Category: Uncategorized

I dessa tider är det inne att uppmärksamma ”mörkt förflutet”. Ingen kan ha undgått Sverigedemokraternas propagandafilm om Socialdemokraternas mörka förflutna, innan och t o m krigsåren (än om den var censurerad ett tag). Jag tänkte inte beröra detta så mycket; snarare analysera själva grundfrågan, vilken handlar om rasism och ytterst antisemitism. Jag lovar er, här finns också en hel del mörkt förflutet.

Innan ni läser vidare vill jag bara upplysa: detta är min personliga blogg.  Jag är helt opolitisk, och är bara ute efter det som är SANT. Allt jag skriver här är min egen resa, och för min egen skull. Jag ”hävdar”, eller agiterar, inget här. Förstått? Då kan vi gå vidare.

Som vanligt är jag intresserad av polarisering, och hur det kan användas av de som vet hur polarisering fungerar. Betänkligt är naturligtvis att just SD skapat denna film. SD anses i stora kretsar ha rötter i nazismen, och nazismen är det allra värsta som finns. Man kan tycka att SD vill bli av med denna börda genom att beskylla någon annan för nazism, och gärna då sin största politiska opponent? Det här är ett vanligt spel, inte bara inom politiken.

Det ligger nära tillhands att tycka att allt som SD säger måste vara osanning, därför att nazismen ”som SD står för” är av ondo och något vi måste ta resolut avstånd från, vilket i sin förlängning kan utmynna i att Socialdemokraterna rentav blir rentvådda från sin eventuella nazistvänliga skuldbörda, just därför att det är SD som skapat filmen.

Ur den aspekten kanske det inte är så förvånande att länken nu öppnats igen av Youtube, och att filmen nu återigen är tillgänglig. OK, det var en något cynisk vinkel. Låt oss istället anta att länken öppnats igen helt enkelt för att yttrandefriheten segrat.

Jag menar, ett annat exempel: det finns redan en massa människor som resonerar att allt som Russia Today (RT) säger måste vara falskt därför att det är ”Putins kanal”, och Putin har redan av högpolariserande media stämplats som OND – och därmed går man kanske miste om den bästa nyhetsrapporteringen (vilket kanske inte alltid är vad myndigheterna vill du ska höra)

Det krävs en hel del kortsynthet, historielöshet och slöhet för att hemfalla åt sådant resonemang.  Men många gör det, tyvärr. De riktigt hjärntvättade gör det enkelt för sig genom att se verkligheten uppdelad i två stora block: ett som är absolut rätt, och ett som är absolut fel. Enklast tänkbara källsortering (som ofta kallas källkritik). Man slipper bry sig, och oroa sig!

Och jag säger inget om det. Som sagt, återigen: Jag hävdar inte saker här, eller agiterar något. Jag skriver denna blogg för min egen skull. Det är min egen resa! Vill du hänga med så är det ditt val.

Nåväl. Till saken. Med allt detta i åtanke tror jag det är av vikt att inse, att världen – och Sverige inte minst – såg fundamentalt annorlunda ut under krigsåren, och under åren som föregick dem. Det står klart att vi under hela 1900-talet fram till efter kriget var anfäktade av en hel del idéer som idag framstår som obehagliga. Det är ingen SD-propaganda att vi hade ett rasbiologiskt institut i Uppsala.  Där mättes skallar, avstånd till hårfäste mm. ”Bättre människor” och ”sämre människor” definierades.  Man diskuterade – och genomförde sannolikt – tvångssterilisering. Termer som rashygien föddes.

En annan sak i detta sammanhang, som är viktig att förstå, är Charles Darwin och hans verk ”Om arternas uppkomst” som publicerades 1859, och som för alltid skulle förändra förutsättningarna för en rad mänskliga aktiviteter, såväl inom filosofi som inom vetenskap (så småningom även politiken).

Denna tid var oerhört expansiv. Precis samtidigt trädde Karl Marx in på arenan och producerade – tillsammans med Friedrich Engels –  Det Kommunistiska Manifestet.

En trend (nej det var ett paradigmskifte) var igång, och svenska författare, som Strindberg, påverkades djupt.

Darwins idéer snappades upp av politiska strömningar som såg en möjlighet att – efter en del modifikation – använda dem i egna syften, såsom att framhålla någon särskild ras (i synnerhet den egna) som mera livsduglig än någon annan, och åtnjuta vetenskapligt stöd för det (överhuvudtaget, så snart politiken söker stöd i någon vetenskap,  ska man alltid ana ugglor i mossen).

Här föddes – i syntes med Marx’ idéer – vad som kallas socialdarwinism. Detta ledde till nationalsocialism (nazism), och fascism. Doktrinen om Den Starkes Rätt såg dagens ljus.

Darwin sa emellertid aldrig något om ”den starkes rätt”, utan det är troligare en påbyggnad av nämnda politiska krafter som vill ”hjälpa evolutionen på traven” lite. Ungefär som man rensar bort ogräs i sitt trädgårdsland, ska man kunna rensa bort ”livsodugliga” individer från sitt land. Att s a s ha vetenskapligt alibi att så göra. Vetenskaplig rasism kallas det också.

En fråga är då: vilken sådan ras är då den ras inför vilken andra raser måste rensas ut ur landet? Vem har rätt att säga ”vi är bäst”, och få alla med sig? Som sagt är makt alltid att få massorna med sig. Jag skulle anta att svaret på frågan är: staten. Den nation vi är i, som den ras som har naturlig rätt att leva här. Här är vi nationalister.

Heinrich Himmler, en av de värsta nazistkoryféerna,  sökte febrilt efter nåt slags  bevis på, något alibi att kunna hänvisa till, som gav just den ariska rasen, och ingen annan, rätten att sätta sig över andra och underkuva andra. En bok har skrivits om Himmlers sökande. Jag har ej läst, men förmodar att han aldrig fann nåt alibi.

Av intresse i sammanhanget är att judarna faktiskt redan har ett sådant alibi: jag menar doktrinen om Guds utvalda folk. De finns i femte Mosebok. Som bekant tillhör Moseböckerna den judiska Toran, och har – av någon – inlänkats i vår Kristna Bibel.

Man kan säga att det existerar ett slags religiös rasism. Men, vid 1800-talets andra hälft var vi snabbt på väg från de religiösa dogmerna in i ett sekulärt, vetenskapligt industrisamhälle. Katolska kyrkan hade just mist lejonparten av sin makt. Kände sig någon part nervös över att mista sin åtråvärda doktrin om Guds utvalda folk, såtillvida att doktrinen behövde hänga med sin tid?

Men det funkar inte att vetenskapligt påvisa ett folk så överlägset som Guds utvalda folk. Inget man kan väga och mäta, skulle påvisa någon väsentlig skillnad mellan Guds utvalda folk och något annat folk. Smartare är då att påvisa hur ruttet det är att alls försöka framhålla sin egen ras som överlägsen någon annan, genom att mäta skallar. Nationalism måste bli något fult, i världens ögon. Vi vill ha globalism istället! Här är vi globalister.

Men tänk om hela globen också blir en nation?

Som Guds Utvalda Folk styr över?

https://www.brighteon.com/6048165068001?fbclid=IwAR2jEkRiS1vOqM6VL5o-Ik63CK2LQIDuTi5W52TC5oPbSR8egVoEmZF9MmA

Vi ska ta en titt på den här doktrinen snart. Men innan dess vill jag nämna Lasse Wilhelmsons mycket intressanta (och provokativa) intervju (länk finns ovan, se även https://lassewilhelmson.wordpress.com/), där han ställer sig frågan varför nationalism är något ”brunt”. Och hur det kommer sig att socialismen – kommunismen –  från början var menad att vara global? Vidare, hur kommer det sig att kommunismen redan från början styrdes av judar (sionister), och varför INGEN talade om det.

Wilhelmson går ut med sitt judiska påbrå (han är jude på mödernet), men tar sig samtidigt friheten att säga vad han kommit fram till om judenheten. Polariserande krafter vill påstå att han tar avstånd från judenheten, och rentav sprider judehat – jag gör ingen sådan koppling eftersom jag utreder just polarisering. Jag är intresserad av vad som är SANT. För den delen vet jag att Wilhelmson inte sprider judehat.

Lasse W har enligt egen utsago konsumerat tonvis med litteratur i ämnet vänsterrörelsen och judenheten. Även sådan litteratur som anses ”förbjuden”.

Lasse W säger utan omsvep att ryska revolutionen inte alls var en folkets revolution på det sätt vi lärt oss, utan en judisk statskupp. Och att Karl Marx leddes in i socialismen av Moses Hess, vilken också enligt honom är Sionismens anfader – inte Theodor Herzl. Moses Hess och Marx samarbetade under den gryende Kommunismens första möten.

Det förefaller som om Kommunismen och vänstern, från början var en produkt av judiska intellektuella, samt att den var intimt kopplad till Sionismen. ”Varför talade man inte om det här???” utbrister Wilhelmson.

I detta skede ringde en klocka. Det är nämligen så att jag redan i slutet av 70-talet läste en judisk författare som blev mycket populär och respekterad i Sverige, främst genom bokklubben Bra Böcker: Isaac Bashevis Singer, som också fick Nobelpriset i litteratur 1978.  Jag letade fram en av dessa böcker: Ung Man Söker Kärleken heter den, och i den minns jag att han sa saker jag reagerade på, och helt enkelt inte trodde på, och som faktiskt skrämde mig.

Den tidiga Kommunismen och vänstern i Polen leddes i princip av judiska intellektuella. Så här säger Singer:

”Medlemmarna av Bund, de judiska socialisterna, kritiserade skarpt sina kristna kamrater för deras nationalistiska och kapitalistiska avvikelser från Karl Marx’ lära. Kommunisterna i Warszawa, så gott som alla judar, nedkallade eld och svavel över alla partierna och hävdade envist att verklig social rättvisa rådde endast i Sovjetryssland. Sionisterna förklarade att det inte längre fanns något hopp för judarna i diasporans länder. Bara i Palestina skulle juden kunna leva fritt och utvecklas.”

 Jag gillar Singers attityd. Han är lite som jag, han vänder på stenar och ryggar tillbaka ibland (när dolda ormbon kommer i dagen), frågar sig om det är sant och harvar vidare. Här kommer en större sten:

”I vårt hus tog man Messias’ ankomst mycket bokstavligt. Min yngre bror Moshe och jag talade ofta om den. Först skulle ljudet av vädurens horn höras. Profeten Elia skulle blåsa i det och dess ljud skulle höras världen över och förkunna nyheten: ”Förlossningen är kommen till världen! Frälsningen är kommen till världen!” Alla vedersakare och fiender till Israel skulle förgås och kvarlämna endast de goda otrogna, vilkas privilegium det nu skulle bli att tjäna judarna. Enligt Talmud skulle Israels land sträcka sig över alla nationer.

…

Allt detta skulle ha varit gott och väl om jag bara inte vid tidig ålder hade börjat fråga mig: Är det sant?”

Om det är sant vet vi inte.

I boken Shosha är han emellertid igång igen (eller var, detta är en tidigare bok):

”Shoshele, dig har jag alltid tid med. Du ska sitta vid min sida på tronen och vila dina fötter på en pall av topas. När Messias kommer, stiger alla judar upp på ett moln och flyger till det Heliga Landet. Alla som inte är judar blir judarnas slavar. Dottern till en general ska tvätta dina fötter.”

 På Medborgarplatsen i Stockholm såg jag häromveckan en liten judisk/sionistisk manifestation där en kvinna hållande i israeliska flaggan stod och blåste i ett horn så det hördes vida omkring. Det behöver inte betyda något alls, ens för den som har Singers böcker i färskt minne, jag vet. Men jag stannade till.

På Medborgarplatsen brukar också Vänskapsförbundet Sverige-Israel hålla manifestationer. Här kommer tyngre grejer:

https://cooltv.solidtango.com/video/vanskapsforbundet-sverige-israel-manifestation-mot-antisemitism-och-for-israel-2017

Här talar Lars Adaktusson, Johan Westerholm, Marcus Birro, Gunnar Hökmark mfl sig varma för Israels sak, i något jag personligen skulle kalla väckelsemöte.

Jag tycker detta är fruktansvärt. Det formligen hamras in, gång på gång, hur man måste ta avstånd från antisemitism (jag säger inget om det!). Men även ”den sortens antisemitism som yttrar sig som Israel-kritik”. Och det är uppenbart att det är de själva som avgör vad som är Israel-kritik.

Här nämns ånyo Margot Wallström, som sattes på Simon Wiesenthals lista över de mest antisemitiska yttrandena 2016,  för att ha kritiserat Israel för utomrättsliga avrättningar. Det handlar bl a om israeliska soldaters eventuella prickskjutning på barn. En händelse som en demokrati omedelbart borde utreda och ställa skyldiga till svars för, kan tyckas. Men Wallström framhålls istället som ett skräckexempel: nu får det vara nog. Vi kan inte längre tolerera detta judehat från en svensk minister. Alltmedan sionisternas egen tidning, Haaretz (!!!), öppet kritiserar Israel för israeliska soldaters prickskjutning på barn: https://www.haaretz.com/opinion/.premium-killing-a-child-is-not-right-but-not-wrong-enough-for-an-indictment-1.6174945

Jag är en vuxen person som har ordning på mitt känsloliv. Jag har en känsla för vad som är rätt. Jag tolererar inte antisemitism. Men jag tolererar heller inte att nån kastar i ansiktet på mig att jag hatar någon, bara för att jag har lite kritik. Mer om det i det som följer.

Det slår mig att jag redan här, efter att så långt jag kan ha hållit mig till fakta, också skulle kunna anklagas för antisemitism. När jag lyssnar på dessa individer på Medborgarplatsen känner jag mig förflyttad tillbaka till 80-talet, till Scientologikyrkan där jag var med drygt ett år, och fick utföra ett IQ-test (ja det kallades så):

En fråga lydde: ”Anta att du får en order från din närmast överordnade. Hur gör du, ställd inför dessa alternativ:

A: Utför ordern omedelbart, utan frågor.

B: Ifrågasätt ordern om du tror det är fel.

Jag svarade naturligtvis B. Men jag blev inkallad till scientologernas ”Ethics Officer” där jag fick förklara vidare hur jag tänkte. Ja, du förstår: B var fel svar i detta IQ-test. Clever! Denna händelse var vad så småningom fick mig att lämna det som numera kallas världens farligaste sekt. Det var en intuitiv känsla jag gick efter, då. Inte kunde jag väl veta då, att L. Ron Hubbard var god vän med Aleister Crowley, 33:e gradens frimurare. Ännu mindre vem Crowley var i övrigt.

Om inte jag får ifrågasätta min närmast överordnade, får denne heller inte ifrågasätta sin, vilket leder till att jag i rakt uppstigande led hade tagit order av en klick inspirerad av en av 1900-talets mest ökända satanister. Men detta begrep jag ca 25 år senare. Det var då jag förstod hur maktpyramider fungerar.

Överhuvudtaget känner jag igen retoriken här från den retorik sekter använder. Den där uppfinningsrikedomen i att gardera sig mot alla tänkbara invändningar genom att liksom förebygga dem. Ett sådant exempel är Westerholms yttrande:

”Allt vi hör, och allt vi ser, är trumslagen från Sions Vises Protokoll”.

ALLT!

Det är liksom ingen idé att diskutera med den religiöse fanatikern som säger: ”Allt du kan säga emot mig är bara ytterligare exempel på satans list”. Sen flinar han bara åt dig.

Eller nån av de (tråkigare) lekar man lekte som barn:  ”Haha. Allt va du säger är BLAJ. Säg nåt, nurå!”.

I Stockholm har även en parant judinna vid namn Barbara Spectre dykt upp, och hon ger här en kort intervju ang antisemitism. Hon hinner säga mycket på kort tid. Namnet för tanken till nån Bondbrud, men det är det inte. Lyssna på vad hon säger (ställ ner kaffekoppen först):

https://www.youtube.com/watch?v=fI5Qhd3R8ik

Åter till Singer. Som tidigare antytts, ger han i sin helhet ett så sympatiskt intryck att man förlåter honom för dessa passager.  Singer tvivlar på dem, och uttrycker samtidigt att judarna kanske förnekade Jesus, och att de inte har någon rätt att ta sig rollen som något slags herrefolk. Han beskriver den verklighet han växer upp i. Det var såhär i judiska hem. Likväl är det han säger i princip det som Sions Vises Protokoll (SVP) säger, om än inte en ”utförlig instruktion” som denna är.

Denna pamflett (SVP) skall enligt uppgift ha diktats ihop av tsarrysslands underrättelsetjänst (Okhrana) 1903 och presenterats för tsar Nikolaj II, som hade blivit bestört. Men det framkom snabbt att det måste röra sig om en förfalskning (det var ett plagiat från ett tidigare dokument från franska revolutionen), och Nikolaj II beslöt stoppa dess utgivning med orden: ”The Protocols should be confiscated, a good cause cannot be defended by dirty means.”

Alldeles oavsett SVP:s ursprung görs dock få eller inga ansatser att bemöta dess eventuella giltighet. Det används istället oftast som slagträ i den polariserade debatten; SVP används av antisemiter och nazister för att rättfärdiga judehatet, heter det (det bekräftas av Westerholm). I den upphettade debatten är det mycket lätt och bekvämt att se SVP helt och hållet som en orättvis – och påhittad – anklagelse mot judarna. Och – att SVP helt enkelt är allt som finns (vilket Westerholm också säger). Polarisering bygger oftast på massornas okunskap.

Emellertid vilar det Singer skildrar ovan inte på SVP, utan det kommer uppenbarligen från Talmud och överhuvudtaget Judendomen  – där vi finner doktrinen om judarna som Guds utvalda folk:

I femte Mosebok (som bekant är alla Moseböckerna en del av Judendomens Tora, och som alltså har ”länkats in” i Kristendomens Bibel), finner vi:

” For you are a people holy to the LORD your God, and the LORD has chosen you to be a people for his treasured possession, out of all the peoples who are on the face of the earth.”

Som bekant, igen: den “Gud” som Toran skildrar I Moseböckerna är INTE nådig. Han är tvärtom grym, hämndlysten, svartsjuk och inhuman, och kräver skoningslös utrotning av alla ”otrogna”. Ett par exempel (det finns MASSOR av passager i Moseböckerna liknande detta:

1. When the Lord your God brings you into the land where you are entering to possess it, and clears away many nations before you, the Hittites and the Girgashites and the Amorites and the Canaanites and the Perizzites and the Hivites and the Jebusites, seven nations greater and stronger than you,
2. and when the Lord your God delivers them before you and you defeat them, then you shall utterly destroy them. You shall make no covenant with them and show no favor to them.

(5e: Mosebok:7)

 För balansens skull skall också nämnas:

The Tosefta, a collection of important post-Talmudic discourses, also states: “Righteous people of all nations have a share in the world to come” (Sanhedrin 105a).

 Parallellt med all litteratur om judarna, och Förintelsen, läste jag även en annan Nobelpristagare i litteratur: Alexander Solsjenitsyn (AS). Jag plöjde igenom hela GULAG-arkipelagen och blev oerhört berörd. Minst lika berörd som jag blev av Förintelsen-litteraturen. Samtidigt slogs jag av frågan: Varför ligger nästan all emfas på Förintelsen, knappt någon på det som hände i Ryssland?

I sammanhanget ska nämnas: Jag har läst hyllmeter om Förintelsen, varit djupt engagerad i judarnas sak (och är ännu). Nazistjägaren Simon Wiesenthal var en idol för mig. Jag har läst rubbet om Wiesenthal och t ex hans klappjakt på Adolf Eichmann, Förintelsens chefsarkitekt (som alltså Margot Wallström i praktiken jämställs med). Och Leon Uris var min favoritförfattare i många år.

