Hej igen. Då detta är så viktigt ämnar jag spinna vidare mitt förra inlägg, som handlade om hur propagandistiska svenska media som verkar vara villiga att gå hur långt som helst för att svartmåla Putin och allt ryskt, genom att skriva om sådant de inte själva vet något alls om.
Jag vet, sådant sker nog hela tiden i media, där det många gånger i första hand handlar om att skriva en intresseväckande artikel. Men då sannolikt om betydligt mindre allvarliga saker. Icke desto mindre: skriver man t. ex. en artikel som hävdar att brottsligheten i stadsdel X har ökat, är det alltid på sin plats att backa upp det man säger, kanske med en objektivt utförd statistik, som man hänvisar till i artikeln.
För att undvika onödiga konflikter är det A och O att kunna åberopa fakta. Men i det scenario vi nu står inför, som är så allvarligt att det faktiskt handlar om det absolut värsta som finns – nämligen krig, och inte vilket litet skitkrig som helst – vore det då inte alldeles särskilt angeläget att kunna hänvisa till fakta när man beskriver presidenter i närliggande stormakter såsom ondskefulla demoner som hotar angripa allt omkring sig?
Jag har tidigare länkat till Erik Johansson och gör det nu igen. Erik är en alldeles vanlig svensk (kanske bara lite mer orädd, ärlig och skarpsinnig), som inte vill något annat än att veta den faktiska sanningen – ty han har också insett allvaret, och därmed varför det är så viktigt just den här gången, att Sanningen och inget annat är Sanningen kommer fram! Noam Chomsky inleder sin klassiska bok Media Control med att skildra hur president Woodrow Wilson under första världkriget medelst en massiv propagandakampanj (The Creel Commission), lyckades elda upp en fridsam amerikansk allmänhet till en krigshungrig pöbel; man skulle dra man ur huse för att slita allt tyskt i stycken:
“… the first modern government propaganda operation … was under the Woodrow Wilson Administration. Woodrow Wilson was elected President in 1916 on the platform “Peace Without Victory.” That was right in the middle of the World War I. The population was extremely pacifistic and saw no reason to become involved in a European war. The Wilson administration was actually committed to war and had to do something about it. They established a government propaganda commission, called the Creel Commission, which succeeded, within six months, in turning a pacifist population into a hysterical, war-mongering population which wanted to destroy everything German, tear the Germans limb from limb, go to war and save the world.” 
Har en liknande propagandakampanj startat nu, nästan 100 år senare? Jag är rädd för detta. Vad är propaganda? Propaganda är journalistik som vill stärka eller försvaga någons makt genom att väcka känslostormar i breda folklager, och just för att dessa känslostormar är själva syftet, ”försvinner” de krav på faktahänvisningar och källangivelser som annars är praxis, ja oftast obligatoriskt – dvs när det inte är så känslomässigt. Vad som slår mig när jag lyssnar igenom Erik Johanssons inspelade intervjuer med framstående svenska journalister i respektabla svenska dagstidningar, somliga av dem rentav ”experter” på Ukraina – samt en och annan politiker, är den totala bristen på några som helst fakta och den totala bristen på några som helst vettiga källor.
Journalisterna – och politikerna – blir tagna på sängen. De skruvar på sig, försöker kommer med motfrågor om intervjuaren är ”organiserad” på något sätt, eller de undviker huvudfrågan genom att fly ner i detaljer, eller de höjer rösten och försöker babbla i mun på intervjuaren tills han tröttnar, eller de säger att källorna är konfidentiella och inte bara kan lämnas ut ”sådär”.
Det senaste kortet spelades ut av en tjänstekvinna på UD, och där ingången var Margot Wallströms uttalande att det föreligger en rysk invasion av Ukraina (”avancerade ryska förband” som skickats över gränsen) När Erik sedan kontrollerar – med OSSE (https://sv.wikipedia.org/wiki/Organisationen_f%C3%B6r_s%C3%A4kerhet_och_samarbete_i_Europa ) – huruvida materialet är konfidentiellt, svarar OSSE att så alls inte är fallet, förutom i några ytterst sällsynta särfall. Och det visar sig vid vidare kontroll att det varit tre sådana fall de senaste åren.
Det låter betryggande, att det finns sann demokratisk anda någonstans i kedjan. Men det är uppenbart att något händer senare.
Men det är – till syvende og sist – helt irrelevant huruvida det varit något konfidentiellt material eller inte, eftersom OSSE:s presschef kategoriskt säger att det INTE finns några tecken på någon rysk invasion av Ukraina, vilket alltså Wallström hävdat på grundval av UD, i deras tur på grundval av OSSE:s rapporter – så antingen ljuger UD eller OSSE.
Eller också finns en mäktig tredje part i målet, som har ett avgörande inflytande. I så fall, vem?
Kan det vara den globalt opererande världspolisen, allas vår garant för att demokrati upprätthålls överallt? Det låter betryggande… :-\ Skulle Wallström öppet anklaga Ryssland för något som inte är sant, om det inte fanns en tredje part? Om svaret är nej blir det därmed alldeles uppenbart att denna tredje part även har ett avgörande inflytande på vad svenska politiker ska säga och vad svenska media ska skriva. Eller hur? Och det blir uppenbart att en president på andra sidan jorden kan bestämma att vårt neutrala land ska gå i krig. Eller hur? Och alltsammans på fullkomligt falska grunder. Eller hur? Och det blir alltmer uppenbart att industrier och bankirer på andra sidan jorden profiterar på krig, som de arrangerar här, på betryggande avstånd från dem själva. Eller hur? 