Categories
Uncategorized

Att göra det overkliga verkligt

reality-illusionDetta inlägg ska handla lite mera om hur main stream media (MSM) skapar harmlösa bubblor, inom vilka vi kan debattera det ena och det andra, i tron att vi ser klart på Verkligheten, medan bubblan i själva verket är skild från verkligheten och är underkastad nyckfulla vindar, som bara fan känner till…

Jag har två nyliga exempel som får tjäna som inspiratörer till detta inlägg; varav den ena är en intervju i ett av de senaste Skavlan-avsnitten av norskfödde Professor Gro Amdam, om hennes verksamhet vid Arizona State University vad avser den allvarliga och omfattande bidöd som nu drabbar planeten (se f.ö. föregående inlägg). Den andra inspiratören är en artikel i dagens Göteborgsposten om hur diabetes hos barn fördubblats under de senaste åren och alltjämt ökar kraftigt. Så här ser det ut i USA:

The number of people diagnosed with diabetes has risen from 1.5 million in 1958 to 18.8 million in 2010, an increase of epidemic proportions

(detta fanns ej i artikeln, utan här: http://ndep.nih.gov/diabetes-facts/ )

I bägge fallen drabbades jag av en klaustrofobisk känsla av att bli undanhållen det allra mest väsentliga. Att det finns ett ansvar som inte tas, även om det finns en fokusering på reella fakta och problem som inte kan förnekas. Många dras med i det och tror att de de pratar om är av vikt, vilket det också är, i relation till andra saker av vikt, i stunden – men inte om faktiskt man vill lösa ett problem på lång sikt. En bubbla skapas där vi har kort sikt, så att vi bara ser närliggande faktorer. Och blir blinda för faktiska orsaker.

För att börja med diabetesartikeln: det finns inte ens en klar källangivelse till varifrån den här informationen kommer. Endast lite perifer information (bara i pappers-GP tror jag) om en nyligen avslutad kongress i Göteborg om diabetes hos barn och ungdomar, på Svenska Mässan, där 1400 forskare samlats för att diskutera de senaste vetenskapliga rönen. Så vi får anta att det är härifrån denna info kommer.

Vad artikeln istället gör är att omgående kliva in hos en diabetesdrabbad familj, vars bägge söner drabbats av diabetes, och fokus riktas genast mot näraliggande reella ting:

”Det är jätteviktigt att blodsockret ligger bra till. Om det är för högt kan organ som ögon och njurar ta skada, medan för lågt blodsocker innebär risk för kramper och medvetslöshet”

Artikeln övergår sedermera till diskussionen kring faktum att statliga subventioner för insulinpumpar nu slopas, varvid endast familjer med god ekonomi kommer att ha råd att ge anständig vård åt sina diabetesdrabbade barn i framtiden.

mainstream_mediaOch jag säger ingenting om det här. Omedelbara åtgärder krävs i det näraliggande. Så här är den faktiska verkligheten ”vid fronten”, för de drabbade. Vad jag dock säger något om är orsakerna bakom själva kriget, som genererar ”fronten”, med sina drabbade. För det perspektivet behövs också.

Men MSM har alltid utelämnat – och kommer alltid att utelämna – det perspektivet.

Jag säger alltså inte emot artikeln. Jag reagerar bara på det som artikeln utelämnar.

Om man lämnar MSM – och bubblan – finner man en anmärkningsvärd mängd information om diabetes. Hur sjukdomen – och andra jämte den – i själva verket skapas, av livsmedelsfabrikanterna, och via dem av all processad GMO-mat, hela Coca-Cola-kulturen… allt socker överallt. Alla tillsatser överallt. Och via all reklam – som förstås också pumpas ut genom MSM – som 24 timmar om dygnet frestar oss att frossa i detta. Vi ska fredagsmysa i siffan med chips. Blir vi lite ”sugna” står vi inför en stor hylla med socker i alla former, det finns få (om ens något) alternativ, och de hälsosammare alternativ som man hittar smakar inte lika ”bra” som det stora utbudet, därför att organismen vant sig vid sockret (jag har kommit på mig själv med detta). Detta är ännu mera alarmerande i USA, och jag har skrivit om det på andra ställen. Barn drivs från späd ålder successivt in i ett sockerberoende. Och ”som av en händelse” stiger diabetesstatistiken till epidemiska proportioner.