Men jag fick aldrig ihop det med Ryssland. Solsjenitsyn öppnade en helt ny värld som jag aldrig kunnat släppa. Var denna förintelse på nåt vis mindre värd? ”Förintelsen” får aldrig glömmas. Men den MINST lika vidriga förintelsen, på tiodubbelt fler människor – får den glömmas? GULAG-systemet använde inga gaskammare. Men jag lovar dig, läser du igenom hela materialet kommer du att inse att det finns fall här där du skulle böna om att få bli gasad istället.

Det var på 70-talet. Idag, 2018 (jag läser om alla Solsjenitsyns böcker nu), är det om möjligt ännu värre. Det är ingen alls i princip, som talar om, eller ens bryr sig, om det systematiska folkmordet på 66 miljoner människor, vars startskott var ryska revolutionen, och som manifesterades med det mycket brutala mordet på tsar Nikolaj II och hela hans familj.

Mordet anstiftades – enligt AS – av Yakov Sverdlov. Solsjenitsyn skriver:

… and let’s go boldly! The city where the tsar was assassinated takes the name of the assassin: Sverdlovsk.

(Sverdlovsk heter numera (och innan) Jekaterinburg)

Personligen väljer jag att gå i god för AS. Jag har stor respekt för honom och vet att han inte hittar på saker. Var och en är naturligtvis fri att tro vad han/hon vill.

Något som ytterligare stärker min tro på AS är följande yttrande på Wikipedia:

Den ryske författaren Alexander Solsjenitsyn hävdade att Pipes gav “den polska versionen av rysk historia”. Pipes anklagade i sin tur ofta Solsjenitsyn för antisemitism– en anklagelse som han dock senare ansåg att denne rentvått sig ifrån genom publikationen av Tvåhundra år tillsammans.

(https://sv.wikipedia.org/wiki/Richard_Pipes )

 Detta är helt otroligt. ”Tvåhundra år tillsammans” är nämligen det verk av AS som (ännu) anses förbjudet – troligen JUST FÖR ATT den skulle kunna anses antisemitisk, med den måttstock som används idag! Det finns ännu ingen officiell engelsk översättning av verket (utgivet 2002), det finns alltjämt endast en engelsk översättning på nätet, gjord av ”eldsjälar”. Vad jag hört är dock att den översättningen anses vara bra. Jag har själv läst delar av den, och känner igen gamle AS. Det är ingen skillnad mot att läsa GULAG-arkipelagen.

Med detta sagt blir det än märkligare när man stöter på Richard Pipes i en annan Wikipedia-artikel (om Kommunism):

Det har påpekats, att det hos marxist-leninister redan före oktoberrevolutionen fanns en underförstådd förintelsetanke i tolkningen av begreppet klasskamp, något som exemplifierats av ett samtal mellan Lenins kommande chef för Tjekan, Felix Dzerzjinskij och mensjevikledaren Abramovitj, där Dzerzjinskij överväger möjligheten att inte bara förtrycka utan att förinta klassfienden.^[7] Den senare inställningen ger Zinovjev, ordföranden för sovjeten i Petrograd och för Kommunistiska internationalen, i september 1918 offentligt uttryck för, när han menar att ”vi måste förinta 10 av Rysslands 100 miljoner invånare”.^[7] Richard Pipes menar att detta uttalande var detsamma som en dödsdom över 10 miljoner människor^[8] och hävdar vidare att Lenin såg politik som krigföring och en krigföring vars mål inte var att besegra fienden utan att förinta den.^[9] Konkreta order och maningar från den högsta politiska ledningen kom också att ha en eliminatorisk innebörd^[10] och till exempel från Trotskij utgick en order om att förinta en hel social etnisk grupp, donkosackerna.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Kommunism

Detta, om något, torde kunna anses antisemitiskt. Med Lenin undantagen, var alla då levande personer som här nämns (även Yakov Sverdlov som vi nämnde i början, och som uppkallade staden Sverdlovsk), enligt AS, judar.

Vidare skriver Solsjenitsyn:

” In the 1970s and 1980s, under the pressure of new revelations, the vision of the revolutionary years was adjusted.

A considerable number of voices were heard publicly. Thus the poet Nahum Korzhavin wrote: “If we make the participation of the Jews in the revolution a taboo subject, we can no longer talk about the revolution at all. There was a time when the pride of this participation was even prized… The Jews took part in the revolution, and in abnormally high proportions.” M. Agursky wrote on his part: “The participation of the Jews in the revolution and the civil war has not been limited to a very active engagement in the State apparatus; it has been infinitely wider.” Similarly, the Israeli Socialist S. Tsyroulnikov asserts: “At the beginning of the revolution, the Jews… served as the foundation of the new regime.”

But there are also many Jewish writers who, up to this day, either deny the Jews’ contribution to Bolshevism, or even reject the idea rashly, or—this is the most frequent—consider it only reluctantly.”

Uppenbarligen finns en vettigare standard för vad som ska klassas antisemitism. Om det finns fog, och om det är sant, så är det OK att rikta kritik. Precis den sortens kritik man kan rikta människor emellan. Men dagens definition av antisemitism, som uttrycks av civiliserade människor på Medborgarplatsen 2017 lyder: ”Den som inte tycker EXAKT som vi (Israel), är antisemit”.

När AS själv ställdes inför frågan svarar han:

” I named the leadership of the GULAG in my book, GULAG Archipelago. Yes, there was a large proportion of Jews among its command. (Portraits of the directors of construction of the White Sea-Baltic Canal, which I reproduced from the Soviet commemorative corpus of 1936, caused outrage: they claimed that I have selected the Jews only on purpose. But I did not select them, I’ve just reproduced the photographs of all the High Directors of the BelBaltlag [White Sea – Baltic Canal camp administration] from that immortal book. Am I guilty that they had turned out to be Jews? Who had selected them for those posts? Who is guilty?) I will now add information about three prominent men, whom I did not know then. Before the BelBaltlag, one Lazar Kogan worked as the head of the GULAG; Zinovy Katsnelson was the deputy head of the GULAG from 1934 onward; Izrail Pliner was the head of the GULAG from 1936, and later he oversaw the completion of construction of the Moscow-Volga Canal (1937).

( För den delen: Med dagens defintion av vad som är antisemitism skulle knappast Jesus Kristus själv klara sig undan. Han som skällde ut judendomens överstepräster så det stod härliga till!)

Även Zinovjev lät uppkalla en stad efter sig – Zinovievsk, i Ukraina, som innan dess hette Kropyvnytskyj, där pogromer ägt rum; vi läser vidare om pogromer på Wikipedia:

Large-scale pogroms, which began in the Russian Empire several decades earlier, intensified during the period of the Russian Civil War and the Revolution of 1917. Professor ZviGitelman (A Century of Ambivalence) estimated that only in 1918–1919 over 1,200 pogroms took place in Ukraine, thus amounting to the greatest slaughter of Jews in Eastern Europe since 1648.^[35] Aleksandr Solzhenitsyn in his book Two Hundred Years Together provided additional statistics from research conducted by Nahum Gergel (1887–1931). Gergel counted 1,236 incidents of anti-Jewish violence and estimated that 887 mass pogroms occurred – the remainder being classified as “excesses” not assuming mass proportions

https://en.wikipedia.org/wiki/Pogrom

Det är alltså förvånande, att trots faktum att AS:s bok, den svartlistade “200 år tillsammans” anses så vidrig att vi förvägras officiell engelsk översättning, så refereras till den både här och där, på Wikipedia, såsom en relevant källa.

Något som framtonar alltmer är att ryska revolutionen snarare var en judisk hämnd (och en gruvlig sådan) på pogromer som begåtts, än av någon ”arbetarnas ärofulla revolution”. Men samtidigt var judarna i Ryssland, innan revolutionen, ofta arbetsgivare. De hade – under tsartiden – tilldelats ett område som kallades Pale of Settlement, i vilket de till stor del bedrev destilleri- och tavernaverksamhet.

Det var judar – med viss polsk hjälp – som en gång startade hela den ryska vodkakulturen. Detta skedde ute på landsbygden och det skapade enligt AS stora problem, då de i stor skala anställde kristna arbetare (oftast ryssar) som helt enkelt blev livegna. De judiska ägarna uppmuntrade också alkoholism då de sålde alkohol mot kredit, misär och missnöje skapades när bönderna inte kunde betala och blev av med det de ägde. Avskaffandet av livegenskapen (m a o slaveriets upphävande) 1861 var ett hårt slag mot judarna. Jag lägger ett citat om detta, och sedan ett par citat till från 200YT. Ett förbehåll bara: detta är alltså inte en officiell översättning av boken, och även om jag inte tror  att något har överdrivits, kan jag naturligtvis inte veta om så är fallet:

Yet precisely the most important of these Alexandrian reforms, the most historically
significant turning point in the Russian history — the liberation of peasants and the abolition of the Serfdom in 1861 — turned out to be highly unprofitable for Russian Jews, and indeed ruinous for many. “The general social and economic changes resulting from the abolition of peasant servitude … had significantly worsened the material situation of broad Jewish masses during that transitional period.”

-AS, 200YT

When jewry came under the rule of the Russian state, this indigenous system remained, in
which the hierarchy of the Kahal had a self-interest. According to J. I. Gessen, all the anger
that enlightened jews felt against the ossifying Talmudic tradition became stronger in the
middle of the 19th century: “The representatives of the ruling class of jewry staked
everything on persuading the [Russian] administration of the necessity to maintain this
centuries-old institution, which reflected the interests both of the Russian power and of the
ruling jewish class”; “the Kahal in connection with the Rabbis held all the power and not
seldom, abused it: it misappropriated public funds, trampled the rights of the poor,
arbitrarily increased taxes and wreaked vengeance on personal enemies.”

-AS, 200YT

” verklig social rättvisa rådde endast i Sovjetryssland”, citerade IB Singer kommunisterna i Warszawa i det första citatet här ovan. Jag beräknar att det här är ungefär från just den tiden i Sovjetryssland:

In August 1919, the Volunteer Army took Kiev and opened several Chekas and found the bodies of those recently executed; Shulgin composed nominal lists of victims using funeral announcements published in the reopened Kievlyanin; one can’t help noticing that almost all names were Slavic … it was the “chosen Russians” who were shot. Materials produced by the Special Investigative Commission in the South of Russia provide insights into the Kiev Cheka and its command personnel (based on the testimony of a captured Cheka interrogator):

“The headcount of the ‘Cheka’ staff varied between 150 and 300 … percentage-wise, there was 75% Jews and 25% others, and those in charge were almost exclusively Jews.” Out of twenty members of the Commission, i.e., the top brass who determined people’s destinies, fourteen were Jews. “All detained were kept either in the ‘Cheka’ building or in the Lukyanov’s prison…. A special shed was fitted for executions in the building on Institutskaya St. 40, on the corner with Levashovskaya St., where the main ‘Cheka’ office of the guberniya had moved from Ekaterininskaya St. An executioner (and sometimes ‘amateur’ Chekists) escorted a completely naked victim into a shed and ordered the victim to fall facedown on the ground. Then he finished the victim with a shot in the back of the head. Executions were performed using revolvers (typically Colts). Usually because of the short distance, the skull of the executed person exploded into fragments…. The next victim was similarly escorted inside and laid down nearby…. When number of victims was exceeding … the capacity of the shed, new victims were laid down right upon the dead or were shot at the entrance of the shed….

Usually the victims went to their execution without resistance.”

-AS, 200YT

Det här är bara slumpvis utvalda sekvenser ur boken. Här finns samma totala hjärtlöshet som i Förintelsen. Många vill “jämföra”, se vilket som var “ondast”. Lägg av. Hela spektrat av mänslig ondska finns här. Det räcker så.

Jag vet att detta börjar bli ganska långt, och vi ska snart runda av.

Man borde efter allt detta fråga sig: Men Stalin, då? Vilken roll hade han?

Solsjenitsyn säger:

“During his political career, Stalin often allied with Jewish leaders of the communist party and relied on many Jewish back-benchers. By the mid-1930s he saw in the example of Hitler all the disadvantages of being a self-declared enemy of the Jews. Yet he likely harbored hostility toward them (his daughter’s memoirs support this), though even his closest circle was probably unaware of it. However, struggling against the Trotskyites, he, of course, realized this aspect as well –– his need to further get rid of the Jewish influence in the party. And, sensing the war, he perhaps was also grasping that “proletarian internationalism” alone would not be sufficient and that the notion of the “homeland,” and even the “Homeland”, would be much needed”

 Håller ni ut ett litet tag till? Jag vill isåfall knyta ihop den här säcken genom att återgå till Lasse Wilhelmson. Och för den som läst såhär långt, och måhända hållit tillbaka en oemotståndlig impuls att automatskrika ”antisemitiiiism!!!”, kan här komma – kanske en inte så liten – surprise.

Enligt Lasse Wilhelmson består 80% av judarna av Ashkenazi-judar, från början khazarer. Detta var en nomadiserande folkgrupp, främst av turkisk härkomst, i trakten av nuvarande Ukraina, enligt Lasse W ungefär där Sidenvägen börjar.

De var inte etniska judar, utan de valde Judendomen.

 Detta bekräftas av Solsjenitsyn i början av 200 Years Together, och Lasse W har inte läst, vet jag, 200 Years Together! Här har vi eventuellt två av varandra oberoende källor, på att så var fallet.

Enligt Lasse W är judarna alls ingen etnisk folkgrupp! Man kan härvid fråga sig varför de blev judar. Jag tror jag vet det svaret:

Doktrinen – den åtråvärda – om ”Guds Utvalda Folk”.

Det judiska folket har shanghajats? Kapats, av en maktelit som satt sig i toppen på en pyramid? Genom att, vartän de kommer, snabbt ta kontroll över bank, och media. Hur ska du – ens judarna –  kunna veta, vem som sitter i toppen av maktpyramiden, om du inte ens får ifrågasätta närmast överordnad? Både Karl Marx och Moses Hess var 33:e gradens frimurare. Tack för ordet!

P.S: Kanske det var av denna anledning som Pipes rentvår Solsjenitsyn från antisemit-anklagelsen?

I dessa tider råder en intensiv polemik i alla media om ”hat”. Grupperingar i vårt samhälle ”sprider hat”, och pekas ut. Men exakt vilka är de som sprider hatet? Vad är syftet?

Till att börja med vill jag nämna en sak som hände, denna sista augustidag 2017.
På Facebook, som anses vara en ökänd drivbänk för hatspridning, såg jag tidigare idag en rubrik,som hänvisade till en artikel skriven av ABC Nyheter:

Åt bacon på tåget – anmäls för hets mot folkgrupp

Rubriken lyder alltså: ”Åt bacon på tåget – anmäls för hets mot folkgrupp”
Det är det hela.
När man läser hela artikeln framträder dock en annan bild, inte alls så enkel som rubriken antyder. Det visar sig att den baconätande mannen också hade sagt till de muslimska kvinnor som satt mitt emot honom på tåget: ”jag hatar muslimer”. Det framgår också att kvinnorna hade uppsökt en annan plats, men att mannen hade följt efter dem, och fortsatt provocera. Eller också hade han följt efter dem för att be om ursäkt. Det är oklart vilket.

Vad som är klart är dock rubrikens andemening, för alla dem som inte hinner eller orkar läsa hela artikeln:
Numera kan man inte längre äta bacon på tåget, om det sitter en muslim i närheten.
Det är vad som lagras i reptilhjärnan, och det sänder en omedelbar impuls av indignation genom åtminstone mig själv, eftersom undertecknad alltid kommer att skita totalt i vad någon anser om att jag äter bacon eller inte, på offentlig plats i Sverige. Det ska ingen komma och ändra på. Punkt.

Och svaren på detta FB-inlägg lät inte vänta på sig. Kommentarer som “Vad i helvete! Nu har det gått för långt!! Dessa j-a muslimer!!!” Och hånfulla glåpord som ”faaaaan vad jag ska äta bacon nu!!”
På kort tid var det uppåt 150 kommentarer, och det delades hej vilt.
Några enstaka – inklusive undertecknad – anmärkte att man borde läsa hela artikeln för att få en balanserad bild av det som skett. Men det hjälpte inte. Drevet var igång.

Dessa facebookare som kommenterar här, och delar vidare, sprider nu uppenbarligen hat.
Men, den som skapade denna rubrik går fri från ansvar. Även i rent juridisk mening.

Det är varje journalists fulla rätt att skapa en rubrik som han anser tar tag i folk. Dock är det tämligen säkert att om bara rubriken hade speglat verkligheten lite närmare, hade aldrig hela detta gigantiska FB-drev ens startat. Har man bara fundamental vetskap om hur människan är beskaffad, borde detta varit lätt att förutse.

Och handen på hjärtat: Trots att jag personligen aldrig instämmer i mobbardrev utan att ens veta fakta, hade det legat skrämmande nära till hands att hemfalla, i ett FB-flöde där informationen sköljer över en. Facebook är lite speciellt, och ett relativt nytt fenomen. Man måste vara vaksam på sig själv. Allt går så lätt att göra. Jag tror det har en effekt på användarna, som i längden kan verka avtrubbande.

Jag hade aldrig satt denna rubrik, på min artikel, i synnerhet inte då jag vet att jag kan gå till min kära kvarterskrog i Majorna, där muslimska kockar glatt lagar till en fläskrätt åt mig när som helst, och muslimsk personal och muslimska gäster rör sig i lokalen medan jag äter fläsk, utan att polisanmäla mig. Det skulle inte förvåna mig om kvinnorna på tåget var ungefär som dom. Det är skillnad på muslimer och muslimer. Dock tror jag inte jag kan sitta på min kvarterskrog och böla att jag hatar muslimer – jag har aldrig testat, och har definitivt ingen anledning. Många av dessa muslimer tillhör de bästa människor jag känner.

Nu har jag dock även en besvärlig konspiratorisk sida. Jag har utan vidare insett att rubriksättning kan vara ett mycket effektivt verktyg för den som raskt vill skapa en opinion av vad slag det vara må. En opinion där det gäller att få massorna med sig. Och, kan det rentav vara så, att skribenten inte alltid är helt fri att välja den rubrik han/hon önskar?

Den notoriske ateisten Richard Dawkins (författare till The God Delusion) skapade för ett antal år sedan en serie videor om religion, som fick rubriken ”The Root of all Evil”.

Dawkins valde aldrig den titeln, utan Channel 4. Han var klart emot den, då t o m han måste se dess uppenbara vanvett.
Jag menar: religion är ett oerhört vidsträckt ämne. Jag har en tandborste köpt i Köpenhamn, men det är idiotiskt att säga att Danmark är orsaken till min tandborste.
Men Dawkins fick INTE ändra på titeln, för Channel 4, som uppenbarligen hade någon egen agenda(?) Miljontals människor tittar aldrig ens en sekund på Dawkins’ videor, men de ser titeln, och det hamras in i det kollektiva medvetandet att religion är ONT. Kanske till fördel för något kommande vetenskapligt, eller teknokratiskt paradigm? Notera alltså att jag inte säger vaken bu eller bä om religion här. Jag pekar bara på mekanismer.
https://en.wikipedia.org/wiki/The_Root_of_All_Evil%3F
(i sammanhanget ska sägas att titeln så småningom ändrades. Dock inte utan procedur, och det tog lång tid)

Kan vi nu säga att det sprids hat, mot religiösa människor? Jag tror det, och det är tydligt att hat kan spridas av mainstream media. Media har alltid haft en polariserande roll.
Detta sker förstås subtilt, omärkligt. Eller också fullt uppenbart? Men då måste man vara villig att se det. Det var någon som sa “If you want to hide something, put it everywhere!”. Men sedan, när man en gång bestämt sig för att se, då ser man sådana här saker jämt, överallt. Det jag tar upp här är bara ett par exempel.

