Categories
Uncategorized

Flunsaåret

Det har nu meddelats från SCB att sammanräkningen över antalet döda är klar. Det har varit en något spänd väntan på facit över det hemska pandemiåret 2020. I synnerhet som debatterna varit många, och hätska. Antalet döda är det som rent krasst gäller, oavsett all desinformation man hört och all möjlig statistik man har sett. Det har under 2020 uppdagats hur man kan trolla med statistik och få fram dramatiska effekter som får folk att formligen skrika i panik – och utan att ljuga. Vi som deltog i klimatdebatten känner igen det här. Men nog talat, så här är det nu:

Året 2020 dog 98124 människor, totalt, hela riket, män plus kvinnor.

(Döda efter kön och år. PxWeb (scb.se)

År 2020 hade vi 10 327 589 invånare i Sverige. Antalet döda brukar ligga på runt 90.000, det är ett vedertaget snittvärde.

Så visst har det hänt något. Röster har höjts i affekt att man får gå tillbaka till Spanska Sjukans tid för att hitta liknande siffror. Trots detta väljer jag att kalla 2020 för flunsaåret. Inte pandemiåret alltså. Vi ska nu kolla upp hur det ligger till med det.

Den procentuella dödligheten för 2020 blir:

100 * (98 124/10 327 589) = 0,95%

Om man betraktar tidigare år, se bild (på denna är inte 2020 färdigräknad alltså) …framgår med grafisk tydlighet att 2020 inte varit ett värre år än vanligt, oavsett hur mycket det ylas i våra media (”yla” var ett understatement).  Mellan 1998 och 2003 översteg dödligheten 1.00 %.

2020 har alltså varit ett högst modest år i sammanhanget. Jag får erkänna att jag själv blev lite överraskad av att se siffrorna från 1998-2003, jag behöver ju inte ens dra till med ”storsläggan” genom att visa på året 1993. Det året hade vi en ovanligt svår säsongsinfluensa. Ja, förresten… alla andra år som figurerar här har ju också varit säsongsinfluensaår, utom pandemiåret 2020 – det ökända. Året Gud glömde. Nåväl:

1993 var det såhär:

Antal döda: 97.007

Folkmängd: 8.6 miljoner

Enligt samma formel erhåller vi då en procentuell dödlighet på 1.12%.

 Jag minns hur det var 1993. Det var många som strök med, det var känt, och SKF där jag då jobbade erbjöd sina anställda vaccin, och jag tog faktiskt också vaccin vid det tillfället.

Nu har nyligen också ett vaccin kommit för Corona. Folk har sedan en tid vaccinerat sig. Nu finns också en statistik som påvisar sjunkande antal döda av Corona. Och det är vaccinets förtjänst, eller hur?

Samtidigt som det redan är allmänt erkänt att den som dör, oavsett hur och av vad, ändå bokförs i statistiken som Corona-död  om denne någon gång dessförinnan testat sig Corona-positiv genom ett PCR-test som inte fungerar som en diagnosmetod, enligt PCR-testets skapare Kary Mullis (som dog strax innan Coronautbrottet). Det är tydligt att det sker en medveten påverkan på statistiken, som man sedan kan visa fram och använda som argument i alla våra mainstream media, som oupphörligen hamrar in rapporter om smittspridning och kommande restriktioner, och därmed underbygger rädsla i det kollektiva medvetandet.

Naturligtvis vet jag inget om hur det hade blivit med 2020 års statistik om de restriktioner som snabbt infördes, inte hade satts in. Då kanske det hade sett värre ut?

Från det perspektivet förlitar vi oss på att fysiska åtgärder som att ta avstånd, tvätta händer, bära mask, hålla sig hemma, och jobba hemifrån, begränsade öppettider på krogar etc, har en faktisk effekt.

Men det blir märkligt när man beaktar att våra äldreboenden som snabbt hamnade i fokus kort tid efter pandemiutbrottet, genast drabbades av dödsfall i Corona. Bara inom några veckor rapporterades dödsfall på samtliga våra boenden, där de boende äldre redan dessförinnan levde mycket skyddade. De går inte ut, håller sig på sina rum, träffar ett mycket begränsat antal människor, bara vårdpersonal och anhöriga (vilka snabbt belades med besöksförbud).

Det hjälpte inte. Trots det dog alltså flera tusen av dessa i boenden överallt, i hela Sverige, kanske i hela västvärlden. Argumentet att de äldre är så känsliga håller inte riktigt. Det måste ju trots allt finnas reella fysiska smittvägar.

Norra Italien drabbades också hårt av pandemin i början, med många döda. Men där kartlade man smittvägarna; det visar sig att många ingenjörer pendlade mellan Wuhan och Italien, och därmed drog in smitta. Men några sådana smittvägar har inte kartlagts för våra äldreboenden här. Mycket märkligt. Det var ju från Wuhan det kom, eller hur? Andra sidan jorden Där har knappt någon varit. Inom några veckor dör folk på våra skyddade boenden. Min poäng är alltså att det spelar ju ingen roll vilka åtgärder vi vidtar för att hindra smittspridning, om ändå dessa kunde smittas.

Nåväl, givetvis kan det vara så att spridningen i själva verket pågått länge, innan kinesiska myndigheter slutligen slog larm. Men det är märkligt ändå. Låt oss nu hoppas på ett ljusare 2021, en sjättedel är avverkad redan.