(Det är faktiskt också så att livsmedelsindustrin och läkemedelsindustrin kan vara samma företag.)

Business_PlanNär det gäller Gro Amdams utkväde hos Skavlan, ringde varningsklockor på ett tidigt stadium. Vi ställdes inför fakta: Oerhörda mängder bin dör på bred front i hela världen, något liknande har aldrig skådats. Så endast några korta svepande kommentarer om orsakerna: ”Ingen vet egentligen. En del tror det är pesticider, andra tror det är bekämpningsmedel, andra tror det är klimatet… etc” får vi höra. Som i förbigående. Sedan går hon snabbt, och med stor energi in i ett intressant vetenskapligt projekt där man laborerar med binas hjärnor, i syfte att förändra dem på något vis. Med andra ord pratar människan på bästa sändningstid mitt i fredagsmyset om genmanipulation av bin, och lägger ner hela den charm hon kan uppbåda i det. Det slutar med att hon och Skavlan dansar runt som två skadeskjutna pingviner för att åskådliggöra något om bihannens torftiga sexualliv. Eller vad det var.

Inte ett ord om det jag tar upp i det föregående inlägget, och det faktum att bidöden är som värst där vissa företag håller på med sina GMO-fält. Det visar sig senare att man, vid läsningen av Rune Lanestrands blogginlägg: http://runelanestrand.wordpress.com/2013/10/13/gmo-professor-vill-fa-bina-att-arbeta-mer-bidoden-blev-underhallning-hos-skavlan/

…kommer till följande lilla upplysning (jag anade det nästan):

Under min research gör jag en riktigt obehaglig upptäckt. En av de ledande GMO-forskarna vid samma institution vid Arizona-universitetet är Ph Dr George H.Poste som sedan 2003 sitter i styrelsen för Monsanto.”

(Tack Rune)

I bägge de här fallen bedriver man profit genom att få folk att bortse från orsaker som inte ligger uppe i det omedelbara ljuset, för att i stället fokusera all uppmärksamhet på symptom som däremot ligger i det omedelbara ljuset, och dessa symptom är alltid så ”allvarliga” att själva orsaken abstraheras och framstår som trams – allt det här görs i media, och möjliggör i själva verket den profitgivande verksamheten eftersom orsaken aldrig söks. Och vi tror att media speglar verkligheten – vilket den ju faktiskt gör, fast inte HELA verkligheten. Det är såhär korrupt vetenskap gör.

Och en dag spricker bubblan. Var vill du vara då?

Mer om Gro Amdam:

http://www.forskningsradet.no/en/Newsarticle/NorwegianAmerican_bee_research_attracting_attention/1253952128884

Artikeln i G-P:

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.2145891-allt-fler-barn-far-diabetes

26 replies on “Att göra det overkliga verkligt”

Ja du Perra, en vacker dag står vi där vid det uppenbara stupet och har inget annat val än att hoppa. Så som jag ser det finns det ingen väg tillbaka heller. Vi bör haja till och hitta en annan väg, innan det är för sent. Det är nog ingen slump att det just är GMO-sockerbetor som man provodlar just nu i södra sverige. Skåne tror jag!

Tack Jennyli. Jag tror att I detta fall gäller mer än någonsin devisen (från Tao Te Ching möjligen): “Om du vill förändra världen, börja med att förändra dig själv”. Vi tar inte ansvar för oss själva och våra liv, och konsekvensen är att krafter utnyttjar detta, samtidigt som det blir viktigt att propagera att vi inte KAN ta något ansvar.