Såsom tidigare nämnts på denna blogg, skriver Noam Chomsky i boken Media Control, om hur president Woodrow Wilson i början av förra seklet använde mainstream media för att piska upp ett hat mot Tyskland, varefter USA var redo att gå ut i 1:a Världskriget. Detta är fullkomligt och klart dokumenterat, hela propagandaakten kallas The Creel Commission. Har det bättrat sig sedan dess?

Jag tror de flesta vill se bilden av en “sund” primär, demokratisk samhällskropp, som alltid går framåt. Men att den nu är under attack av perifera grupperingar, “hatare”, som dock spelar en sekundär roll, de är svagare än samhällskroppen, och lätta att identifiera, definiera. Denna bild är hanterbar.
Hatarna verkar till synes vara enstaka marodörer, “troll” på FB, samt mer organiserade aktörer, sekundära medier som t ex Avpixlat, Nya Tider, politiska grupper som Sverigedemokraterna, nynazistiska grupperingar, etc. Och ISIS.

Alla dessa får stor uppmärksamhet i mainstream media, som då riktar uppmärksamheten från sig självt, från samhällskroppen.

Men vilka är då samhällskroppen? Våra politiker? Mjae. Det verkar vara något slags global strävan, men som styr konsensus, skapar vårt klimat. De bestämmer vad våra mainstream media ska skriva och inte skriva.
Men kan det vara så att “hatet” kommer från DOM? Den tanken är ohygglig och svår att konfrontera om man inte har har en djup andlig insikt. Men likväl måste frågan ställas. Ställs den inte, ställer ingen heller frågan vem som genererar alla dessa krig, som i sin tur genererar alla dessa stackars flyktingar, som nu kommer till oss. De vill inte detta. De vill vara i trygghet i sina hemländer.
Men alla “hatare” har nu polariserat vårt debattklimat. I stället för att sätta press på våra politiker för att stoppa dessa krigshetsande krafter och få fred i världen, för vi nu en debatt om rasism, och om vi ska tillåta Burka eller inte! Hur vi ska göra med flyktingboenden! Vi har fått ett hönshus! Ett käbbel utan ände, som våra mainstream medier upprätthåller hela tiden (och nej, jag tror faktiskt inte det är ”hatmedierna” såsom Avpixlat mm. Men de finns där för att hålla polariseringen vid liv.).
Under tiden pågår dessa vansinneskrig ohämmat. Hade jag varit flykting själv, hade jag i längden uppskattat ett reellt fredsarbete, som vi tyvärr inre ser röken av.

Jag hörde nyligen från ett par vänner som lämnat Sverige ett tag, för att resa söderöver Europa. ”Det var skönt att komma från Sverige”, sa de. ”Det ligger som ett sjok över hela landet”. Jag har själv gjort exakt samma iakttagelse. Sverige är som en tryckkokare med stängd ventil. Ett slutet debattklimat, ett slutet system. Enligt termodynamikens andra lag ökar entropin (oordningen) i ett slutet system tills dess att systemet bryter samman.
Våra mainstream media gör vad de kan för att hetsa till krig mot Ryssland. Det kan leda till det sista kriget för mänskligheten, ett ofattbart lidande. Inte ett barr gör vi

Att man blir polariserad av andra kan nog inte undvikas. Men börjar man själv polarisera, går man i en fälla. Man kan inte kasta sig in i något drama, tro man kämpar för ”det goda”, OM man inte ser den yttre nivån. Utanför tryckkokaren.

Tillvaron handlar kanske inte om någon kamp mellan höger och vänster, mellan ont och gott. Man måste vara villig att se var dessa polariteter kommer ifrån. Särskilt nu i krigspropagandatider bjuds ett gyllene tillfälle. För nu är det alltså extremt tydligt att våra media – ytterst nyhetsbyråerna* – bygger upp polariteterna. Endast ett polariserat folk är nämligen villigt att gå i krig. Även om det är det sista kriget på jorden. Man går hellre ut i krig än konfronterar denna insikt. Vi vägrar se att vi blir lurade. Vårt ego måste ALLTID ha rätt, än om det kostar mig, och mina kära, livet.

Moderskeppet Tillvaron – Samhällskroppen – är Titanic! 9/11 var isberget(?)

Men det är ännu gratis Champagne i baren… fartygsorkestern spelar mer smäktande valser än nånsin…

*) Ang. nyhetsbyråerna: Skall dessa inte vara helt spikneutrala, och endast inriktade på att meddela faktiska nyheter? Nja, i den bästa av världar, kanske. Det förefaller som om deras beredvillighet kan köpas. Vi hörde t ex nyligen om hur TT tagit emot pengar av KMR (Kommittén För Mänskliga Rättigheter), uppenbarligen för att förmedla en ”god” bild av deras verksamhet – som lyder under Scientologikyrkan(!) Även AP bjuder på liknande ”service”.  Vad som gäller för de övriga nyhetsbyråerna kan vi bara spekulera i. Se länkar:

https://tt.se/via-tt/

https://www.ap.org/en-us/services/partner-with-us

Oliver Stone släppte alldeles nyligen en dokumentärintervju, totalt fyra timmar lång, med Vladimir Putin. Den kan ses i sin helhet på Vimeo, åtminstone för tillfället. Länkar ges här. Vi får se hur länge de finns kvar.
Del 1: https://vimeo.com/221593290
Del 2: https://vimeo.com/222421624
Del 3: https://vimeo.com/223017126
Del 4: https://vimeo.com/221866758

EDIT 2018-12-27: Numera finns de tydligen på Youtube (alla delar verkar vara med), med engelsk text:

https://www.youtube.com/watch?v=QvlKSbYkTXI

Detta är en unik skildring från det inre av Kreml, som jag hoppas folk tar till sig, om inte annat för att balansera den ytterst ensidiga bild som västliga media har tillhandahållit oss. Och framför allt kanske för att få en inblick i vad som faktiskt pågår. Jag skulle kunna säga att om tillräckligt många ser denna intervju, kanske vi kan undvika ett storkrig, som kan bli det sista på jorden. Men du avgör.

Detta är också ett hett ämne, och jag vet att risken för svartvit-tolkning är stor. Jag är ingen Putinist, och det har jag sagt förr. Jag vill veta vad som är SANT. Det enda jag vill poängtera är att en ökad kunskap aldrig kan skada. Det är upp till var och en att ha sin tolkning. Vi har fri vilja. Men när vi eventuellt står inför ett världskrig borde någon reagera, medan det ännu finns möjlighet att säga något. Nu till ämnet.

Vladimir Putin ser inte mycket ut för världen, rent fysiskt. Han liknar mest en engelsk butler. Eller en privatchaufför. Nån passopp. Men skenet bedrar. Detta är troligen en av världens mest insatta och intelligenta statsmän genom tiderna. Han är alltid 100% fokuserad, även när han ser uttråkad ut. Han är alltid villig att förklara komplexa ting på makronivå och mikronivå, för vem som helst. Han är inte som en svensk politiker, som uttrycker sig svepande och schablonmässigt, och som avfärdar detaljfrågorna med ”kan inte gå in på enskilda fall, men den övergripande målsättningen är…”

Putin tar sig an vad som helst, även det man inte skulle ”våga” fråga honom om, och han har inget färdigt manus som han kommer ihåg, utan tycks vara DÄR i ögonblicket, som en tänkande närvaro. Och han verkar ha en utvecklad förmåga att direkt finna det väsentliga, själva anatomin i problemet. Det nästan så man kommer att tänka på Sokrates, eller Marcus Aurelius.
Visst, jag vet ju inte om Stone sände alla frågorna i förväg till Putin, och att han således var förberedd. Men jag tror inte det. Jag har sett Putin i andra sammanhang där han sitter i timmar och besvarar de mest särartade frågor från publiken. Valdai-konferensen 2014 är ett exempel.
Det är vad jag ser, till en början. Jag ser dock andra saker så småningom, som att det finns en gräns, som Stone tangerar ett par gånger, varvid Putin säger att han ogärna vill gå in på ämnet framför kameror då det är konfidentiell information. Eller när han – kryptiskt – säger att byråkratin i USA är mycket stark, och att ”byråkrati styr världen”. Mystiskt, men med detta låter Stone sig nöja.

Och det måste vi också göra, åtminstone för tillfället. Trots allt håller sig Putin inom ramarna. Vi lämnar aldrig det officiella scenariot, där 9/11 gick till som det har sagts, och där terrorism är det stora hotet. Och där vi troligen står inför en annalkande klimatkatastrof.

Detta säger dock inte att intervjun inte har något nytt att tillföra. Tvärtom finns här – såvitt man bara ger det en chans och gör sig öppen för ett alternativt scenario – inte alternative news – fakta nog för att inse vad som håller på att hända med världen.
Oliver Stone måste också han ha känt detta. Att det finns ett märkligt svart hål där det borde finnas faktakunskap. Och att detta svarta hål rentav fyllts med krigshetsarpropaganda, som vi tror blint på.
Denna intervju skulle aldrig ha gjorts. Det har redan höjts kritiska röster mot Stone, som menar att hans karriär i och med detta tilltag är över. Men Stone själv säger på slutet av denna märkliga dokumentär att ”det var det värt”.

Stone framför inför Putin den gängse bilden som amerikansk allmänhet matats med, och där Putin är den klassiske diktatorn som inte tillåter någon opposition och som drastiskt skurit ner TV och andra media till att vara obetydligt mera än ett evinnerligt förhärligande av diktatorn själv. Samt att Putin vill återupprätta det gamla Sovjet och att han dyrkar Stalin. Att Putin är OND, helt enkelt.

Detta stämmer inte. Att Ryssland har i stort sett samma TV-utbud som i Väst vet jag redan själv då jag känner en del ryssar, och Putin säger det också. Vad det övriga anbelangar, är det så att det finns ett kommunistparti i Ryssland, som ligger i opposition med Putin, och som har sin partiledare (Gennadij Ziuganov), och som stämmer mera in på den bilden. Men om vi inte ens tror att Putin tillåter opposition överhuvudtaget, hur ska vi se detta?

Icke desto mindre FINNS det alltså en fara. Absolut. Om Ziuganov skulle ta makten i Ryssland, går utvecklingen troligen mot ett nytt Sovjet. Eller, möjligen ännu värre: om Zjirinovskij skulle ta makten. Han har gjort sig ökänd sedan länge för sin aggressiva och expansiva politik, och han ses mer eller mindre som en galning. Det finns dock ingen anledning att redan nu se situationen som om någon av nämnda herrar satt vid makten. På något märkligt vis verkar världen se Ziuganov, och inte Putin. I sammanhanget ska betonas att Putin inte är kommunist. Som han själv säger, uppstod ett vacuum när kommunismen försvann ur bilden, som bara kan fyllas med religion. Så Putin är nu ortodox kristen. Stone får vara med på en gudstjänst.

Putin har anklagats för att ha sagt att han beklagar Sovjetunionens fall. Han tar nu tillfället i akt att förklara närmare vad han menade med det. Det han sa ursprungligen var att han ser Sovjets fall som en av 1900-talets största geopolitiska katastrofer. Och det var det också, eftersom 25 miljoner människor (ryssar i de baltiska länderna och de övriga länderna under Sovjet förutom Ryssland), blev statslösa över en natt. ALLT i Sovjet tvärstannade. Hela samhällsapparaten med banker, industrier, sjukvård… allting kollapsade.
Dessa människor sattes på ruinens brant, kastades i princip ut på gatan och blev paria i sina respektive länder, som nu ville bli självständiga, befria sig från det ryska oket. Gud vet vilket lidande som har ägt rum här. Vi kan på sin höjd ana oss till det. Om vi ens bryr oss?

Ett ord som Putin ständigt återkommer till är dialog. Han vill lösa problem medelst dialog, naturligt nog främst med USA. Men han tar USA på orden, och USA får ta konsekvenserna av sina egna argument. En höjdpunkt är när han föreslog inför Bill Clinton med sin delegation, att Ryssland skulle gå med i NATO. Bill Clinton hade spontant svarat ”why not?”, men resten av den amerikanska delegationen blev påtagligt nervösa.
Varför? Antagligen därför att då skulle ju allting rasa, eftersom hela NATO bygger på en spänning mellan USA och Ryssland – en gång Sovjet. Det måste finnas något att vara rädd för. Och kanske är det därför ett slags Sovjetfixering ännu lever kvar, men att den kommer från USA? Är det i själva verket USA – och inte Putin – som vill återskapa Sovjet? Samtidigt som vi har dubbelmoralen som kommer i uttryck i ”kalla kriget är slut. Ryssland är inte längre vår fiende” (citat G.W Bush). Nu har vi andra problem, såsom terrorismen.

Men återigen: vad ska vi då med NATO till? För VEM finns NATO där och spänner sina muskler, och hotar och anklagar? Den frågan ställer Putin. Han har också antytt att de behöver en fiende, för att ha fortsatt existensberättigande. Är det så?

Incidenten med Donald Cook berörs. Det var namnet på den amerikanska jagare som antastades av ryskt flyg i Svarta Havet, till synes helt oprovocerat. Inte mindre än tolv gånger överflögs båten av en rysk SU-27, på så nära håll att det höll på att smälla. Detta skedde kort efter annekteringen av Krim 2014.

I mainstream media slogs händelsen upp stort, som ett klart tecken på ytterligare rysk aggression. Men media berättar inte något om det faktum att båten befann sig så nära rysk mark (Krim), att ryssarna måste reagera. Vem provocerar vem?, frågar sig Putin.
Det är händelsen, sedd från ett ryskt perspektiv.
Oavsett om det är mera eller mindre sant än det amerikanska perspektivet, tror du att det missgynnar världsfreden om vi får inblick i bägge sidor? Mycket tydligt är i varje fall att den amerikanska sidan INTE vill att vi ska se det ryska perspektivet. Självklart har det också varit vice versa.

Naturligtvis går man igenom Krim såväl som Ukraina i detalj. Krims annektering skedde efter en folkomröstning, där 97% av befolkningen röstade för att tillhöra Ryssland. Och Krim ÄR från början en rysk halvö. Annekteringen skedde utan att ett liv spilldes (enligt Putin. 6 liv enligt Wikipedia). De 2.2 miljoner ryssarna på Krim var säkert mycket tacksamma. Värre gick det sannolikt för de ryssar som bodde på Ukrainas fastland.
Jag har läst någonstans att det under sådana omständigheter politiskt sett t o m är legalt att annektera. Kan någon verifiera detta närmare? Klart är att – som jag tidigare nämnt – Sverige var på väg att annektera Åland (militär landsattes), också efter en folkomröstning som mycket liknade den på Krim, i början av förra seklet.

Faktum är att reaktionen på Krim-övertagandet, i alla fall i Sverige, till en början var tämligen modest: http://www.aftonbladet.se/kultur/article18649269.ab
Behövdes något mera? För att få fart på brasan?
Om jag hade varit Oliver Stone hade jag definitivt frågat Putin om Malaysian Airlines-planet MH17 som på ytterst märkliga vägar (uppenbarligen via flygledartornet i Kiev) dirigerades in över värsta oroshärden, i Donetsk juli 2014 och sköts ner, varvid Obama bara timmar efteråt gick ut i världsmedia och påstod det bevisat att Ryssland låg bakom. Innan någon haveriundersökning ens startat. Men något konkret bevis fanns inte. Putin insisterade på att man skulle invänta undersökningen och inte politisera händelsen, men Obama var oresonlig. (Jag vet inte om det rentav är obligatoriskt att alltid invänta teknisk analys innan någon får yttra sig överhuvudtaget, i alla fall i betydligt mindre viktiga rättsfall än detta? Någon får gärna besvara den frågan.)

Nästa dag slogs vi till marken av kolsvarta rubriker: ”PUTIN KILLED MY SON!!!”, och vi gick över en natt från ”svenska medier har noll koll på läget i Ukraina” (citat ur AB-artiken ovan), till att veta ALLT om Ukraina. Svenska media har plötsligt Ukraina-experter, som Stig Fredrikson. Som vi vet tog Erik Johansson reda på hur mycket koll han hade: https://www.youtube.com/watch?v=7X3Nw1FvMpo

På något vis har denna tragiska krasch glömts bort. Ingen nämner den längre. Det har redan pumpats ut i det kollektiva medvetandet att Putin är OND. Få ser att det var i och med MH17 som hela ”drevet” mot Putin startade.

Ändå ser Putin Obama som en tänkande person, som han har nästan daglig kontakt med (iaf vid tiden för intervjun). Han tror på att Obama hade gott uppsåt, och att han verkligen ville avveckla Guantanamo, om han kunnat. Så det finns något jag inte riktigt får ihop. Samtidigt tonar bilden fram av en ledare som kan spelet, och som vet att det ÄR ett spel. Han säger själv: ”jag vet hur världen fungerar”. Och även det här med den mystiska ”byråkratin” som styr världen. Jag skrev själv om byråkrati här.

En av följderna av 9/11 är att USA drog sig ur ABM-avtalet (m a o SALT I och SALT II-avtalen) som skrevs på av Nixon och Brezjnev i Vladivostok 1972, samt Jimmy Carter och Brezjnev 1974.
Avtalet begränsade användningen av Anti-Ballistiska Missiler (ABM). Det var ett välkommet beslut, troligen på USA:s initiativ, då det skapade balans (det blev i princip meningslöst att starta ett kärnvapenkrig, då bägge parter ändå skulle utplånas). ABM är defensiva missiler som ska neutralisera inkommande (offensiva) kärnvapenmissiler i luften. Men deras avskjutningsramper kan också användas till att avskjuta offensiva missiler. Och det var haken. Tendensen gick mot att sätta upp sådana här ABM-ramper helst så nära fiendens gränser som möjligt, för att få maximal tid på sig att neutralisera en avskjuten missil mot det egna landet. Men SALT-avtalen gjorde att ABM endast fick användas till att skydda den egna huvudstaden. Vilket i praktiken gjorde dem rätt meningslösa, och därmed hela kärnvapenkriget rätt meninglöst. Detta lugnade ner kapprustningen.

I och med terrorattacken 9/11 blev det dock angeläget för USA att skydda sig mot s.k. skurkstater. Nu drog sig USA ur ABM-avtalet, vilket Putin kritiserar hårt i intervjun. Därför att nu har vi ett scenario där USA/NATO har fritt fram att placera ABM-ramper i alla NATO-länder, varav en del gränsar direkt mot Ryssland. Och ABM-paketen kan alltså på några minuter modifieras till att avskjuta offensiva missiler, som skulle nå vilket mål som helst i Ryssland på några få sekunder. Närapå helt omöjligt att gardera sig emot. Ryssland kommer inte att hinna skjuta något tillbaka mot USA. USA, på andra sidan jorden, har hela fördelen av ett kärnvapenkrig. Och USA har i praktiken redan omringat hela Ryssland med ABM-ramper. Från de baltiska staterna, från båtar i Norra Ishavet, och från Alaska.

En förutsättning för att göra allt detta är förstås att Ryssland är en skurkstat.
Sådant skapar man medelst propaganda. Nu skapar propagandan en bild där vi förväntas tro på att Putin är så otroligt imbecillt korkad att han provocerar USA inför helt öppen ridå, i den sits han befinner sig i, som jag just beskrivit. Eller för den delen: att skjuta ner ett passagerarplan med nära 300 oskyldiga civila inför samma öppna ridå.

