Löfvén har nyligen meddelat i MSM att det nyligen uppkomna problemet med sexuella trakasserier mot kvinnor, inte ska knytas till det nyligen uppkomna problemet med flyktingströmmar.
Sociala medier har kokat över. Löfvén hade knappast kunnat säga något mer impopulärt, och här avslöjas klart den officiella svenska attityden (varifrån den nu kommer) att vilja fortsätta censurera nyheter som behandlar någon form av inblandning av flyktingar i brottssammanhang. Detta trots den polemik som utbröt efter händelserna i Köln, där det uppenbarades att väsentlig information (rörande flyktingar) tidigare hade mörkats i Sverige – antingen av polisen eller av media. Det avslöjades, helt enkelt, att man utelämnat information som skulle ha kunnat användas av Sverigedemokraterna.
Uppmärksamheten till trots har det alltså inte lett till någon reform, inget räfst-och-rättarting – man fortsätter m a o att lägga locket på, vilket också den tragiska händelsen med 15-årige Arminas bekräftat (där det också låg sexuella trakasserier bakom).
Jag har som vanligt ingen som helst politisk utgångspunkt i det jag skriver. Jag agerar som en intresserad privatperson utan politisk bindning, som vill veta vad som är Sant. Punkt. Det är en intressant vinkel. Ser man vad som är sant, inser man att det inte är så lätt för en ung manlig arabisk flykting att plötsligt befinna sig i ett land där söta svenska flickor går klädda utan Burka, och doftar parfym. Någon enstaka arab klarar säkert av det, men när de kommer i formliga horder (de flesta flyktingarna är just unga män), måste problem uppstå.
Jag är dock förhindrad att peka på den sanningen, eftersom Sverigedemokraterna skulle gynnas. Vad värre är, jag skulle bara fösas undan, placeras i ett fack där ingen lyssnar på mig, förutom SD. Och dessutom anses ”extrem”.
Jag har en stark känsla av att när en konflikt, vilken som helst, eskalerar bortom kontroll, är orsaken att det finns en klar sanning som inte får yppas, samtidigt som jag har en lika stark känsla av att just den sanningen är enda vägen ut ur konflikten.
Sanningen i detta fall, är att vi måste kunna tala om ett problem, utan att vara rasister. Men så snart jag säger något konstruktivt om det, ådrar jag mig aggression och kallas rasist. Då blir debatten obalanserad och problemet kan inte lösas. Ett yttre exempel är Israel/Palestinakonflikten. Så fort man yppar något kritiskt mot Israel, blir man omedelbart antisemit och judehatare, och konflikten eskalerar. De tillgriper en kortsiktig lösning, och på lång sikt eskalerar den ohanterade sanningen.
Det riktiga dråpslaget mot sanningen är dock i detta fall att sanningen etiketteras som ”vänster”. Den som pekar på något som är sant i denna konflikt, anses som vänsterextrem och då kan den sanningen sopas undan. Sanningen blir en politisk åsikt, och problemet förblir ohanterat.
Och det är media som åstadkommer det här. Media hamrar ständigt in i det kollektiva medvetandet att ”extremism” gillar vi inte. Det har ju nästan samma ondskefulla klang som ”terrorist”. Jag drar mig till minnes Erik Johanssons telefonintervju med Patrik Oksanen, som vill genomföra en mediareform, och ”certifiering” av media för att säkerställa sanningshalten i medias rapportering. Erik presenterar sig helt enkelt som en privatperson som är intresserad av Sanningen, inget annat. Men Oksanen kan inte ge några källor bakom de ”sanningar” han skriver om, och försöker hela tiden få Erik att uppge något ”syfte”, om han kommer från någon politisk falang, osv, för då hade han kunnat neutralisera honom – givetvis utan att någonsin behöva uppge någon källa.
Vad är det som händer här? Är man bara det minsta lilla intresserad, och vill ta reda på saker, inser man vilken fördumning som pågår, och om man ”backtrackar” kommer man till en punkt där det framgår att vi blint litar på auktoritet, som aldrig behöver förklara ”varför”.
Vi bygger väsentliga delar av vår verklighetsuppfattning på vad media meddelar. Om media meddelar lögner, får vi en skev verklighetsuppfattning. Denna verklighetsuppfattning blir till en del av en själv, ens identitet, och den blir till något man försvarar, ofta med ilska. Det är lätt att se andras hjärntvätt, men mycket svårare att se sin egen. De som styr media kan de här principerna. Det kallas social engineering.