Leif!
Så kul att du tittar in här! Tack för kommentar!
Det var en väldigt underhållande och originell läsning, om dina turer med Bolagsverket, må jag säga. Men det gick ju vägen till slut!
Jag kan väl ta anställning hos dig? Jag är alldeles för lat för att bråka med byråkrater.. 🙂
(även om det kanske går lättare nu, då, som du säger..)

Hej Perra!
Tydligt och bra. Tack!
Men varför förblindas människan av girighet och maktlystnad?
Är det inte vi som är giriga och maktlystna Perra? Du och jag.
Jag menar, vad är människan om inte du och jag?
Det är människan som startat Pfizer, Sannofi och Astra Zeneca. Du och jag alltså. Det är våra företag. Det är människan som håller på med GMO. Det är vårt projekt.
Du skrev mer om det tidigare. Om människan. Det är ett perspektiv jag känner mig hemma i. Jag tycker det känns lite märkligt att läsa så mycket om “dom andra” som är giriga och maktlystna.
Vilka är “dom andra”? Jag tror att du förstår den frågan. Jag menar, vilka är dom EGENTLIGEN? Jag tror det är samma fråga som – vem är jag EGENTLIGEN?
Jag tror att svaret på den frågan finns i hjärtats stillhet.

Men så härligt, nu skriver Björn också! Nu är det som på den gamla goda tiden, och som vanligt golvas jag av skärpan i inlägget!
Jag tror inte nödvändigtvis att universum ger oss den upplevelse vi vill ha, men jag tror definitivt universum sänder tillbaka till oss de energier vi sänder ut – på gott och ont. Så absolut, vi utsätts för vådorna av maktlystnad och girighet om vi själva bär någon maktlystnad och girighet inom oss. Och detta är ju det berömda EGOT, den falska identiteten. Egot vill alltid ha makt, kontroll och säkerhet. Det kollektiva egot är konsekvensen av alla individuella egon. Om vi inte vill ta ansvar för vårt individuella ego, tar det kollektiva egot över kontrollen, vi tar plats i baksätet med en bindel för ögonen, och en blind förare sätter sig bakom ratten.
Om man lämnar sitt hus olåst, flyttar snart rövare in där. Det är lite grann så det är med oss. Vi lämnade över ansvaret för våra liv på en yttre auktoritet, och vi märker det inte ens. Och då beter sig media i överensstämmelse med detta. Media ger oss den bild av verkligheten som vi förtjänar, vill vi sova så får vi det.
Jag har också försökt att vara mer direkt i mitt uttryck: att i stället för att måla upp en bild av “de andra” fokusera direkt på oss själva. Hitta hjärtats stillhet som du säger, fast jag upplever det inte som att folk förstår detta. En del gör det, men de är få. Jag vet inte om jag förstår själv heller, hur väl jag lever det jag säger. Risken är att jag bara skrämmer upp folk och oroar. Men folk som läser här har ju sökt sig från MSM, så de är nog tuffare än man tror…?

Yes, nu kör vi Perra 🙂 Jag är tillbaka. Ingen bok blev skriven men jag fick distans till bloggandet och kommenterandet och det behövde jag. Ditt svar här gjorde mig väldigt glad. Jag fäste mig alldeles särskilt vid meningen “Jag vet inte om jag förstår själv heller, hur väl jag lever det jag säger”. Hatten av för den meningen Perra! Den energin ger mig inspiration. Det är ju samma sak för mig. Det är lätt att skriva om hjärtats stillhet. Men det krävs stora doser brutal självrannsakan när man tar plats i predikstolen. Att blogga är ju lite som att predika. Min pappa var präst när jag var barn och jag minns hur han alltid höll på med sina predikningar. Han skrev på dom i “bakhuvudet” som han sade. Det var som en process som pågick hela tiden medans han tänkte på annat och gjorde de vardagliga sysslorna.
Inte helt olikt bloggandet faktiskt. Och prästens och bloggarens problem liknar varandra. Det är så jävla lätt att stå där och säga vackra och djupa saker. Man lär sig efter hand vad församlingen vill höra. Vad som lockar fram tårar och igenkänningsmagi. Men risken är att det man predikar om glider allt längre bort från ens eget liv. Man går sönder inuii. Orden känns urholkade.
Men du, jag skall bemöta det du svarade. Återkommer. Du kan ju kolla in på min blogg också. Den har vaknat till liv igen efter 15 månaders dvala.
Tack för senast förresten! Visst höll Fader Tolle en mästerlig predikan? 😉