Och för den delen igen, vad gör USA annars med ”skurkstaterna”? Bombar dem till grus, bara. Jag vet inte ens om någon av dem någonsin haft någon enda missil att rikta mot USA. Vilket var då det egentliga syftet med att riva upp avtalet? Det tål att tänka på. Och det finns fler frågor.

Och Putin står där och räcker ut sin hand, erbjuder sin hjälp att bekämpa terrorismen. ISIS kallas de. ISIS är officiellt terroristerna, enligt USA. Putin bombar ISIS, och låter återigen USA ta konsekvenserna av sina egna argument. Och det är uppenbarligen inte vad USA hade tänkt sig. De (NATO?) vill att Putin själv ska vara en terrorist. Liksom de vill att Assad ska vara en.

ISIS’ uppkomst kan spåras tillbaka till Afghanistan-kriget, där USA försåg Mujahedin med vapen och medel, och Sovjet gjorde detsamma gentemot Afghanistans kommunistiska regering. (https://en.wikipedia.org/wiki/Operation_Cyclone )

Utåt sett var det ett internt krig inom Afghanistan. Egentligen var det ett s.k. proxykrig mellan supermakterna. Det vanns uppenbarligen av USA, eftersom Sovjet brakade samman vid denna tid. Hur blev det sedan? Afghanistan demokratiserades, eller?

Putin säger i intervjun att han inte vill att det ska gå med Syrien som med Afghanistan, Libyen, och Irak. Någon måste sätta P för vansinnet. Det är andra tider nu. Nu är det War on Terror. Men vem som helst kan vara en terrorist, eller hur? Så länge det finns minst två människor kvar på jorden kan detta krig vara. Det är ingen ände på det. Kain kanske såg Abel som en terrorist?
Det är ren bullshit, eftersom det är ju helt enkelt ett krig mot oss alla, mot folket. Mot dig. Mot mig. Från vem? Vem har förklarat krig mot oss? När alla ”diktatorer” på jorden är döda och grus återstår av alla nationer, vad händer då?

Krigets krafter bygger helt och hållet på rädsla. USA:s president Franklin D. Roosevelt sa en gång en väldigt bra sak:

The only thing we have to fear is fear itself.

All rädsla är i grunden rädsla för något som inte är känt. Men endast så länge man inte tittar efter vad det egentligen är, får rädslan ny näring. Rädslan blir ett slags rekursiv loop. Och den växer sig allt starkare. På det kollektiva planet får rädslan till slut ett eget liv, med ett slags egen överlevnadsdrift. Dessa krafter är mycket starka, och kan ta kontroll över individer och hela samhällen. Och det är också dessa kollektiva demoner, skulle man kunna säga, som skapar krig. Dessa demoner VILL INTE att man ser efter, vad det ÄR. Men om du bara ser demonen rakt på, dör den.

Och Ryssland är förvisso mera än Putin. Putin kan dö idag eller i morgon. I det läget är jag inte heller så förtjust i tanken att här finns kärnvapen nog för att radera hela jorden. Faktum är dock att han sitter där nu, redo att gå med i NATO, så att vi kan skrota dem. NATO med Ryssland skulle annars bli så mäktigt att det inte längre finns nåt att vara rädd för, och Kina och alla andra länder skulle också kunna skrota sina. Vi kunde slänga hela det Militärindustriella Komplexet i soptunnan, som Sverker Olofsson. Vad har du för kommentar på detta? Varför skulle detta inte gå?
Skulle det kanske bli en av 2000-talets största geopolitiska katastrofer? :-\

https://www.youtube.com/watch?v=XTqjcb6U92o

Häromdagen såg vi komik på TV, med den svensk-kurdiske standupparen Özz Nujen.
(SVT Play http://webb-tv.nu/ozz-nujen-dalig-stamning-svt-play/ )

Hans show hade namnet ”Dålig Stämning”. Det blev ett koncept som lät honom varva uppsluppenheten med en del allvarligare inslag, som alltid kunde lättas upp med den befriande kommentaren ”nä nu blev det jävligt dålig stämning här!”. En bra show, första gången jag såg Nujen faktiskt.
Ibland kunde de allvarliga inslagen dock bli RIKTIGT allvarliga.
Nujen kommer från ett hårt drabbat Kurdistan, och jag kommer alltid att minnas hans berättelse om hur han tog sig hit, mot alla odds.

Men, för att komma till saken. En sak tog han upp. En sak vi svenskar tiger om. Även de svenska tigrarna (de håller truten!). Sverige är en av världens största vapenexportörer.
Nujen talade i denna veva om ett Kurdistan formligen översållat med trampminor. Det finns tiotusentals av dem, precis överallt. Och de går inte att spåra. Varför? Jo, därför att minan innehåller inget metalliskt, som kan göra den spårbar med en minsökare. Han bad nån i publiken att langa upp en snusdosa. ”De är inte större än så här”, sa han. Och en sådan genial uppfinning, att skapa minor som inte kan spåras!!
I vilket syfte kan onekligen diskuteras. Vi kan dock inte diskutera varifrån dessa minor kommer. Sverige.
De kommer inte från nån obskyr svart vapenmarknad i nån skurkstat nånstans. Vad nu en ”skurkstat” i så fall skulle vara… varifrån kommer begreppet?
På detta sätt får vi reda på en sådan sak. Visst, det är ju bara standup comedy! Men jag tror inte han står där och ljuger om detta.

Vi får inte reda på en sådan sak genom våra media. Inte än i alla fall. Ska vi svenskar studera oss själva utan att behöva åka till Katmandu, räcker det så väl att gå på standup comedy show härom hörnet. Det murkna scengolvet är en fast klippa bredvid det gungfly varpå hela det svenska etablissemanget, med dess politiker och media – vilar. Och för den delen: varpå hela den så kallade humanitära stormakten Sverige vilar.

Det är inte längre så svårt att svara på varför Sverige, förpliktigat i rollen som humanitär stormakt som sig borde(?), inte sitter i förhandlingar om att snarast möjligt få stopp på alla krigen som genererar alla dessa flyktingar.
I synnerhet inte när dessa flyktingar kommer hit och talar om det för oss.

Under krigsåren på 40-talet prånglade myndigheten SIS (Statens InformationsStyrelse, sug på det namnet ett tag) ut doktrinen ”en svensk tiger”. Men styrde helt enkelt media och folk att hålla tyst om sådant som kunde skada Sveriges neutralitet under krigsåren.
Medan samtidigt svensk industri gick på högvarv för att försörja Hitlers krig. Som tidigare nämnts byggde SKF hastigt upp en fabrik utanför Berlin 1938. LKAB gick också på högvarv. Liksom Bofors. Det finns säkert mera att säga, som kanske hitkommande flyktingar kommer att peka ut åt oss under mer eller mindre muntra former? Medan vi tiger?

Det sägs att Inkvisitionen finns kvar, den håller t o m till i samma byggnad. Heter bara nåt annat nuförtiden. Kanske nåt motsvarande SIS också finns kvar? Det heter kanske nåt annat nu, men krig är det förvisso.

”Vänta nu… krig är det väl inte..inte HÄR, väl?!”

Det är precis som jag säger. Det är krig HÄR. Det råder ett krig mellan Donald Trump och media. Det här är inget skådespel, nåt drama som väntar på sin upplösning, och sedan fortsätter livet sin gilla gång. Vår frihet avvecklas nu. Det är ett krig. Och som med alla krig gäller följande:

1. Sanningen är första offret.
2. De civila tar största smällen.

Aftonbladet skrev en märklig ledare nyligen betitlad ”Även här i Sverige är Media Folkets Fiender”
http://www.aftonbladet.se/ledare/a/dAnXo/aven-har-i-sverige-ar-media-folkets-fiender

Rubriken var säkert menad i överförd bemärkelse, som att ”nu har vansinnet att media skulle vara vår fiende spritt sig till Sverige”. Effekten blev kanske en annan än de hade tänkt sig…

I artikeln vill man nu ge bilden av en totalt galen Trump som kommer med sådana uppenbara stolligheter, som att det skulle finnas nåt pedofilnätverk, kopplat till en pizzeria (va!?), och som Clintons skulle vara insyltade med. Va? Clintons!?
Ja, ni fattar ju hur galen karln är! Ni hör ju hur sanslöst detta är!

Och vidare att det förekommer en hel liga av ”hatsajter” som klipper och klistrar och redigerar ihop videor som prånglas ut på nätet, och som vi måste skyddas emot.
Förbaskat också bara, att det inte är som på 40-talet, när man bara kunde diktera vad man ville utan insyn och det fick total effekt (svensken tiger ju än).
Förbaskat också att Internet finns, där vem som helst kan kolla upp att Pizzagate utreds* just nu för fullt av FBI, och att snart 500 personer har arresterats i denna enorma och motbjudande härva.

Aftonbladet ska inte uttrycka sig så, innan vi vet hur denna utredning utfaller. Man borde hellre rikta vår uppmärksamhet på att utredningen faktiskt pågår. Hur mycket Clintons har med det att göra vet vi inte än, men säg då inget om det. Varken bu eller bä.
Men det här sker för att det råder krig. Och media är INTE på vår sida. Inte heller i Sverige. Och vi kommer att ta hela smällen.

Det ska nämnas att Mike Adams sajt NaturalNews nu blev blockerad från Google. Här kunde man handla naturliga läkemedel och andra produkter, som utgjorde ett “hot” mot den etablerade läkemedelsindustrin. Detta för att man kopplade ihop hans verksamhet med Trump. Och detta kan man nu tillämpa på i princip allt man vill bli av med. Homeopati kommer kanske snart att stämplas “pro-Trump” och åka samma väg…. liksom mycket annat?

Leif Svensson skriver på bloggen ”Det Goda Samhället”

” Fram till 1500-talet lästes Bibeln, precis som allt annat i mässan, på latin. Prästen återberättade, tolkade och predikade för folket.
Denne hade ensamrätt på källskriften och sannolikt även till talarstolen. Folket hade intet av detta. Utan minsta möjlighet till kontroll var acceptans allenarådande alternativ.”

Gästskribent Leif Svensson: Brobygge nödvändigt

När sedan Bibeln översattes, hade alla tillgång till den, och prästen miste sin makt. Prästen var den enda kanalen till Sanningen (som folk på den tiden trodde). Ska vi nu låta media vara det?

*)Sanningen är första offret. Frågan huruvida de media som rapporterar är ”ansedd källa” eller inte, eller om den är sann, måste alltid vägas mot vad ”ansedd källa” själva rapporterar. Du avgör.

Ladies and Gentlemen, detta blir inlägg #100 på denna märkliga blogg. Sträck på er, ni som har hängt med!
#100 blir ett kort inlägg (eller långt), men mycket viktigt. Det bygger på inlägg #99, och naturligtvis kan man inte undgå Amerikas nyvalde president Donald Trump.
Eller om han hette T. Ronald Dump? Det är ju ett möjligt anagram på detta namn som väcker sådana heta känslor. Så sent som denna dag deltog jag i en diskussion där vi inte kunde bestämma huruvida Trump är näste Messias, eller om han är Antikrist. Eller är han inte nån av dessa?
Och liksom förra inlägget – och genom hela min blogg egentligen – kommer det att handla om polarisering.

Igår nåddes jag av en sån här protestlista, från Avaaz tror jag, med mottot ”Dump Trump”, dvs man skulle skriva på för att få karln avsatt, helt enkelt. Jag klickade på länken där man kom till sajten där man kunde läsa ett brev (Dear Mr. Trump…etc) som uttryckte det stora missnöjet med Trumps politik, hans lista (som Obama skapade, har det visat sig) över ovälkomna nationaliteter vid inresa till USA, och att egentligen hela hans politik är ett hot mot demokratin.

Man kunde också se namn på personer som senast skrev under på listan. Den visades i realtid, och man såg hur nya namn dröp in i en ENORM takt, jag konstaterade att det kom minst ett namn i sekunden. Ibland gick det så fort att man inte hann läsa namnen. Idag när jag kollade igen – ca 17 timmar senare – var takten oförändrad. Så det verkar bli några. Och vad som slog mig medan jag stirrade på alla dessa namn var:

Ingen av alla de miljontals som skriver på denna lista har en aning om vad de gör, samtidigt som alla dessa miljontals är så säkra på motsatsen (att de vet!) att de utan vidare kan döda för denna övertygelse.
The blind, following their blind leaders. De vet naturligtvis inte vilka deras ledare är – de är ju blinda. Men de TROR att de ser.
Sedan slog mig en annan sak. En sån djävulsk, briljant (men samtidigt brutalt enkel) plan det vore, såvitt de har förutsättningar och medel att genomföra den (och det har de), att manipulera enorma mängder folk dit de vill, genom att:

1. Skapa en bulvanfigur som gapar och orerar över allt som är fel med dagens samhälle.
Alltså reella, existerande problem, och inte fantasier.
Låt honom ta med ALLT som folk gått och grunnat på, alla misstankar, all frustration, RUBBET. Låt bulvanen ta upp det här riktigt infekterade sakerna, som annars ingen vågat säga, så att alla hör att det är han och ingen annan som säger det.
2. Gör bulvanen OND! Blås på med all media man har till sitt förfogande, och sätt fokus ENBART på negativa saker om denna bulvan, veckla ut dem till förbannelse, och håll på tills ett sådant kollektivt hat har väckts att folk vill slita honom i stycken.
3. Eliminera bulvanen.
4. Emottag massornas jubel. Hurra! Demokratin har segrat! Så bra! Men…

Det kommer nu att ske ett slags kollektiv tvärtomtolkning av allt bulvanen har sagt. Det leder till en rad konsekvenser, som du kanske redan kan föreställa dig. Om inte, och om du är beredd att konfrontera perspektiv som kan tänkas ohyggliga, läs vidare. Ha i åtanke att jag kan ha fel. Själv tror jag att det kan inte ske, om man är medveten om det.

Nu kommer ingen längre att se några fel med samhället, eftersom man då skulle förknippas med den förhatliga bulvanen. Ingen kommer längre att våga yppa ett ord om reella problem med samhället. I alla fall inte de verkligt allvarliga. Bulvanen hann med alla. Nu har polariteten skiftats. Nu är demokratin diktatur, rätt är fel. Orwells dystopi, welcome. Dessa visioner flög genom skallen medan jag såg alla dessa namn rassla in…

Och jag skrev inte på, nej.
Missförstå mig rätt nu. Att jag inte skrev under betyder inte att jag håller på Trump. Jag är egentligen inte säker på varifrån han kom. Är du? Republikanerna själva gillade honom aldrig, och hur kunde Simpsons så klockrent år 2000 förutsäga ett framtida event (se video)?
Hur kom han egentligen fram, från början? Köpte han sig fram?

Men OK, detta var spekulationer som kanske kan utvecklas; mitt egentliga skäl till att INTE skriva på är helt enkelt att jag förstår hur polarisering fungerar.
Jag förstår också vilken makt media kan ha över våra sinnen, genom att skapa just polarisering. Få människor kan genom detta verktyg genom en förhållandevis liten ansträngning kontrollera miljoner, rentav miljarder människor, som alla har RÄTT.

Media utstrålar från några få, stora nyhetsbyråer, såsom Reuters. Man kan då dra slutsatsen att de som äger dessa nyhetsbyråer har en makt som inte liknar någon annans. Den yttersta makten är att kunna diktera för folket vad som är verklighet. Folket uppfattar verkligheten genom media. USA:s president kommer inte i närheten av den makten.
Vad som skett är dock att USA:s president just har utmanat denna enorma makt, genom att snäsa av en CNN-reporter: ”You are fake news!!!”

Men, människor i allmänhet tror att USA:s president är världens mäktigaste man, och att medias roll är snarast underdånig. Folk (den stora majoriteten) tror att media analyserar makten och att de sakligt och neutralt rapporterar vad som sker, utan att lägga till, dra ifrån, framhäva eller undanhålla något. Samt att media är fri press och yttrandefrihet! Att media är på folkets sida, för folket! Och så SKA det ju vara! Demokrati!

Vilken vrede väcker då inte detta uttalande från Trump!

Medias maktgranskande roll får alltså bekänna färg nu. Inga såna idioter som Trump ska minsann få komma fram, och sätta sig på folket. Nu ser vi äntligen att demokratin fungerar! Nu tror vi på media igen, när de bevisligen inte ens drar sig för att peka ut världens mäktigaste man om så krävs.

Trump jämförs snart med Adolf Hitler. Trump är OND! Nu får vi facit på att även om vi nånsin befarat att ”det som hände får aldrig hända igen” trots allt skulle kunna hända igen, så KAN det inte hända igen, inte i USA! Tur vi har USA – och Trump som vill avveckla USA:s roll som världspolis!!! Hurra! Demokratin fungerar!!!
Vänta nu… vad var det Trump hade sagt, sa du? Jo, avveckla USA:s polisroll, som ”demokratins väktare” worldwide! Se där! Ännu ett flagrant angrepp på demokratin! Det är ju tydligt! Så låt dem nu fortsätta bomba in demokrati i världen, för nu vet vi! De har RÄTT!

Trump har öppnat för dialog med Vladimir Putin. Han verkar överlag vara lite kompis med honom, eller hur? Men när Trump är borta, kommer allt hat som uppbådats mot honom, att projiceras vidare på Putin, som redan var OND, sedan tidigare. Nu har man med medias hjälp samlat ihop de tänkbara soldater man behöver för att dra igång WWIII. Exakt som gjorts förr, när president Woodrow Wilson under första världkriget medelst en massiv propagandakampanj (The Creel Commission), lyckades elda upp en fridsam amerikansk allmänhet till en krigshungrig pöbel. Det är dokumenterat.

Och vad är det mera för dumheter Trump vräker ur sig? Han babblar om att upphäva TTIP. Men nu när Trump är OND, kan det ju inte ligga NÅGON sanning i detta. Allt som någonsin sagts om TTIP, att det skulle vara förödande för demokratin, måste då vara ren bullshit. Så för helvete, fram för TTIP nu, som innebär ett slavliknande åtagande som nationen kanske aldrig kan komma ur, och som bötfäller nationer för ”handelshinder” vid utebliven förtjänst. Men den som säger nåt ont om TTIP nu håller ju med Trump – därmed måste han vara nazist, eftersom Trump är likamed Hitler.

Trump har låtit lägga käppar i hjulen för läkemedelsindustrin! Haha! Den satans misantropen, han är alltså EMOT att folk ska bli friska!? Visar ju verkligen att han är som Hitler! Så nu har vi facit – släpp fram läkemedelsindustrin, nu vaccinerar vi oss gladeligen, de behöver inte tvinga oss för nu vet att det är demokratiskt, så det är bra för oss, alldeles ofarligt, läkemedelsindustrin är för folket, de har RÄTT!

Och det här han säger om New World Order då? Han säger att det finns en stormrik elit nånstans, och ett system som bara gör dem rikare på allas bekostnad, och att de vill ta makt över planeten. ”The system is rigged” säger han, och ”pretty much we all know that”…. ”anyone who challenges the system is sexist, racist… a xenophob!!”
Jaha! Så det är så det funkar, här ser vi klart hur alla konspirationsteorier grott i alla dunkla vrår, och tagit gestalt i den här vulgära, buffliga idioten, som vår obevekliga, perfekta demokrati alltså nu snart lyckas stoppa. Men skynda dig att skriva på¨Dump Trumplistan du med!!