Hur gör du för att undgå denna kontroll? Kritiskt granska media? Bli Sverigedemokrat? Jag tror det krävs mer än så. Man måste ifrågasätta sin egen verklighetsuppfattning, sin egen falska identitet, som identifierat sig med något som inte längre kan överleva och därmed grips av rädsla. Det finns mera i bilden än ett avsiktligt mörkande av information om flyktingar. En fullt utvecklad och aggressiv krigspropaganda, t ex.
Nu kan ju Sverigedemokraterna lugnt stå där och vinna en massa sanningspoäng genom att peka på hur regeringen förfar på ett oärligt sätt när de undanhåller viktig information.
Lao Tzu (om det var han) hade rätt. What you resist, you become. Nu har regeringen hela tiden gjort motstånd mot rasism, och vad har hänt? Det mest rasistiska partiet av alla blir snart vår regering.
Men jag vet inte om det behöver bli så. Sverigedemokraterna må ha sina rötter i Nazismen. Det finns säkert en gammal stab av väljare som har obehagliga åsikter. Men partiet har nått en kritisk massa i och med den enorma tillströmningen av nya väljare, som uppenbarligen inte är nazister. Om Löfvén fortsätter i samma stil kommer Åkesson att vinna nästa val med egen majoritet. Men jag tror inte längre på att SD kommer att införa diktatur, avskaffa fria val och vända militären mot folket.
Och för den delen: Socialdemokraterna har sina rötter i Kommunismen, också en mycket obehaglig filosofi.
Jag tror att Sanningen måste fram på något vis. Man får inte kompromissa med sanningen.
5 replies on “När Sanningen politiseras bort”
Absolut OT!
Din kommentar på NewsVoice den 15 feb. Den är totalt på pricken. Detta med att hitta sanningen är en verklig uppgift för den enskilde. Det är ingalunda lätt men det är vår stora mission i livet, mot oss själva, att ta ansvar för sanningen.
Diskutera den inte!!! Jag kan känna att det är omöjligt i detta livet att komma till gemensam kunskap!!
Hör gärna av Dig på den mailadress jag meddelar men som inte skall läggas ut här.
Hälsningar
RA
Tack Rolf!
Kul att du tittar in här. Ja du har nog rätt ang. min Newsvoice-kommentar: man SKA inte diskutera sånt här, egentligen.
Hej Perra! Tack för bra text! Det händer mycket spännande nu i samhället och jag saknar din röst! Längtar efter ditt nästa inlägg!!
Min uppfattning är att ingenting kan ske om förutsättningarna inte är skapade. Det som sker i Sverige har att göra med Orsak och Verkan. Här tänker jag på Karma Lagen och allt Sverige har gjort mot andra länder en gång i tiden. Och hela tiden gör! Det sägs att Bofors tillverkar många vapen som exporteras till länderna där flyktingar i sin tur kommer ifrån.
Det tråkiga är att problemen som uppstår i dessa spår inte får diskuteras. Så fort man har en egen åsikt i frågan är man förpassad på hyllan med en etikett. Dessa etiketter ändras ständigt för att rädslan för att vara förpassad till en hylla och få en etikett kvarstår.
Det som slår mig mest är all prat om nazister under andra världskriget och jämförelse av dagens medborgare som vill diskutera samhällsproblem med dessa. Mantran består av att blicka bakåt och skuldbelägga en viss nation i all evighet och använda detta i nuet medan det pågår ett storkrig mot mänskligheten initierad av länder som kallar sig demokratier.
Dagens debattklimat påminner mig om slakten av en gris. Locka grisen i båset med att dölja din egentliga avsikt och sedan skjut. Vem är det som blir skjuten här? Den svenska nationen. Vad är en svensk nation? Det är en samling av vanor och värderingar som kallas tradition. Vissa vill vrida klockan tillbaka och kämpar för bevarandet av det som har varit.
Frågan som uppstår är vad det är man vill bevara? Att bete sig som en sann medmänniska, att se sig själv i andras ögon behöver varken traditioner eller nationalgränser. Att respektera och vara respekterad borde vara huvudlagen i en modern nation! Att människor kommer att gruppera sig för att kunna leva i gruppen enligt sina föreställningar om livet, är det något fel med det? Tänk verkligen efter!
Jättespännande!