”dom andra” Björn frågade om är väckarklockan universum svarar med om vi inte tar ansvar för våra individuella egon, som du Perra J så elegant utvecklade. Vad gör man förresten med väckarklockor, efter att man vaknat?

Hej Björn!
Jodå, jag tycker nog Tolle fick med det mesta. Det var häftigt att se han live!
Jag hade lite svårt att komma in i riktig Tollestämning bara, tyckte att folk bökade och väsnades omkring mig hela tiden, och Tolle själv hade lite väl låg volym på micken.

Som jag skrev på FB till Fredrik: Jag var på Konserthuset och hörde Beethovens 9:e Symfoni för nån månad sen (vilket var fantastiskt), och där var lika mycket folk som hos Tolle. Men grejen är att de satt TOTALT KNÄPPTYSTA när det inte spelades. Det var helt absurt, och en rätt fantastisk upplevelse. Jag tänkte faktiskt på det som Tolle brukar prata om: “lyssna på tystnaden mellan”.

Kul att du är igång igen! Jag ska nu kolla upp Eder återuppvaknade blogg! 🙂

Japp, vi möts i tystnaden mellan kommentarerna … 🙂 Jamen det ÄR så. Det är en sak att våra åsikter möts och en annan att vi möts. Och om det ska bli nåt kul samtal måste ju åsikterna diffa lite. Visst känns det trevligt när någon skriver att jag håller med dig till 100% men det är inte lika kul som att få brottas lite. Jag vill brottas lite med dig Perra men det kanske dröjer lite innan jag hinner. Ska rusa iväg till jobbet nu. Ville bara svara på det med “lyssna på tystnaden mellan”. Där håller jag med dig till 100% 🙂
Apropå Beethoven så har jag börjat spela fiol igen. Berättade jag det när vi sågs? Hade en spelning i Danmark för en vecka sedan. Det var jättefint. Musik inbjuder till andäktig tystnad på ett annat vis än ord. Men vi måste ju inte välja mellan ordande och musik. Vi kan ha båda.

Hej
Jo du nämnde senast att du har börjat med fiol igen. Men när vi sågs förförra gången hemma hos dig sa du ungefär att du slutat totalt, det lät på din ton som att du aldrig mera skulle plocka opp instrumentet igen under denna inkarnation. Men du plockade fram den, den kvällen sedan vi åkt, va?
Man kan förstås också lyssna på ljuden mellan tystnaderna. Tystnaden kan mätta, och nu har du börjat väsnas i bloggosfären (igen) oxxo. Någon sorg, som fått nog?

Det kan konstateras att uttrycket “man ska aldrig säga aldrig” står sig väl..
Jag lovade ju att svara mer utförligt på ditt senaste blogginlägg och det bästa svar jag kan komma på är att länka till den här videon
http://www.youtube.com/watch?v=3YR4CseY9pk
Du är antagligen en av de 9 256 382 som redan sett Russell Brand tala om revolution. Men visst känner man att det inte kommer dröja speciellt länge förrän bubblan spricker. Jag hade kanske inte tippat att en person som Russell Brand skulle kunna bli en stark katalysator i det som måste ske mycket snart. Jag höll på att skriva förr eller senare men insåg att det inte finns något senare alternativ. Klockan har varit fem i tolv ganska länge nu.
Jag skall svara på din fråga om var jag vill vara när bubblan spricker. Jag vill vara mitt ibland mina medmänniskor. Vi kommer behöva varandra. Många kommer bli helt galna när fler och fler välkända strukturer börjar rasa. Många är galna redan i dag men det är inget mot vad det kommer bli. Alla som vet något om hjärtats stillhet kommer behövas i detta kaos.