…och när vi ändå är inne på det: Ja, givetvis – han surrar om 9/11, kräver en ny utredning! Han vill alltså på detta lömska sätt underminera den ädla kampen mot terrorismen!
Så nu fick vi ett ansikte även på detta. Nu kan vi avfärda ALLA misstankar att det var något som inte riktigt stämde med den officiella versionen. Nu är det helt i sin ordning att CNN bevisligen rapporterade att WTC-7 hade rasat, 23 minuter innan det skedde (tala om ”fake news”).
Nu är det helt i sin ordning att alla tre skraporna ”bara rasade” i närmast fritt fall, rakt ner i sina egna fotavtryck, trots att arkitekter och ingenjörer alla ser klart att det handlar om controlled demolition. Ingen skyskrapa har rasat endast pga eld. Och alla skrapor med den höjden är byggda just för att klara flygplan. Det kör vi nu bara över, eftersom politiker redan hade bestämt vad som hände innan utredningen startade. Och de har RÄTT.
Nu är det helt i sin ordning att planet som träffade Pentagon (som försvann helt) måste ha kommit in horisontellt på ca 7 meters höjd för att teorin ska stämma. Helt OK att inte ett enda hinder fanns längs inflygningssträckan som måste ha varit avsevärd.

Den amerikanska myndighet som levererade den officiella vetenskapliga versionen (den som är politiskt korrekt) var NIST. Men de har nu börjat krypa till korset, vilket är sensation! Nu har en whistleblower från NIST (se video) talat ut om denna oerhörda skandal, och hur man systematiskt förnekat och undanhållit reella fakta, för att stödja politikernas version. (T o m Carl Bildt surrade om Osama bin Laden, bara ett par minuter efter att tornen rasat. Eller om det inte var medan de ännu brann!?) Allt detta slänger vi nu i soporna, eftersom Trump sagt att det borde synas närmare, och Trump är OND!

Om Trump blir dödad, eller avsatt, kommer vi aldrig att få veta nånting om dessa saker. Ändå är det mycket mera än detta dåren Trump har babblat om.

Och det är mera i det: Nu kan man äntligen komma åt problemet med internet. Internet är ett pain in the ass för makteliten. Nu kan man hävda att ”onda krafter” cirkulerar på nätet, som kan hota demokratin*. Nu kan man skaffa sig alibi för att stänga ner Internet, eller drastiskt reglera det. Det var tack vare internet folk röstade fram denne nya Hitler! Alternativt kan Trump själv hota med detta, och skrämma upp folk ännu mera, så att alla skriker om att få bort honom!
Detta är naturligtvis en mycket drastisk inskränkning av den individuella friheten, och den är omöjlig att genomföra utan folkets medgivande. Och folkets medgivande är precis det som nu pågår! Vad tror du?

Och för den delen: om nu media kan kliva in och korrigera oss när vi röstat “fel”, vilket uppenbarligen sker, är det då nån mening längre med fria val? Vad tror du?

Själv tror jag – även om det är en mörk, diabolisk bild jag målat upp – att de inte kommer att lyckas med det här. Lögnen är trots allt för uppenbar. Som Leonard Cohen sa:
There is a crack in everything.
That’s how the light gets in.
Och just nu är det många sprickor. Väldigt många. Och stora. Enorma sprickor, som exponerar skamlösa, mörka hemligheter. Kackerlackorna får panik.

*). Genomgående stöter vi på “hot mot demokratin”. Betänk att samtliga diktaturer i världen (inklusive Nordkorea (Demokratiska Folkrepubliken Korea), Kampuchea (Demokratiska Kampuchea), DDR (Deutsche Demokratische Republik), Det slutna Albanien (Albaniens demokratiska front)…kallade sig och kallar sig – demokratier. Även Sovjet tillämpade s.k. “demokratisk centralism”. Den “fria pressen**” i dessa länder skyddade uppenbarligen folket mot angrepp mot demokratin (?)

**). Fri press existerar. Men man får vara lite medveten, och leta efter den. Fri press är inte Main Stream Media, löpsedelspressen, det du matas med vare sig du vill eller inte. Mer om detta här

Now, he’s hell-bent for destruction, he’s afraid and confused
And his brain has been mismanaged with great skill
All he believes are his eyes
And his eyes, they just tell him lies
-Bob Dylan

Följande är en lite försenad årskrönika. Men medvetet försenad. Jag ville avvakta tills vi sett om Trump skulle överleva fram till sin installation. Dessutom gavs tillfälle att följa upp ett par andra intressanta skeenden…

Ett extremt turbulent år är till ända, och vi har avverkat tre veckor av det nya. Det har hänt så mycket konstigt, oroande och knäppt detta år. Även om en del av det som hänt kan förefalla positivt är det extremt svårt att förutsäga kommande konsekvenser, samtidigt som vår tillvaro just nu fylls av aktörer som förutsäger just detta. De finns överallt. Och de har RÄTT. Jag är en av dem. Jag måste vara det, till viss del. Även om jag kan ha FEL.

Vi bygger en värld av brutna strån, har någon sagt. Ingen är perfekt. Ingen kan säga den definitiva sanningen – men nu är det så uppskruvat, liksom viktigare än någonsin att vara just den som kan. Och vissa skyr inga medel för att inta den positionen.

En sak är säker: allt är väldigt volatilt. All kan förändras mycket snabbt nu. Det som var rätt kan snart bli fel, och tvärtom. Polariteter kan skiftas över natten.

Det är nästan ingen som förmår se polarisering som företeelse. De flesta bara sveps med i polariseringen, och intar någon ”sida” i konflikten. Och de är rökta. Och de har RÄTT. Allt är Löfvéns fel. Eller allt är Obamas fel. Eller Trumps. Eller Putins (det tycker de flesta). Eller Sverigedemokraternas fel. USA-imperialismens fel. Eller allt är invandringens fel. Islamiseringens fel. Eller allt är kulturmarxisternas fel.
Det är som ett stort träd, där alla sitter uppflugna på sina grenar. Alla vill att just DERAS gren ska vara en ultimata grenen; den som är inte bara RÄTT, utan ABSOLUT RÄTT. Då kan man såga fritt i andras grenar. Eller man kan i panik hoppa över till någon annan gren som verkar säker.
Och du har RÄTT, bara för att du bestämt det. Skulle du såga i din egen gren skulle du själv och allt annat som hänger på samma gren, störta till marken.

Och det är nere på marken jag vill stå. Ibland måste jag dock upp i trädet, eftersom jag också är smittad till viss grad av dualism. Och för att göra mig förstådd, inte minst för mig själv. Makt, och media, vill skapa ett slutet system, där ingen kan se marken, utan där en sida som är RÄTT, och en motstående sida som är FEL – helt enkelt är allt som existerar. Att störta till marken – där jag (och du med, jag lovar) vill vara – förefaller då som Döden, det fruktansvärda, fasansfulla ödet, Helvetet.
Man åstadkommer detta medelst extrem polarisering. Extrem polarisering åstadkommer man just genom att använda rädsla.

Vad är polarisering?
Anta att du har ett ritprogram på datorn, som du vill kunna använda till nåt vettigt.
Du vill kunna nyansera färgerna, och har basfärgerna rött, gult och blått med vilka man ska kunna skapa alla de andra färgerna. Mycket elementärt. I ett polariserande ritprogram är emellertid detta omöjligt. Den minsta lilla dutt gult du tillsätter till blått i förhoppning om att få fram grönt – gör bara att det direkt blir knallgult. Det GÅR inte att få fram ens grönt.
Det är som om programmet säger: ”hur fan ska du ha det? Blått eller gult?”
Färgerna täcker över varandra, och du skulle mycket snabbt anse programmet helt värdelöst. Men en människa som polariserar har en hjärna som fungerar på exakt detta sätt. Och de lever och verkar bland oss (på höga poster i samhället), och vill få dig att måla din verklighet med detta ritprogram.

Sista dagen 2016 präglades av en märklig och oroande, ny(såvitt jag vet) företeelse, som i första hand utspelade sig i Malmö fast jag hörde att det skett på många andra håll likaså: att skjuta fyrverkeriraketer mot andra människor, och i en del fall inomhus.
Den omedelbara reaktion jag såg på detta var märkvärdigt lam. Och den var lam p.g.a polarisering. För du kan inte i det polariserade klimat som råder reagera ens vänligt men bestämt och säga : detta accepterar vi INTE. För då är du rasist. Man såg i stället en mycket mjäkig hållning, där man liksom försökte peka på det olämpliga i att skjuta raketer på detta sätt utan att själv behöva framstå som den som säger det. Som om att skjuta raketer i horisontell riktning också är ett alternativ, bara mer riskabelt.
Och så, även reaktionen: ”Vad säger föräldrarna?”. Jag tror inte de inblandade var så unga att de stod under någon parental kontroll. Och att en och annan av de inblandade var invandrare är helt uppenbart, efter det man ser på inspelade videor från spektaklet.

Först när man betänkte möjligheten att förbjuda raketer helt, vågade man säga ”nu får det vara slut med jollrandet”. För nu slapp man framstå som rasist för att istället framstå som handlingskraftig. Och ha RÄTT. Typiskt svenskt beteende.

I skenet av detta är det mera glädjande att notera att Tanja Bergkvist är tillbaka sedan slutet av 2016, efter nästan 3 års total tystnad. Tanja har genererat oerhört vassa föredrag och texter om genusvansinnet, fördumningsindustrin som hon kallar det. Se länk här. Vi trodde länge att hon blivit ”tystad” av de makter som vill driva igenom genusprogrammet, i alla våra verksamheter, men så var det inte. Hon hade helt enkelt annat att göra, och hon är skarpare än någonsin.

Beträffande genusvansinnet, minns jag hur vi saknade Tanja tidigare under 2016, när vi konfronterade detta (citat av Tomas):

Kan en inspirationskälla för von Wright (Moira von Wright, min anm.) vara filosofen, lingvistikern och psykolanalytikern Luce Irigaray (född 1930 i Belgien) som haft stort inflytande på den feministiska rörelsen i Europa? I Irigarays essä Le sujet de la science est-il sexue? från 1987 analyseras Einsteins relativitetsteori från ett postmodernt social-konstruktivistiskt genusperspektiv. Hon frågar sig om Einsteins välkända formel E = mc^2 är sexistisk! Hon menar att formeln privilegierar en hög hastighet, nämligen ljusets hastighet, på bekostnad av lägre hastigheter som är mer betydelsefulla inte minst för kvinnor. Einstein anklagas för att vara fixerad vid höga hastigheter, vilket enligt Irigaray reflekterar Einsteins sexistiska inställning.

Detta är nog det dummaste jag stött på under året som gick. Frågan är om det inte är det dummaste någonsin? Jag tror det. Läs mera på Tanjas blogg om Moira von Wright och annat! Betänk också att det här är inget skämt! Ett program har redan börjat implementeras , och kommer att skapa total förödelse om vi inte unisont säger ifrån! Man vill alltså kunna gå in i fysikböcker och plocka bort delar som inte kan ”genusanpassas”, eller rentav ”genuscertifieras”! Och är det någon som protesterar , plockas kanske han/hon (eller hen, noga nu med genus), bort istället.

Följaktligen, ingen protesterar mot det här, om det inte nu vore för Tanja. De vill vara i bakgrunden, diskret dra i trådar, infiltrera (ett ord de själva använder). De opererar ungefär som VoF, gärna genom att ta kontroll över Wikipedia. Redigera bort sådant som ligger utanför deras eget gränssnitt. Och ingen märker detta. Och företrädare för grupperna ställer upp som experter i TV i frågor om klimathot, epidemier etc, utan att någon annan får höras. T ex har vi hört Rockström ett antal gånger, där han helt oförblommerat får uttrycka vad den Sanna Vetenskapen säger. Och han har RÄTT

När detta skrivs pågår i USA installationen av Donald Trump för fullt. Det som man skrattade åt, det som skulle vara alltför befängt för att besannas. Likafullt står han där nu i Vita Huset. Visst är det märkligt. Men jag tror att folk i USA har betydligt mera ”guts” än vi svenskar. De kan se igenom polariseringar, eller kanske hellre: de är inte så fega som svenskar är.
Amerikaner tror inte blint på MSM. Media där har en större mångfald, allt har en större dynamik. I Sverige har vi våra DN, SvD och SVT och TV4 och ja, kanske några till. Och vi sväljer mera okritiskt det som kommer härur. Och det finns ett stort beroende av USA. Det vill säga det demokratiska USA, Hillarys USA, och George Soros (folk som håller sig strikt till ovannämnda media har inte en susning om vem den fulingen är).
Svensk vapenexport och därmed hela den ekonomi som styr svensk MSM, och svenska politiker, är intimt sammanvuxen med detta amerikanska politiska etablissemang, som i sin tur är lika sammanvuxet med det militärindustriella komplexet. Sverige är beroende av detta.

Joe Biden besökte Sverige 2016 och berömde Löfvén: ”gott ledarskap” sa Biden.
Varför? Så märkligt. Han kan väl inte ha menat detta?
Nåväl, jag tror det är enda gången jag hört någon säga nåt berömmande om Stefan Löfvén, som någon månad därefter åkte ned till Saudi-Arabien med Wallenberg för att sälja vapen till Jemenkriget, ett krig som det är VÄLDIGT TYST om.

Varför? Tja, klart är att MSM skapar polarisering genom att fokusera på vissa saker och dämpa ner andra saker, och de målar vår verklighet på ett raffinerat sätt. Samma amerikanska etablissemangs fokus ligger på Syrienkriget, apropå vilket samme Löfvén ytterligare nån månad senare krävde i MSM att de skyldiga för krigsbrotten i Aleppo ska ställas inför rätta. Putin! Han är OND! För det säger det amerikanska etablissemanget, som styr MSM.

Men nu sedan Trump vann, vet inte svenska media och svenska politiker vart de ska ta vägen. För du ser: Trump! Han är OND! Det säger de som alltjämt äger MSM, och som ännu har så stor makt över vår verklighetsuppfattning att jag tror alla svenskar nu står inför ett härdande stålbad. Somliga kanske inför en tids navelskådning i Katmandu, för att hitta sig själva? Men många torde inte finna på annan råd än att stoppa huvudet in i sina arslen och försvinna. :-\

Det amerikanska etablissemanget är nu utbytt, och Sverige är inte kompis längre med någon stormakt! Hur fan ska det nu gå? Well, jag återkommer till det, men den som är lite finurlig kan nog lägga ihop 2 och 2. Ledtråd: Våran käre Löfvén och ”ytterligare någon månad senare” 😉

Om inte annat har vi nu ett gyllene tillfälle att se hur MSM, som nu tappat sin politiska och ekonomiska förankring i det som skulle ha varit Clinton/Soros-etablissemanget (96% av MSMs stöd gick till Clinton), nu desperat använder just polarisering för att få till stånd något problem för Trump. De försöker bevisa att Putin infiltrerade valet och låg bakom Trumps vinst, att det cirkulerar ”fake news” på internet och främst på sociala medier, som ger folk konstiga idéer, och som troligen också planterats ut av…Putin. Och Putin är OND!

I samma veva passar man på att försöka göra sig kvitt det så besvärande Wikileaks, och Pizzagate, genom att hävda att det också är fake news. Man ser vilken makt MSM har, hur de nästan lyckas inplantera ett kollektivt raseri mot ”ryktesspridare” och få till stånd stängning eller drastisk reglering av Facebook. De försöker skapa den extrema polarisering där MINSTA ANTYDAN TILL MISSTANKE gör dig till fiende. Som på häxprocessernas tid, eller som Stalins paranoia, där vem som helst kunde ange vem som helst och folk i massor eliminerades ”för säkerhets skull”. Vi får verkligen hoppas de inte lyckas med det här.

En annan händelse var det rabalder som uppstod när Marcus Oscarsson uttryckte oro för islamiseringen i Europa, och krävde åtgärder för att kontrollera den, varvid Alex Schulman gick i taket och röt: ”Detta kommer direkt från Sverigedemokraterna”.

Min första reaktion på det här var: varför inte lyssna lite på Marcus, som själv har en muslimsk bakgrund, och som kanske möjligen skulle kunna ha en aning om vad det handlar om, istället för att omedelbart måla över honom med brun färg?
T. o.m Dalai Lama har uttryckt oro över detta. Det är inte rätt, har han sagt. I Tyskland ska det vara tyskar, befolkningen ska inte bytas ut.
Bytas ut?

Jag hade en debatt med Centerpartiet på Facebook i höstas, där Annie Lööf just hade hållit sitt jultal. I den tråden kommenterade någon: ”30 miljoner muslimer? Nej tack!”
Tråden bevakades uppenbarligen av en s.k grindvakt, som hade en hånfull och myndig attityd mot andra kommentatorer. Och han sa: det har vi aldrig sagt!!! Vad kommer detta svammel ifrån?? Varpå jag la mig i och länkade till en av de videor där Annie Lööf säger just detta. Hur hon verkligen tror att vi kan ta emot 30 miljoner, för att bilda en befolkning på totalt 40 miljoner. På frågan vad som ska hända med t ex vårt språk, ler hon stort rakt in i ögonen på oss och säger: ”folk som kommer hit kan svenska”.
Jag bad också i mycket hövlig ton om en närmare förklaring på detta intressanta uttalande.
Men sedan när jag skulle kolla responsen, märkte jag att Centerpartiet hade tagit bort min kommentar – och hela den tråden – från diskussionen.
Någon annan ilsknade då till och la in den här videon på nytt, och då kunde de inte med att ta bort det igen. Jag fick till slut en diskussion med grindvakten, som uttryckte sig urskuldande och tyckte ungefär att man inte får läsa in för mycket i det här, och man måste ju låta Annie få ha lite ”visioner”. Och dessutom var han ju själv ingen riktig centerpartist, tyckte han. Hm.

Det har också varit stort rabalder kring den tjeckiska författaren Katerina Janouch. Hon har kritiserats starkt för att ha talat ut i tjeckisk TV om det svenska migrationskaoset, varvid en förvrängd bild av Sverige meddelats, menar man. Jag förstår inte detta riktigt. Det finns gott om svenskar som intervjuats av utländska journalister, och vars bild med vissa avvikelser men till de väsentliga delarna överensstämmer med Janouchs. Gör en sökning på YouTube, och se vilket stort intresse Sverige ådrar sig internationellt pga migrationen.
Men i fallet Janouch har nu bokhandlare börjat rensa bort hennes böcker från hyllorna, etc. Min teori är att hon lyckats reta upp några av de potentater som håller i polariseringen (den politiska korrektheten) i det här landet, rätt så ordentligt. Ilskan är ett kännetecken. Hon har uppenbarligen krävt DN:s chefsredaktör Peter Wolodarskis avgång på Twitter eller nånstans, och då får man räkna med konsekvenser, som att anklagas för att sprida rysk propaganda. Putin! Var kommer detta ifrån?

Nästa fråga är nu: har ni listat ut vad vår heroiske Löfvéns nästa schackdrag var?
Jo. Du ser: http://samtiden.nu/2017/01/lofven-vill-samarbeta-med-ryssland/
På den nivån är det alltså. Nu passar det, när USA-valet inte utvecklade sig som man trodde. Putin, som han gapade om borde ställas inför krigsrätt, för någon månad sedan,
och som är så OND!

Man kan bara spekulera i huruvida Trumps valseger var ungefär lika oväntad för Sverige, som när Hitler förlorade kriget? Sverige, vars export, media och kultur var HELT inställd på Tredje Riket och dess ständiga expansion, och där man mätte skallar och idkade rashygien, fick då brådstörtat slå back i maskineriet och företa en grundlig parlamentarisk kovändning ungefär som det vi ser nu? Vår käre Löfvén verkar i vart fall inte vilja se oss i ögonen på denna bild…
Undrar om Wallenberg hänger på nu också?

Jag har på förekommen anledning sett det nödvändigt att förklara mer exakt vad jag menar med ”icke-dualism” eller för den delen ”dualism” överhuvudtaget. Eller polarisering, det är samma sak. Jag är nu så kortfattad som det bara är möjligt.