Hej
Jo den där tjommen skulle jag ju kolla upp! Jag har sett videon och hade en hoper synpunkter om honom men har nu totalt glömt vad det var! Nåt var det med media iaf. Media slår gärna ned på hans bakgrund som vänsteraktivist, och när en sådan börjar prata om “revolution”..hmmm… så är det tacksamt att sätta han i ett fack (och jag är ju själv mycket inne på media just nu).
Vår vän Mats Sederholm skriver om honom här:
http://www.klarsikt.humancreations.se/post/2013/10/29/DN-och-redaktionshuliganerna.aspx
Det var också nån lååång debatt på FB där jag lovat att bidra med min view…. skit också, har för mycket att göra…
Det är nog rentav en del som ser honom som Jesus, som kommit tillbaka? Han är ju lik honom, och Jesus var ju också en “revolutionär”.
Jo. Folk kommer att bli galna överallt. Det kommer att hetsas till konflikter överallt, gott blir ont, ont blir gott och du har bara ditt Inre kvar. Väldigt många kommer att utropa sig som Jesus!Se till att bygga upp ditt inre. Nä låt det rasa förresten. Det är ju så man gör.. 🙂

Ja klockan är verkligen fem i tolv! Om inte egentligen fem över tolv. Jag tror att bubblan redan har spruckit. Det sipprar ut överallt! Det viktiga nu och här är som du säger Björn att vara med sina nära och kära. Inte låta det onda komma mellan oss. Vi behöver varandrasom ett skyddsnät när allt ffaller.

Hej Perra och alla andra!

Har läst ditt inlägg först nu, i en tyst stund på juldagsmorgonen. Viktigt. Och bra skrivet. Som alltid.

Men den där pajasen Russel Brand kan vi väl en gång för alla låta gå till den soptipp hans idéer kom ifrån.

Fredrik

Hej Fredrik! Tack! Har ännu inte satt mig in i RB, mer än att jag såg videon, och läste Sederholms artikel. Vad jag kände var att man försöker slå ner på hans förlutna som ev kommunist, för att sätta han i ett fack? Men jag kan ha fel. Det verkar vara en person man antingen älskar eller hatar?

Ja, jag vet att många i forumet på Enhet – det politiska alternativet jag gillar – gick igång på honom som nån slags frälse. Sånt där biter inte på mig. Och jag har kollat runt lite, och visst är det klädda vänsteridéer han pratar om. Lite på samma nivå som vänster-“debattören” Dogge Doggelito, alltså killar som har en bekräftelsehunger och inte mkt att säga. De är bara uttryck för samma gamla klassiska dualism.

Sen har jag lämnat konspiratoriska forum, för att de inte ger mig något, de lämnar ingen känsla mer än att “visst är det så!” och de alltför många har blivit religiösa och faller i ett annat dike. Och rent politiskt så är det i mitt tycke just vänsterfolk som inte fattat galoppen alls. Man tror Staten är lösningen på samhällsproblemen. Man förstår inte att världsbilden förändras radikalt därför att allt fler människor förändrar sina tankar och blir mer kreativa. En slags verklig mångfald föds i världen idag. Ett mångsint medvetande blommar ut.
Hej hopp!