Om du föreställer dig ett motsatsförhållande A-B, så ställer jag mig på en punkt C, för att kunna se situationen. Oerhört enkelt, men ack så svårt det kan bli. Låt mig förklara.

Jag ser nu framför mig denna liknelse:

Anta att det har skett ett bankrån.
Anta sedan att det finns två kategorier av vittnen, som såg vad som hände. Men att var och en av dessa vittnen såg vad som hände endast genom två fönster. Det fanns två fönster in till banklokalen, låt oss kalla dem ”det högra fönstret” (HF), och ”det vänstra fönstret” (VF). Det finns inga andra vitten nånstans – antar vi.

Det finns också en Punkt C, varifrån det är möjligt att se både vad HF ser, och vad VF ser.

Punkt C är den icke-dualistiska punkten.

En kommissarie kommer nu till platsen. Han finner sig snabbt beroende av vittnens utsagor, för att kunna utreda vad som hände i banken. För att kunna bilda sig en förståelse av vad som hänt, behöver han förhöra både HF och VF.

Kommissarien hade inte kunnat lösa fallet om han inte hört både HF och VF. Från HF:s synvinkel kunde man se att vapen restes, men bara ryggen på rånarna. Från VF kunde man inte se några vapen, men man kunde se rånarnas ansikten. Genom att sedan observera att bägge vyerna kom från samma tidpunkt vid samma plats, kunde han binda rånarna vid brottet.

Punkt C är inte någon geografisk punkt, utan en imaginär punkt. En abstrakt punkt. Kommissarien behöver alltså abstrahera sitt tänkande något, för att beakta punkt C. Han förhör bägge sidor. Och här råder inget problem med dualism. En VF:are kan precis som kommissarien knalla över till HF för att komplettera sin bild av vad som skedde i banken, han/hon får då en aha-upplevelse. Ingen kommer att stoppa detta.
Det finns ingen hotbild. Det finns inte heller någon ideologi, regim eller något annat, som kan förhindra den fria vägen mellan VF och HF.
Vad jag alltid gör på denna blogg, är att inta den imaginära punkten C. I synnerhet när punkt C är så svår att hitta att ingen ser den. Och jag vet att hur dold den än kan vara, så finns den ALLTID.

För att hoppa från denna avspända situation, till en riktigt problematisk situation, där dualism blir ett problem, låt oss nu byta ut banklokalen mot Tillvaron. Just det: Tillvaron, med stort T. Vi behåller dock två synvinklar in mot Tillvaron – VF och HF.
Nu är det betydligt värre, eftersom synen på Tillvaron är ett ämne under hätsk debatt, mellan vetenskap och religion. Den förstnämnda – som vi antar är HF – hävdar en evolutionistisk utveckling, men den andra – VF – hävdar en kreationistisk utveckling.
Nu är det dock så, att BÄGGE sidor – VF och HF – var och en gör anspråk på att ensamma ha den kompletta bilden av Tillvaron. HF har HELT rätt och VF har HELT fel. Eller vice versa.
Kommissarien som vill utreda sanningen om Tillvaron kan inte längre gå från VF till HF för att höra bägge sidor. Om han inte är väldigt, väldigt tapper och uthållig. Och orädd. Nej, det typiska är att han sugs in i antingen HF eller VF. Och vilken sida han än väljer, kommer han att uppleva det som att han skildrar den fulla sanningen om Tillvaron, och det kommer att kännas lika sant för honom som när han tidigare skildrade hur ett bankrån gick till på samma plats, där han frågade bägge sidor. Denna gång sker dock något märkligt: han anser inte att han behöver gå över till den andra sidan, eftersom han redan vet. Han har en mental bild av den andra sidan.

Nu skulle vi kunna ha två kommissarier, som ”vet” sanningen om tillvaron, men som motsäger varandra. Men bara för att bägge sidor säger sig ha den enda, kompletta förklaringen.

Som du säkert förstått, kan vi nu helt glömma Sanningen.
Du förstår det endast om du är villig att mentalt inta den fiktiva punkten C, där du klart kan se bägge sidor.
Men: om du är identifierad i antingen HF eller VF, kommer du inte att lyckas med det.
Dock: om du insisterar och lyckas ”avidentifiera” dig, åtminstone något, kommer du gradvis att skymta punkt C. Det kan vara en hemsk upplevelse.
Du kan gripas av fasa när du känner igen det som ditt eget hus, som du lämnat med ytterdörren på vid gavel, och ser att allsköns rövarpack har flyttat in där. De ryter åt dig, kastar glåpord mot dig. Här får du inte vara.

Vad du ser där ute är vad du är villig att se där inne, i dig själv. Det är alltid så.
Att se punkt C därinne kräver en ärlighet mot dig själv du inte tidigare haft. Om du applicerar den på dig själv, ser du att punkt C därute kanske har intagits av ekonomiska intressen, korrupta media, någon totalitär regims intresse, NWO, någon religiös fraktion, frimurare eller någon som helst elit som kan se bägge sidor men som har ett eget dunkelt intresse av hur samhället ska se ut.

Det är i detta skede av uppvaknande, som de obalanserade konspirationsteorierna grasserar. De är blandade med för mycket rädsla, och ställer bara till med ännu mer rädsla om de sprids ut i detta skede (vilket tyvärr sker). Detta är ett träsk, som den oförvägne sanningssökaren måste igenom. Det är här ”agnarna sållas från vetet”.
När man kommit igenom, kan man se tillbaka och man kan då se vilka konspirationsteorier som var av värde. För de fanns också med. Då ser man att det kanske var en konspiration i sig, just att sprida oro och ångest i det kollektiva medvetandet. Det finns nämligen en falsk överlevnadsdrift, som göds av negativitet, av lägre energier.

När vi helt missar punkt C eftersom vi har en mental bild av VF, eller HF, som vi utgår från är så sann att den inte behöver kontrolleras, vet vi att vi har ett problem med dualism. Vi är typiskt så säkra på vår mentala bild att vi i princip kan döda någon för att försvara vår ståndpunkt. Åtminstone bildligt talat, i termer av att ”döda” någon verbalt. Men det kan också bli fysiskt. Du skulle kanske aldrig kunna döda någon. Men om du blir tillräckligt provocerad, och en skarp situation uppstår, t ex krig, skjuter du plötsligt folk, om nån auktoritet slänger en AK5:a i din näve och pekar mot en ”fiende”.

Men ”fienden” är fortfarande en mental bild som du aldrig har kontrollerat. Allt är fortfarande ditt ansvar.
I fallet med kommissarien som ville utreda bankrånet rådde inga problem med dualism. I det senare fallet blev allt genast mycket komplicerat. Vi kan dra slutsatsen att dualism har med Identitet att göra.
Eftersom vi är inne på konflikten evolution-kreationism, är det intressant – ur en non-dualistisk synvinkel – att studera Walter Veith. Här har vi en man som mitt i brinnande dualism har gått från HF till VF. Han har alltså gått från att vara evolutionist till att bli kreationist. Han har en intressant historia att berätta här (längst ner i inlägget). Det är nog rätt unikt. Han har gjort en serie lysande iakttagelser, och driver en sajt där han hävdar sin övertygelse. Men, det finns ett problem: han missar totalt punkt C.

Han går från att vara en riktigt nitisk evolutionsteoretiker, krossande allt subjektivt ”religiöst dravel” under klacken, till att bli raka motsatsen – en riktigt bokstavstroende sjundedagsadventist för vilken ALLT som står i Bibeln är sant. Snacka om högförräderi. Vore jag själv en sjundedagsadventist skulle jag givetvis bejubla händelsen, för detta ”bevis” på giltigheten i min tro: att en vetenskapsman tar steget över till min sida.
Men, är jag villig att inta punkt C, ser jag att ingen sida har rätt och den andra fel. Veith är den han är på bägge sidor. Ingen av sidorna skiljer sig medvetandemässigt från den andra. Det är bara vissa grundkoncept som bytt plats. Från punkt C kan jag också se att Veith uppfattat stora konspirationer, möjligen på vägen mellan lägren. Han har insett att Bibeln misshandlats svårt av romerska härskare, kyrkofäder, katolska kyrkan och andra. Hur man tagit bort stora delar, lagt till saker i, och även falsifierat den heliga skriften efter sina egna dunkla önskemål, och maktbegär.

Men han tror trots detta likafullt på skriftens Absoluta Giltighet. Trots att han genomskådat korruptionen, tror han stenhårt på det dokument korruptionen korrumperat. Och att Jesus en dag ska slita isär himlavalven under stort rabalder, och skicka oss alla till helvetet, utom just hans sekt.

Det är i sanning märkligt. Från punkt C kan jag se att han kanske även skulle ha konsulterat lite av den övertygelse han stod för som vetenskapsman? Men han förväntar sig – nu liksom då – en sida som har HELA SVARET. Då har vi ett problem.

Ett annat slående exempel på dualism är konflikten Israel-Palestina. Jag har försökt sätta mig in i denna under en period, varvid jag applicerat punkt C. Denna konflikt är verkligen oerhört polariserad. Med detta menar jag att den är totalt utan nyanser. Antingen är du HELT för, eller HELT mot.
Inte ens jag kan aktivt gå in här, och komma med mina synpunkter utan att dras in i någon av polariteterna. Det är som två svarta hål mot varandra; hål av enorm gravitation som suger in vad som helst som kommer i närheten. Och jag kommer heller inte att spekulera närmare om det, huruvida de var i sin fulla rätt 1948 etc. Vad som är intressant är hur vi ”bara vet” att Israel står för Demokrati, att de kämpar heroiskt mot terrorism för att försvara just Demokrati, som ju är det finaste vi har.
Vi har en mental bild, som vi nöjer oss med. Jag märkte själv mycket snabbt att det allra minsta man börjar forska lite i det här, så blir man blixtsnabbt föremål för en helt oresonlig, och absurd vrede. Det räcker att ställa rent allmänna frågor, så blir man måltavla för okvädningsord och förlöjligande omdömen. Förutom att man blir antisemit, rentav nazist. Det var i denna veva som Margot Wallström hade synpunkter på ”utomrättsliga avrättningar”, varvid Netanyahu svarade henne på just det här sättet jag själv blivit bemött. Men jag slapp ju bli offentligt hudflängd och förklarad riksidiot, som Wallström blev.
Jag känner igen attityden från 9/11-debatten. Jag minns att jag även där, på nåt forum, kom med frågor av rent allmän karaktär, som t ex hur husen kunde rasa med fritt fall-hastighet (en fysisk omöjlighet, såvida inget arrangerats i förväg), och någon genast projicerade en bild på mig, såsom att jag själv var kapabel att köra flygplan in i byggnader. Och man kan inte göra nåt åt sånt. Projektioner kan man inte försvara sig mot. Jag ”blev” Muhammed Atta, eller nån av de andra terroristerna, och med detta fick han vinna diskussionen.

Problemet är alltså att man inte kan ifrågasätta minsta lilla märklighet, utan att stödja terroristerna. Det är mycket allvarligt. Det är som om vansinnet erhåller en egen, dynamisk kraft, som ingen kan stoppa.

Vad jag sagt om ”punkt C”, kanske låter som jag intar någon medlarroll. En kompromiss. Att jag torgför något slags system där parterna ska komma överens, medelst ömsesidiga eftergifter?
Nja. Inte riktigt så. Jag gräver djupare. För tillfället har dock sådana här medlare en viktig roll, då de kan mildra de värsta skadeverkningarna av dualism. Situationen i Sverige, med flyktingvågen och Sverigedemokraterna, är delvis jämförbar med Palestina/Israelkonflikten. Minsta lilla kritik, och jag blir rasist, och stöder SD. Se nu hur Annie Lööf propagerar för att vi ska ta in 30 miljoner flyktingar, eftersom just hon är den som hårdast utestänger SD. Att reducera den siffran det minsta, till 29 miljoner, vore för henne en eftergift mot SD.
Jag är inte SD:are, utan jag ser bara vansinnet som dualismen förorsakar. De 30 miljonerna blir ett mått på ett kraftfullt avståndstagande mot de förhatliga SD, och någon känner sig som en ”god människa”. Och sedan är det ingen som tänker mera på det här. 30 miljoner är hela Greklands plus hela Rumäniens befolkningar tillsammans. Vips är dom här allihopa, och sedan?
Vi som är mot SD har en mental bild av Sverige som ett ”gott och gästvänligt land”, som vi redan vet är sann, eftersom allt annat vore att ge SD rätt. Och bara för att SD finns här just nu, av en händelse precis samtidigt som alla flyktingarna kommer, har vi ett gyllene tillfälle att markera vår roll som räddaren i nöden, eller hur?

Från punkt C i det här fallet, vill jag se varifrån flyktingarna kommer, och orsaken till varför de kommer. För att kunna lösa problemen på den nivån. Av någon anledning bombas sedan länge en massa länder, Syrien, Libyen, Irak, Afghanistan… om Hillary vinner (vilket är troligt) ska de bomba Iran också.

Länderna skövlas, blir grushögar. Varför? Varför i HELVETE görs det här?? Ingen lyssnar på den frågan!
Varför sitter vi åtminstone inte i förhandlingar med de nationer som bedriver bombningarna, för att få stopp på det? Det verkar som om ingen har tänkt den tanken. Varför? Stanna nu upp ett tag, och tänk: varför?

Skulle vi se detta klarare, dvs se punkt C, om vi inte vore upptagna av en dualistisk konflikt med SD här hemma? Är vi så engagerade i debatter om vi ska tillåta slöja, etc, att vi aldrig ser det stora problemet? Jag tar gärna en debatt! Men jag vet, ingen kommer att reagera…
Jag kommer nu att ta mitt resonemang om dualism till en djupare nivå – med hopp att kunna återknyta till det som sagts här.

Men, innan dess, fundera på: I fallet med Tillvaron, vad motsvarar bankrånarna i det fallet? Varför klarar de sig nu?

Det här med Identitet, som tydligen är boven i dramat, kan du utveckla?
Inte många tror detta, men jag är en utomordentligt skicklig fäktare, i absolut världsklass. Jag har dräpt många män på min väg. Men en gång mötte jag min överman. Det spelade ingen roll hur snabb jag var, han var alltid lite snabbare. Det var som om han läste mina tankar och parerade precis i tid, alltid lite före mig. Och det var som om han bara lattjade lite, med nån gröngöling. Jag kände skräcken, visste att allt var slut, men när jag låg där utslagen med hans värjspets mot min strupe, bad han mig resa mig upp, och hälsade på mig.

”Sir Lancelot, till Er tjänst”, sa han, och bugade.
Jag frågande honom ännu darrande hur han bar sig åt.
”Enkelt”, sa han. ”Det är egalt för mig om jag dör. Jag kopplar helt bort döden. Därför att jag har redan dött.”

Lancelot lever helt i nuet. Helt i nuvarande ögonblick. Totalt närvarande. Det är inte så att han behöver rädslan för att tagga sig, bli mera alert. Det stämmer nog in på mig, men han är på en helt annan nivå. Hans högra och vänstra hjärnhalva är i balans. Han är både intelligent och intuitiv. Han är sant non-dual. För en dualistisk person råder obalans mellan höger och vänster hjärnhalva. Vi är t. ex. nästan alla antingen höger – eller vänsterhänta. Lancelot hanterar förstås värjan lika säkert med höger som med vänster hand.
Vetenskapen har varseblivit betydelsen av den intuitiva fakulteten alltsedan Einstein. Niels Bohr är mannen bakom yttrandet:
”En stor sanning är en sanning vars motsats också är en stor sanning”.

Detta närmar sig non-duality. Traditionell vetenskap – och religion – skapar en obalans mellan höger- och vänster hjärnhalva. Antingen blir det för mycket höger, eller för mycket vänster.

I mitt förförra inlägg skrev jag om en vision jag fick av Francis Lucille. Jag tror att Lucille egentligen pratade om att se det vackra i en tavla, och att jag gjorde nåt mer av det, möjligen med ytterligare influens från Eckhart Tolle. Jag kommer nu att vässa till det ytterligare:

Föreställ dig Totaliteten, Alltet, framför dig. Med en ram runt om.
Ramen är DU. Du är inte något objekt, inget koncept, ingen person, du är rent medvetande.

Inget som sker i Totaliteten kan påverka ramen. Som ramen runt din platt-TV om du så vill. Hela universum är i TV:n!

Välj nu att fokusera på något objekt i TV:n, som passerar förbi. Anta att moln passerar från höger till vänster. Sedan vill du hoppa med ett sådant moln. Då faller du ur ramen och in i molnet, varpå du glömmer att du är ramen. Vad som nu sker är först och främst två viktiga saker:

#1. Tiden startar
#2. Döden uppstår

Som en ytterligare konsekvens av detta sker också:

#3. Den fria viljan upphör

Du har identifierat dig med något som kommer och går, dvs något som har en start och ett stopp, en utsträckning i tid. Den första konsekvensen av detta är rädsla. Du har nämligen skaffat dig en livslängd. Du måste dö, när det som du identifierat dig med upphör att existera. Visst, det kan vara din kropp. Att identifiera sig är att inkarnera.

På mikronivå gör vi det här hela tiden. Du kan ”inkarnera” i en hätsk diskussion med någon. Och det gäller att vinna den. Om du är tillräckligt engagerad ser du snart din meningsmotståndare som ett hot mot DIG, det som är DU. Om du skulle ha fel, “dör” du tillsammans med diskussionen.

På makronivå är detta, från allra första början – håll i dig nu – inget mindre är The Fall of Man. Syndafallet. Finns det en symbolisk mening i denna ”saga”, hävdar jag att det är detta. Äpplet var nåt inne i tavlan – TV:n – som lockade dig. Du fick veta att den som äter av äpplet ”måste dö”. Äpplet ger dig kunskap om Gott och Ont – dvs dualism. I stort sett allt faller på plats, från detta perspektiv. Du ”kastas ut ur Edens Lustgård”, helt enkelt därför att du föll ner till ett lägre frekvensområde, en annan radiostation. Det är en annan tid här nere. Du måste nu köpa en klocka för att hålla reda på den.

Men det här med den fria viljan som upphör, vad var det?
Du har fortfarande fri vilja i någon mån. Men jämfört med den du hade, är den reducerad. Du är för det första i någon mån ”fast” i en orsak-verkan-kedja. Och ”dödens” mörka närvaro inskränker också. Men det beror också på hur hårt du identifierar dig i dualismen. Materialister, som Sam Harris, lägger ner ett enormt arbete på att bevisa att fri vilja inte existerar. Det är skarpsinniga analyser, och han är inte dum. Men han missar även han totalt punkt C och därmed detta perspektiv på saken – som visar att vi inte bara har fri vilja, utan att den är så fri att vi t.o.m. kan välja bort den.

Vi kan välja att inte ha fri vilja?
Exakt. Först då snackar vi Fri Vilja, eller hur? Men folk som Sam Harris saknar totalt förmågan att applicera punkt C, och kan inte se sanningen. Precis som Walter Veith. Det finns massvis med andra. Jag har debatterat med många av dem på olika forum, de begriper ingenting av punkt C.

Någon som begrep punkt C, var dock William Shakespeare. Han skrev oftast utifrån punkt C i sina dramer, som Julius Caesar, MacBeth, Hamlet mfl.

Jesus var också en non-dual lärare. Anbringar man perspektivet ovan, blir allt han sa plötsligt begripligt. Som t ex det här med att ”vända andra kinden till”. Han menade att inte gå in i några fler dualistiska konflikter. Han ville väcka dig upp från drömmen, ta dig tillbaka till ramen. Mer sentimentalt än så är det inte.
Sedan gjorde kyrkan religion av det – och religion handlar alltid om att hålla dig kvar i drömmen (den falska identiteten), eftersom det alltid handlar om människor som själva vill vara ”Gud”, och härska med hjälp av rädsla. Detta är den Luciferiska kampanjen. Lucifer var en ärkeängel, som också föll, ur ramen, eftersom han ville bevisa att Gud hade fel.

Det existerar en elit på jorden (i tavlan, i TV:n), som vill hålla dig kvar i drömmen. Det är allt du behöver veta om konspirationer. Den MÅSTE finnas, eftersom det existerar falsk, rädslobaserad identitet (ego).
Eller för att koka ihop det lite mer: den MÅSTE existera därför att döden existerar. Därmed existerar den också i den mån döden är ”sann”. Vilket den inte är.

ALLA problem med ”döden” handlar om falsk identitet. Men det är ett val! Det är ett val, som du har gjort!Den falska identiteten är egot.

Du tappade din identitet och vill nu desperat ”vara” något som känns säkert, och tryggt. Döden som nu uppstod där ute blir nu FARLIG! Ett HOT!! Egot vill ha säkerhet. Se nu på all emfas i världen som ligger på ”security”. Det är ”security” hittan, och ”security” dittan!
Egot vill ha en känsla av makt, då det stärker känslan av säkerhet. Se på hur man vill uppnå global makt på jorden.

Identitet är oerhört intressant, men så svårt att greppa för en västerlänning. Ramana Maharsi fokuserade helt på det. Han fick dig att helt enkelt ställa frågan ”who am I?”. Idag lever ännu John Sherman (tidigare nämnd på denna blogg), som bara säger ”look at yourself”, och inget mer än så egentligen. Han för Ramanas tradition vidare, och han uppmanar dig att helt enkelt se ramen, som är DU. Somliga klarar detta direkt. De flesta får hålla på ett tag. Tao Te Ching av Lao Tzu, också en non-dual skrift, talar till din identitet. Även den är dock rätt obegriplig om du inte applicerar ramen-perspektivet.

Vi är alla inne i TV:n. Men allt som sker ”därute”, blir helt annorlunda från ramen-perspektivet, utanför TV:n.
All andlighet som du hittar inne i TV:n – inte religion – vill få dig att se ramen. Allt hemskt som målas upp ”därute”, vill hålla fast dig i drömmen, i TV:n.
Påståendet att inget som sker inne i TV:n kan påverka ramen – dig – gäller fortfarande. Du måste dock ta konsekvenserna (som kan vara rätt gruvliga) av din falska identitet, om du håller fast vid den.

Valet är ännu öppet. Celldörren till fängelset kanske har stått olåst alla herrans år? Har du kollat?

Ramen är verkligheten. Drömmen inne i TV:n är overklig.
Det overkliga kan inte hota det verkliga. Hela konspirationen är overklig. T o m Illuminati, David Ickes reptilimperium, NWO, WWIII, allt.

Vad jag alltså menar med non-duality är snarare ett paradigmskifte, ett uppvaknande, än något annat. Man kan inte ge sig in i politiken med non-duality. Eller kan man? Somliga försöker, men de skapar bara nya konflikter. Egot vill så gärna se andras brister, men inte sina egna. Här kommer återigen Jesus in med liknelsen om bjälken i ögat:

Either how canst thou say to thy brother, Brother, let me pull out the mote that is in thine eye, when thou thyself beholdest not the beam that is in thine own eye? Thou hypocrite, cast out first the beam out of thine own eye, and then shalt thou see clearly to pull out the mote that is in thy brother’s eye.

Vad jag menar med punkt C, är en drift att alltid vilja se vad som är Sant, att alltid uppsöka det perspektiv som visar Sanningen. Det kan handla om små saker, men i sin utsträckning leder det hela vägen tillbaka, till ramen.
Det finns barriärer av rädsla som man måste igenom, de har alltid med identitet att göra, och man måste då ”dö igenom dem”. Detta är att transcendera. Att dö är att avidentifiera. Hemskare än så är det inte. Ja, om inte du väljer nåt annat, förstås….
https://www.youtube.com/watch?v=gTDx11F5q_E

Förra inlägget handlade bl a om dualism. Det ska detta också göra.
Få händelser åskådliggör dualismen – vad den kan göra med människor – så obarmhärtigt som den ökända och förfärliga ”revolutionen” i Kambodja på 70-talet. En god vän tipsade mig om detta nyligen, när vi kom in på en diskussion som kom att beröra folk som vägrar inse sanningen när de står inför klara fakta.
De röda khmerernas ”revolution” i Kambodja var i vänsterrörelsens ögon ett ståtligt monument över folkets resning mot den imperialistiska tyrannen, men trots att en svensk journalist åkte dit och var på plats i Phnom Penh när de röda khmererna intog staden, och kunde avge en besk verklighetsskildring över de fasor som hemsökt platsen, trodde ingen på honom hemma i Socialdemokratins Sverige.
De trodde mera på sin idé om vad som måste ha hänt i Kambodja. Journalisten kunde inte ha förstått revolutionen.
Journalisten var den unge Herman Lindqvist i början av sin gärning (som mycket väl kunde ha varit över redan där). Han skriver om det i AB.

Men det riktigt kusliga är att det än idag finns vänsterfolk som vägrar se sanningen om vad som skedde i Kambodja. De har sin förklaringsmodell som de hårdnackat håller fast vid och är lika orubbliga som religiösa fanatiker. Och jag tror faktiskt inte att det är någon skillnad på politik och religion i detta fall.

Till att börja med: inget ont om ”vänsterfolk”. Att jag använder termen ovan betyder inte att jag är ”högerfolk”. Även om det kanske kan vara svårt att se (jag ska komma in på orsaken). Jag är helt opolitisk och torgför på denna märkliga blogg ett icke-dualistiskt sätt att se verkligheten.

Man kan kanske säga: är man inte politisk, lever man inte i verkligheten. Den som känner så, slösa inte bort din tid på detta inlägg, det kommer ändå inte att säga dig någonting.

Jag har haft debatter med religiösa fanatiker. Det är det värsta som finns. Det finns – om vi nu talar om de extrema – en god sida (deras egen sekt), och en ond sida – Satan. Det ÄR hela deras verklighet. Ju mer man ifrågasätter deras ståndpunkt, desto starkare blir glöden i deras ögon, och deras passionerade övertygelse om att de minsann har att göra med ännu en lömsk variant av Satans list.

ALLT ifrågasättande av vad de redan VET är sant, måste uppenbarligen vara attacker från Satan. Det är inte Islamism jag talar om nu, utan kristna fundamentalister i modern tid!

Innan vi går vidare: Jag vill balansera detta inlägg, för att ytterligare understryka att jag inte rackar ner på vänsterrörelsen. Jag vill därför påpeka att vi har exakt samma konflikt t. ex. mellan ”etablerade” läkemedel versus homeopati. Här har vi också en stab av folk som har sin egen mentala bild om vad som måste vara vetenskap, och i ett enda svep avfärdar miljontals och åter miljontals av varandra oberoende vittnesmål från människor som blivit hjälpta av homeopati (jag är själv en av dem).
Handlingen att avfärda alla dessa sanningsvitten är en form av våld mot den enskilde individen.
Icke desto mindre: Föreningen Vetenskap & Folkbildning (VoF) ”vet redan” att homeopati inte kan fungera. Ingen idé att resonera med dem.

Jag sa alltså att jag tror inte det är någon skillnad mellan politik och religion i fallet Kambodja, och kanske överhuvudtaget, i synnerhet när vi talar om extremism. Jag kommer att tänka på detta när jag läser boken Sista Resan till Phnom Penh av svensk-kambodjanen Jesper Huor. Jag var tvungen att sträckläsa den här boken, som gradvis kryper en under skinnet. Och den är sannerligen gripande.

Jesper inleder ett sökande efter sin far Someth Huor, vad som hände honom, efter att han lämnat sitt liv som europeisk vänsterintellektuell i Östberlin, sin svenska fru (Marita Wikander) och sin 2-årige son – dvs Jesper själv – för att följa sitt inre kall: återvända till Kambodja och stödja den ärofulla frihetskampen, och de röda khmererna. Det viktigaste av allt på jorden.
Fyra dagar senare var han arresterad.

Marita gjorde en resa genom vänskapsorganisationen Svenska Kambodjavänner, till Phnom Penh för att få svar på vad som hänt Someth 1979 (alldeles innan Pol Pot-regimen upplöstes). Hon var sannolikt med i samma delegation som Jan Myrdal – som jag ska återkomma till – men de presenterades en tillrättalagd bild av leende, sunda kambodjaner med ”revolutionärt” ansiktsuttryck som kånkade på ris i Folkets Demokratiska Kampuchea. Närmare den kommunistiska drömmen än så vet jag inte om vi någonsin har kommit.

Someth, sas det till Marita, mådde utmärkt och jobbade på ett kollektivjordbruk långt ute på landet, men kunde absolut inte nås. Den sista frasen var rätt.

Det är i Someths brevväxling som det tonar fram en bild av hur han tänkte och fungerade. Han nåddes av oroande nyheter i Östberlin om att ”revolutionen” i Kambodja inte gick som den skulle. Att folk drevs ut ur städerna, och blev dödade, rakt av.

Someth har i detta skede sin far och mor plus tolv syskon kvar i Kambodja och han grips av oro. Men inte så mycket för deras säkerhet som inför driften han känner att få dem att förstå revolutionen , att entusiasmera dem. Det andra han hörde sorterade han undan, eftersom det var helt enkelt inte möjligt. Det fick inte vara möjligt. Sannolikt var det bara amerikansk propaganda.

Vad han inte vet i detta skede är att de redan är döda nästan allihopa. Alla utom två. Hans syster Serei lyckades av en slump undvika nackskott ute i djungeln. En av hans bröder lyckades efter många turer ta sig till Paris.
När planet beträder Demokratiska Kampucheas luftrum ställer han sig stolt upp jämte andra kommunister och sjunger Internationalen – eller någon motsvarighet till den. Han förväntar sig en välkomstkommitté på flygplatsen, och alla ivriga släktingarna med alla sina frågor, om den ärorika revolutionen, om befrielsen.
Men det blir inte som han tänkt sig.

Jag lämnar nu Jesper Huor för tillfället. Här en länk till boken: http://www.adlibris.com/se/bok/sista-resan-till-phnom-penh-9789170372063

En mycket välgjord radiodokumentär gjordes av Bosse Lindquist år 2000: Tystnaden i Phnom Penh:
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/88290?programid=909
En av höjdpunkterna är när han känner Jan Myrdal på pulsen, angående den påstådda ”amerikanska propagandan”.
När Bosse i lugn och saklig ton upplyser Jan om att han trots allt som påståtts om denna propaganda, inte har lyckats finna några belägg för att den ägt rum, visar det sig att Myrdal egentligen inte kan peka på något alls. Kort därefter dröjer det inte länge tills Myrdal ilskar till rejält, varpå han sätter stopp för allt vidare samarbete.

Annika Ström Melin som också intervjuas här anser jag är hedervärd, hon har verkligen insett vad hon en gång stod för, och tar ansvar för det fullt ut. En sådan ”prestigeförlust” har definitivt inte en intellektuell pamp som Myrdal råd med. Och det är just Myrdals skriverier om Kampuchea som också ligger till grund – rent internationellt – för vårt hela kunnande om Kampuchea, då Sverige var det enda land egentligen, som fick tillträde till Kampuchea under den tid då landet annars var hermetiskt tillslutet.
Märkligt.

Av intresse är att Jan Myrdal rentav frågade självaste Pol Pot, och stödjer sig på detta faktum som om det skulle vara det avgörande argumentet, som sätter P för alla vidare frågor…

Du läste rätt: karln frågade alltså – offentligt – Pol Pot rakt ut ”were there any genocides”?
Vad kan Pol Pot möjligen ha svarat? Kanske ”Nä”??
Den heroiske bloggaren Perra J kastas handlöst av stolen inför detta retoriska genidrag. Jag ligger nu på golvet kippande efter andan en kvart innan jag kan samla ihop mig och skriva vidare….

Som Bosse Lindquist konstaterar: ”svenskarnas unika vittnesbörd citeras världen över”.
Birgitta Dahls uttalande är helt hårresande, när hon säger att ”alla vet” att allt som sägs är lögner och spekulation, och att det var ”nödvändigt” att evakuera städerna, och att det inte existerar någon information om vad som faktiskt hänt. Det sa hon efter att Herman Lindqvist gjort vad han kunnat för att informera, efter att ha varit där själv. Det vill hon tydligen inte se.

Men, för nu att återknyta till Herman igen så ser vi något intressant. Kommunisterna – de röda khmererna – verkar ha kommit i två kontingenter. Den första var god, den andra ond. Jag citerar:

” Sista nattens bombardemang var öronbedövande. I gryningen hördes ropet: ”Kommunisterna kommer!” De första gerillasoldaterna möttes med jubel, skratt, applåder och läskedrycker. Alla var lyckliga, kriget var slut. I fem timmar varade lyckan. Sen kom de organiserade kadrerna, de röda khmerernas elit norrifrån. De var klädda i svarta uniformer. De log inte. De beordrade alla att omedelbart lämna Phnom Penh. De möttes med misstro. Vart skulle människorna gå? De svartklädda sköt då rakt in i folkmassan, in i affärer och lägenheter. ”UT!!!” vrålade de i högtalare.”

Denna bild stöds också av Jesper Huor. Det är t o m så att den bror till honom jag nämnt som överlevde, den då 14-årige Sok Thy, mest i nåt slags glädjeyra hoppade upp på en jeep tillhörig den första kontingenten. Sedan drog de iväg snabbt – med honom med – innan de andra, de onda, kom. Sedan fördes han till Thailand, där han satt i fångläger några år, men så småningom kom han till Paris.

De två avdelningarna måste ha känt till varandra. Men varför inte bara vräka på de onda, med en gång, när ändå alla skulle dö?

Ville man redan från början, med den allra första händelsen, visa upp en tillrättalagd bild? En falsk bild av den ärorika, glädjefyllda revolutionen, av befrielsen? Ja, några var det ju trots allt som tog sig därifrån. Sok Thy och Herman Lindqvist kan ha lämnat Phnom Penh samma dag, via Thailand.

I radiodokumentären hör man en progglåt vars skamlöst naiva text – i varje fall från denna synvinkel – är så pinsam att man vrider på sig, men den stämmer ju med vad som skett, om man ser enbart den första, goda kontingenten. Det var glädjeyra och befrielse….i fem timmar.

Mörka makter som vill införa något sinistert vet, att genom att man sätter upp två polariteter, den ena god, den andra ond, kommer uppgifter att stå emot varandra. Samma makt spelade upp dessa två motsatser, samma dag, och efter det. Det blir ett status quo, som de behöver för att överleva. Det gäller alltid att få massorna med sig.

Vi, som goda, behöver detta onda, för det är det vi ÄR, detta drama. Och det är dualism. När Karl Marx skrev Das Kapital, utgick han från en grundläggande dualism, och en konflikt: klass mot klass. Ett ”vi” och ett ”dom”. Och det framställs som en Absolut Sanning, en revolutionerande upptäckt.

Men när arbetarklassen besegrat överklassen (om det någonsin skulle ske), kommer kampen bara att fortsätta. Kampen är ett självändamål. Den blir asymptotisk. Det är dualismen som driver dig fram längs den linje som är tänkt att uppnå målet (fast det aldrig kommer att ske), eftersom man ALLTID kan tillägga något ytterligare, i en dualistisk konflikt: ”Jag har rätt, du har fel”, ”Nej, JAG har rätt, DU har fel, därför att ….”.

Det är exakt samma sak som Guds eviga kamp mot Djävulen. Ingen av dessa kommer någonsin att besegra den andre! Nej! DU måste upp ur det medvetande som behöver två polariteter!
Bägge polariteter är Djävulen.

Du är besatt av ett hägrande, romantiskt, rosenrött mål därframme, där Folket lever i broderskap och harmoni. På vägen dit mördar du Folket men kan inte se detta utan är fortfarande besatt av målet därframme.

Jesper Huor intervjuar Tep Kunnal, Pol Pots lojale kommendant, nu gift med Pol Pots änka. Han lever ännu, i djungeln nära thailändska gränsen. Han visar sig fortfarande vara fast övertygad om Pol Pots vision, och går genast in i den typiska rationella retoriken om fördelning av resurser, arbete etc, men han avfärdar alla miljoner döda med en axelryckning.

Om du kan tillåta en annan definition än den officiellt rådande: Marxismen är en religion. Men som religion sett, saknar den andlig grund. Kristendomen har sin andliga grund i kristen mysticism, Islam har sin sufism, Buddhismen har Zen. Alla de här mysticistiska lärorna kongruerar, de ser till inre frid och liknar alla Taoismen rätt mycket. Det är helt annorlunda än den yttre religionen.
Det är faktiskt sant. Sufismen är en icke-dualistisk lära som Taoismen, medan Islam självt söker mänsklig makt på jorden, och tar sig rätt att döda alla som misstycker. Helst vill de döda alla sufister. Precis som de katolska inkvisitorerna jagade Meister Eckhart med blåslampa på 1200-talet, sedan han tillämpat kristen mysticism, därmed trotsande påvens makt.

Marxismen – som religion – saknar denna sida. Den är en ideologi, skapad av en ekonom. Dess medlemmar beter sig som religiösa fundamentalister, men är materialister, helt identifierade med sitt eget rationella tänkande. Är det bara rationellt, är det OK att döda människor på löpande band, på samma sätt som det varit OK att göra det ”i Guds namn” och nu ”i Allahs namn” eller i ”Muhammeds namn”.
Men det stora problemet är att eftersom den bygger på dualism, måste den i grunden vara irrationell. Med andra ord står porten öppen mot det totala vansinnet. Jag måste nu citera Jesper Huor:

”Ett av revolutionens kännetecken är dess hemlighetsfullhet. Vilka som egentligen styr landet vet ingen med säkerhet, inte ens Someth. En regering tillkännages först långt senare. Den nya, anonyma makten har bara ett namn: Angkar Padevat, den Revolutionära Organisationen”.

Someth förfasar sig över DDRs behandling av t ex Wolf Biermann, muren etc. Men det som sker i Kambodja är han blind för. I förkortningen DDR är Demokrati ett av orden. Liksom i Kampuchea. Det heter Det Demokratiska Kampuchea. Perra har petat in ett ”n” i “Demokratiska” av en orsak.
Lägg också märke till hur emblemen liknar varandra…

Jag har inga problem med kommunism, i bemärkelsen att dela på allt broderligt, mat åt alla. Men du har en anonym makt ovanför ditt huvud, som du inte får ifrågasätta. Ett stort svart hål. Vem eller vad kan komma in där?

En dator utan brandvägg blir så småningom övertagen av virus och malware, beroende på vad den utsätts för. Jag tror att det råder en liknande situation för oss själva, som mänskliga varelser. Jag vet att detta låter läbbigt, men jag tror det existerar kroppslösa entiteter som vill ta över mänskliga varelser, och leva på energin från oss. Demoner. De finns på det astrala planet.
De frossar på negativa, mörka energier, som hat, vrede, förtvivlan, ångest och rädsla. De kan få människor att begå handlingar som genererar alltmera negativa energier, deras aptit är omättlig, de tar INGEN hänsyn. De finns i bakgrunden när det händer otäcka saker, som trafikolyckor, avrättningar, misshandel.. när folk står och bara tittar på. Det finns något som frossar i det; kräver MER, MER…

Med denna kunskap kan man kanske förstå oförmågan att fatta det irrationella, det meningslösa.
I de röda khmerenas tortyrkammare S21 stod porten mot astralplanet på vid gavel. De hantlangare som utförde dåden här, var formbara individer med svag brandvägg. De var ungdomar, rentav barn. Allt som hänt här är dokumenterat med tysk grundlighet. Alla namn finns, foton på alla som varit här, som torterats att ange alla sina kontakter – i sin dödsskräck vrålade de bara ut alla namn de kunde komma på, vilka namn som helst.

Och det är här Jesper till slut hittar bilden av sin far Someth. Han ser förvirrad ut.

Politisk extremism och fanatism har sällan enkla förklaringar, säger Kim Salomon i sin recension av boken. Jag tror själv det är komplicerat om man envisas med att betrakta det ur dualistisk synvinkel.
Det blir komplicerat när man försöker se det rationella i det irrationella. Eller vad tror du?

Kommunismen har lagt beslag på begreppet ”Demokrati”, placerat det på en piedestal, ouppnåeligt.
Precis som kyrkan la beslag på Jesusgestalten, satte honom på en piedestal, ouppnåelig. I bägge fallen dikterar en anonym elit i slutänden vad som gäller – och kräver handlös lydnad. Samma symboler som i DDRs och Demokratiska Kampucheas emblem finner du i kyrkor. I Roms äldsta byggnad, Pantheon, hittar du dem också.

Men allt detta kan förstås vara amerikansk propaganda. Vad tror du?

Jag tror mig ha sett den gamla kultfilmen med samma namn som detta inlägg men är inte säker. Vet inte varför titeln ständigt dyker upp i skallen nuförtiden. Det är onekligen något som fascinerar: vad är det för jakt som går mot noll? Något mer är det troligen (för mig) än bara en biljakt. Obs att detta inte är en regelrätt recension av filmen!

( Jag kommer att beröra skeenden i filmen kort. Här ett sammandrag av handlingen, från Wikipedia:

Före detta racerföraren Kowalski ska köra en bil från Denver till San Francisco. Innan han lämnar staden köper han tjack och slår vad med säljaren att han är i San Francisco inom 15 timmar. Bilen han kör är en Mopar-trimmad Dodge Challenger från 1970 som mer eller mindre har huvudrollen. På vägen möter han underliga personer i sin ständiga kamp mot polisen och sömnen.
)

Jag tror det ligger något i faktum att jag alltmer börjar vakna upp till ett slags nödvändighet att hitta stillhet. Möjligen just Nollpunkten. Men i takt med detta uppvaknande är det något annat, som intensifieras. Detta något i mig vill TILL VARJE PRIS undvika stillheten.
Såhär har det egentligen alltid varit, men jag har aldrig varit riktigt medveten om det förrän nu. Jag ser mig själv nu.

Det är stillheten som är noll. Nollpunkten. The vanishing point. Det låter bättre på engelska.

Jag har en visshet om att ALLT vi gör, i alla verksamheter, gör vi för att uppleva och återuppleva oss själva. I grunden är det alltid så.
För att bekräfta den identitet vi valt, den roll vi spelar.
Alla söker vi oss själva, ända tills vi någon gång fått nog. Kanske tills vi genomskådat en illusion.
Det börjar med våra lekar som barn. Vi leker tjuv och polis, indianer och vita. I vuxen ålder gör vi också sådant… vi vill uppleva oss själva i intressanta roller. Inte bara i våra lekar.
Direktören med sitt företag vill inte bara expandera företaget, han söker sig själv. Drinkaren på baren vill inte bara fly något för stunden. Han söker sig själv i botten på glaset…
Alla dessa roller är bara roller. Även när det tycks gälla ALLT. När det gäller liv eller död. När du tar dem på blodigt allvar.

Utan tvivel är världen, vi, tillvaron som vi upplever den, på väg in i en ny fas. Inget är sig likt. Allt står på ända. Jag vet inte vad som är vad: om det inre manifesterar sig i det yttre eller om det är tvärtom. Det är tvivelsutan samma jakt därute som jag känner inom mig. Ingen har tid med något längre, men måste hinna allt mera. Allt mera ska packa in sig på allt mindre tidsrutor. Den logistiken blir allt mindre möjlig. Tiden får då spatt och skenar iväg som en speedad…. dromedar. Eller kanske som den där bilen i filmen? En trimmad Dodge Challenger, som kunde göra 240 knyck. Det var fort det, 1970.

Vad är det egentligen som bygger upp denna stress, denna jakt? Är det mediaflödet, med den ena oroväckande nyheten efter den andra? Flyktingströmmen? ISIS? Är det allas ständigt accelererande fascination av allehanda devices, som mobiler, iPads, där allt bara flimrar förbi..? Är det Facebookflödet som suger in oss i ett svart hål? Flyr vi in i våra elektroniska gimmickar för att slippa vanvettet därute? Skicka en Like på moster Märtas senaste inlägg, om hennes granne som målat staketet på tok för rött, när det kan bli världskrig därute när som helst?

Blir vi som vandrande zombier, så inneslutna i våra interna flöden att vi blir överkörda av spårvagnar? Detta hände möjligen häromveckan. Ironiskt nog cirkulerar en bild på Facebook av en varningsskylt med en man och en kvinna, bägge försjunkna i sina mobiler. Den har fått tusentals Likes på någon FB-grupp för roliga skyltar.

En starkt bidragande orsak är naturligtvis arbetstakten. Alla måste jobba allt hårdare. Alltmer måste göras på allt mindre tid, och kanske för allt mindre betalt. Ingen hinner med att reflektera.
Bara Perra.
Jag är själv arbetslös just nu. På min senaste intervju fick jag höra att den arbetsgivaren saknade kollektivavtal, hade ingen övertidsersättning – och mycket att göra. Upplagt för att ta med sig jobbet hem, jobba i princip 24×7. Det är många som gör så, fast få talar om det. Börjar en, måste resten också göra det. Det vet arbetsgivaren, som uppmuntrar det (indirekt) och förväntar sig det, och sätter ribban där.

Det är ett fullt utvecklat slaveri. Men vi ser inte slavdrivaren. Det är inte bara arbetsgivaren. I första hand, kanske, visst. Men det är något mera. Det är jakten mot nollpunkten.

Som sagt: jag har tid att reflektera. Men bara lite. Lånad tid. Varenda dag är räknad. Jag måste snarast in i flödet igen, och tappa bort mig igen. Eller också behöver jag inte det. Vad händer då?
Om jag tappar bort mig själv därinne, är det uppenbarligen någon – eller något – annat därinne som blir mig själv. Denne någon – eller något – blir uppenbarligen väldigt ilsket när det fråntas mig. Det är så det känns. Som ett rovdjur därinne som blir utan mat.

Kritisk fråga #1: Nollpunkten är kanske i själva verket härute, nu, helt utanför flödet, utanför själva jakten på den?

Kritisk fråga #2: Är det så att jakten närmar sig nollpunkten asymptotiskt? Det vill säga: än fast den hela tiden närmar sig, kan den matematiskt aldrig någonsin nå fram till nollpunkten. Just nu verkar det vara rätt nära. Om fem miljoner år är det så väldigt nära men ändå en bit kvar. Fascinerande. Kowalski bara kör, kör, kör… mot något därframme… och han fattar ingenting annat. Hans blick blir alltmer glasartad, hans leende allt bredare.

Här, utanför flödet, kan jag se Kowalski och hans öde. Men jag söker med ljus och lykta efter första chans att få sätta mig på passagerarsätet bredvid honom, eller få tag i en egen Dodge Challenger. Fast jag egentligen vet vart det bär.

Som arbetslös är jag också före detta racerförare och vill nu bevisa att jag kan köra ännu fortare. För något annat duger ju inte.Jag har papper som bevisar att jag har filat ner topplocket, för att öka kompressionen, så att jag borde vara kapabel till 300 knyck nu.

Och när jag väl sitter där kommer jag inte att kunna se mig själv och vart det bär. Det är egalt vart det bär. Jag kommer inte ha tid att tänka på det.

Men vänta nu Perra: ” Om jag tappar bort mig själv därinne, är det uppenbarligen någon – eller något – annat därinne som blir mig själv”? Det låter mystiskt. Och rätt creepy.

Jag menar att jag identifierar mig med något som egentligen inte är jag. När jag identifierar mig i något går jag in i en bubbla, om vilket man kan säga att det existerar något utanför den – men det kan jag inte se när jag ÄR inne i den. Inne i bubblan är t o m tiden annorlunda, än den är utanför bubblan. Det finns psykologisk tid. Och det finns klockor. Men egentligen finns ingetdera. Det enda som finns är Nuet. Nej, det enda som ÄR, är Nuet.
Det förflutna och framtiden, är mentala skapelser. Tankar. Och man kan identifiera sig med Tanke.
Det är drömmens anatomi. Man går in i en tankeström. In i en bubbla. Alla försök i den bubblan att hitta något som ligger utanför bubblan, blir asymptotiska.
Tills man vaknar upp ur drömmen?
-Ja.
Jag hittar aldrig mig själv i drömmen. Det är alltid mig själv jag söker. Jag är Noll.
Även Kowalski?
-Även han. Kowalski är redan Noll. Han behöver inte sätta sig i sin trimmade Dodge. Han kan lika gärna sätta sig på en parkbänk här i Majorna och varsebliva den spröda ringningen från en blåklocka på en fjärran hed.

Francis Lucille har en intressant vinkel. Om du tänker dig ALLT, dvs hela ditt universum, som en tavla som du ser framför dig, som inte nödvändigtvis är tvådimensionell, men den har en ram (det är viktigt)…

Jag gör det nu
…så är ramen DU. Men du ser ändå hela tavlan – motivet – framför dig.
Ingenting som händer inne i motivet påverkar ramen. MEN: du kan bli så engagerad i något som sker inne i tavlan att du vill ingripa, och du glömmer att du är ramen och ramlar in i tavlan. Då tappar du bort dig själv därinne och sökandet efter ramen – jakten mot nollpunkten – börjar.
Men sökandet blir asymptotiskt?
-Exakt.

Du måste ALLTID ha en identitet! Men nu tappade du ju den när du ramlade in i tavlan. Vem blir du inne i tavlan?
Något slags pseudo-identitet?
-Vad som helst som inger någon känsla av säkerhet. Alla väljer detta själv! Men du har tappat känslan av helhet, och allt blir fragmenterat. Som ram var du i ett Absolut medvetande. Inne i tavlan hamnar du i ett dualistiskt medvetande.

Men hur vaknar jag?
-Svaret på den frågan är lösningen på alla problem. Inse att vad som är ”därute” för dig inne i tavlan inte är vad som var ”därute” när du var ramen. Den insikten finns inom dig. Var annars?

Om du inte inser detta, står vi nu inför en rad intressanta konsekvenser..

Gud (dvs religion), vetenskap, politik och all auktoritet som du upplever ske ”därute” inne i tavlan, måste uppenbarligen arbeta för att du ska vara kvar i drömmen, i tavlan, eller hur?
Hmmm…

Och nästan ALLT som du och dom andra klantskallarna som fallit ur ramen någonsin kan komma fram till – inklusive att lösa alla världsproblemen – bara tjänar till att hålla er kvar i drömmen.
Hmmmm….

I själva verket finns en hel hierarki inne i tavlan – drömmen – som DESPERAT MED ALLA TÄNKBARA MEDEL vill hålla dig kvar i drömmen.
Kyrkan inne i drömmen brände dig levande om du sökte Gud inom dig på egen hand i stället för att lyda prästerna ”därute”. Inom Islam hittar vi precis samma typ av grymheter. Vetenskapen inne i drömmen hamrar också in att sanningen är ”därute”.
Och du är omsorgsfullt och metodiskt hjärntvättad, under en följd av inkarnationer.
Hmmm… men jag fattar inte, vadå DESPERAT.. varför inte bara inse det?

-Därför att all identitet – även en falsk sådan – erhåller en överlevnadsdrift. I den falska finns rädslan för döden, vilket är en tung post. Men döden är bara en i raden av intressanta konsekvenser. Döden är i sig en konsekvens av att identifiera sig med något som inte kan vara för evigt. Detta ”något” är alltså inte DU. Du är ju ramen.

Men gjort är gjort. Vi föll ur ramen och det är inget att göra nåt åt, så jag antar att vi är rökta?
-Du har fel. Tiden – den psykologiska tiden – är en mental skapelse. Det förflutna är en tanke. Och du identifierar dig med tanken. Descartes hade fel när han sa ”jag tänker, alltså ÄR jag”. Han borde hellre sagt: ”Jag ÄR, och tänker utifrån det”. Och detta ÄR behöver inte vara så ”andligt”. Inte sedan du föll ur ramen.
Men NU är allt som VERKLIGEN ÄR. Nu är ramen.

Vad sa du nu?
-Nuet är ramen. Sluta jaga.

Fattar inte det här med dualism. Hur funkar det?
Det är perversionen av den naturliga polariteten. I den naturliga polariteten bygger de två polariteterna varandra till en enhet som kan bli större än summan av de två polariteterna. Som Yin och Yang. Alfa och Omega. Man och kvinna. I dualism hamnar polariteterna i konflikt med varandra. I extremfallet söker de utplåna varandra. Du kan aldrig gå in i något episkt drama inne i tavlan, där du tycker dig kämpa för det goda, eftersom även DET tjänar till att hålla dig kvar i drömmen. Jag skrev mer om detta här.

DEN SOM TÄNKTE SE FILMEN, SLUTA LÄS HÄR

Jakten mot Nollpunkten lär ska ha ett ”Beckett-artat” slut, har någon sagt. Det är med viss förväntan jag spelar upp slutscenen på Youtube.
Men jag vet inte. Kowalski rammar helt enkelt två bulldozers som ställts upp för att blockera hans framfart, med den högsta speed Dodgen är värd, i en praktfull eruption av eld, rök och kringflygande skrot. That’s it. Helt brutalt.

Och så synd. Han var ju så himla nära… :-\

Löfvén har nyligen meddelat i MSM att det nyligen uppkomna problemet med sexuella trakasserier mot kvinnor, inte ska knytas till det nyligen uppkomna problemet med flyktingströmmar.
Sociala medier har kokat över. Löfvén hade knappast kunnat säga något mer impopulärt, och här avslöjas klart den officiella svenska attityden (varifrån den nu kommer) att vilja fortsätta censurera nyheter som behandlar någon form av inblandning av flyktingar i brottssammanhang. Detta trots den polemik som utbröt efter händelserna i Köln, där det uppenbarades att väsentlig information (rörande flyktingar) tidigare hade mörkats i Sverige – antingen av polisen eller av media. Det avslöjades, helt enkelt, att man utelämnat information som skulle ha kunnat användas av Sverigedemokraterna.
Uppmärksamheten till trots har det alltså inte lett till någon reform, inget räfst-och-rättarting – man fortsätter m a o att lägga locket på, vilket också den tragiska händelsen med 15-årige Arminas bekräftat (där det också låg sexuella trakasserier bakom).

Jag har som vanligt ingen som helst politisk utgångspunkt i det jag skriver. Jag agerar som en intresserad privatperson utan politisk bindning, som vill veta vad som är Sant. Punkt. Det är en intressant vinkel. Ser man vad som är sant, inser man att det inte är så lätt för en ung manlig arabisk flykting att plötsligt befinna sig i ett land där söta svenska flickor går klädda utan Burka, och doftar parfym. Någon enstaka arab klarar säkert av det, men när de kommer i formliga horder (de flesta flyktingarna är just unga män), måste problem uppstå.
Jag är dock förhindrad att peka på den sanningen, eftersom Sverigedemokraterna skulle gynnas. Vad värre är, jag skulle bara fösas undan, placeras i ett fack där ingen lyssnar på mig, förutom SD. Och dessutom anses ”extrem”.
Jag har en stark känsla av att när en konflikt, vilken som helst, eskalerar bortom kontroll, är orsaken att det finns en klar sanning som inte får yppas, samtidigt som jag har en lika stark känsla av att just den sanningen är enda vägen ut ur konflikten.
Sanningen i detta fall, är att vi måste kunna tala om ett problem, utan att vara rasister. Men så snart jag säger något konstruktivt om det, ådrar jag mig aggression och kallas rasist. Då blir debatten obalanserad och problemet kan inte lösas. Ett yttre exempel är Israel/Palestinakonflikten. Så fort man yppar något kritiskt mot Israel, blir man omedelbart antisemit och judehatare, och konflikten eskalerar. De tillgriper en kortsiktig lösning, och på lång sikt eskalerar den ohanterade sanningen.
Det riktiga dråpslaget mot sanningen är dock i detta fall att sanningen etiketteras som ”vänster”. Den som pekar på något som är sant i denna konflikt, anses som vänsterextrem och då kan den sanningen sopas undan. Sanningen blir en politisk åsikt, och problemet förblir ohanterat.

Och det är media som åstadkommer det här. Media hamrar ständigt in i det kollektiva medvetandet att ”extremism” gillar vi inte. Det har ju nästan samma ondskefulla klang som ”terrorist”. Jag drar mig till minnes Erik Johanssons telefonintervju med Patrik Oksanen, som vill genomföra en mediareform, och ”certifiering” av media för att säkerställa sanningshalten i medias rapportering. Erik presenterar sig helt enkelt som en privatperson som är intresserad av Sanningen, inget annat. Men Oksanen kan inte ge några källor bakom de ”sanningar” han skriver om, och försöker hela tiden få Erik att uppge något ”syfte”, om han kommer från någon politisk falang, osv, för då hade han kunnat neutralisera honom – givetvis utan att någonsin behöva uppge någon källa.
Vad är det som händer här? Är man bara det minsta lilla intresserad, och vill ta reda på saker, inser man vilken fördumning som pågår, och om man ”backtrackar” kommer man till en punkt där det framgår att vi blint litar på auktoritet, som aldrig behöver förklara ”varför”.
Vi bygger väsentliga delar av vår verklighetsuppfattning på vad media meddelar. Om media meddelar lögner, får vi en skev verklighetsuppfattning. Denna verklighetsuppfattning blir till en del av en själv, ens identitet, och den blir till något man försvarar, ofta med ilska. Det är lätt att se andras hjärntvätt, men mycket svårare att se sin egen. De som styr media kan de här principerna. Det kallas social engineering.
Hur gör du för att undgå denna kontroll? Kritiskt granska media? Bli Sverigedemokrat? Jag tror det krävs mer än så. Man måste ifrågasätta sin egen verklighetsuppfattning, sin egen falska identitet, som identifierat sig med något som inte längre kan överleva och därmed grips av rädsla. Det finns mera i bilden än ett avsiktligt mörkande av information om flyktingar. En fullt utvecklad och aggressiv krigspropaganda, t ex.

Nu kan ju Sverigedemokraterna lugnt stå där och vinna en massa sanningspoäng genom att peka på hur regeringen förfar på ett oärligt sätt när de undanhåller viktig information.
Lao Tzu (om det var han) hade rätt. What you resist, you become. Nu har regeringen hela tiden gjort motstånd mot rasism, och vad har hänt? Det mest rasistiska partiet av alla blir snart vår regering.
Men jag vet inte om det behöver bli så. Sverigedemokraterna må ha sina rötter i Nazismen. Det finns säkert en gammal stab av väljare som har obehagliga åsikter. Men partiet har nått en kritisk massa i och med den enorma tillströmningen av nya väljare, som uppenbarligen inte är nazister. Om Löfvén fortsätter i samma stil kommer Åkesson att vinna nästa val med egen majoritet. Men jag tror inte längre på att SD kommer att införa diktatur, avskaffa fria val och vända militären mot folket.
Och för den delen: Socialdemokraterna har sina rötter i Kommunismen, också en mycket obehaglig filosofi.
Jag tror att Sanningen måste fram på något vis. Man får inte kompromissa med sanningen.