Aha, tack för det klarläggandet, Fredrik. Självklart tror inte heller jag på att Staten är det som kan lösa problemen, utan en förändring av vårt förhållande till auktoritet. Det är väl också mottot med hela den här bloggen.
Jag blev lite förvirrad av Sederholms artikel, som istället fokuserar på medias sätt att täppa till truten på en whistleblower (Brand) som han säger “talar ur hjärtat och förmedlar vad miljoner människor känner idag”, medan jag vet att Sederholm inte heller tror att Staten är det som ska lösa problemen, utan han är rätt mycket inne på din & min uppfattning.. Men du ser, det är verkligen inte många som bemöter det som sker på ett sant, icke-dualistiskt sätt. Att se den här Bjälken i det egna ögat, är det inte många som gör.

Vad avser du med konspiratoriska forum? Typ Newsvoice? Man får även se, att dessa kanaler är ju ju i princip “det vi har”, för att öka medvetenheten. Det är också mycket som är osant, och överdrivet som kommer upp här, men det kan inte undvikas. Jag försöker i mina kommentarer lägga fram en icke-dualistisk view, och blir än så länge oftast bemött med tystnad. När man pratar om “konspiration”, pratar man EXAKT om sitt eget förhållade till auktoritet, och därför är det mycket som kommer i dagen, t ex vrede och rädsla. Är det någon högre auktoritet som vi blint lyder, utan att veta om det? Man kan bli nojig på detta. Det finns dessutom även konspirationsteorier som läggs ut medvetet, tror jag, för att slå ner modet hos folk, få dem att ge upp, ingen idé, för makten kommer att segra. Och då böjer man sig ännu en gång för auktoritet! Så länge man kan se på “konspirationen” genom att se på sig själv, hitta sig själv, och växa, kommer något gott av det. Låter man sig oroas ska man släppa det. Hemligheten är att “makten” aldrig kan få makt över någon som har funnit sin sanna Identitet, som andlig, odödlig varelse. Här blir det intressant.

Perra: du är så klok och klarseende. Du förstår det här med hierarkier och pyramider och hur de har makt över ett medvetande som fungerar auktoritärt.
Ja, jag har börjat peta med en blogg som i sitt första utkast ter sej mycket förvirrat.
Vi lever i tider då kriminella typer som angriper meningsmotståndare ges hjältegloria. Vi har antirörelser som spelar bollen rakt i händerna på dem de vill tysta.
Vi har chefredaktörer som vill styva upp sin tidnings agenda. Propaganda alltså.
Vi har alltså en uppsjö av gurus i nya kläder.
Vi har åsiktspoliser exakt som Sederholm förklarat i sin bok. Vi har också konspirationsrörelser som ser mönster i minsta handslag.
Vi har en offentlig verksamhet som utplånar mänskligt beteende och vill likrikta folk i statliga å kommunala organisationer.
Vi bor i Sverige 2013.
Jag älskar verkligen mitt eget liv och har samtidigt mindre å mindre gemensamt med allmänna intressen. Mitt land kommer aldrig ge mig någon betydelse – jag, liksom många andra, är på tok för mångsidiga. På tok för kreativa.
Sann identitet är verklig makt. Och odödlig. Evig.
Men allt detta vet du.:)

Hehe, tack för det du säger Fredrik.
Jag sa en gång i tiden att allt jag säger, säger jag för min egen skull. Allt jag säger är min resa mot upplysning. Närhelst jag ser någon ny illusion inom mig själv, ser jag en motsvarande yttre illusion, det är ren magi. Mitt ego är diktator men riket är i upplösning. Många andra vaknar upp, och många yttre diktaturer löses upp också. Jag ser alltså maktpyramiden inom mig själv, som mina egna rigida tankestrukturer – vilket speglas av rigida maktstrukturer därute. Det finns alltså en topp i min inre pyramid, som jag ännu inte riktigt vågar se… visste du detta?

I den alternativa (läs holistiska) rörelsen är du unik Perra. Ingen är som du. Din skärskådan, din förmåga att se förbi dig själv. Du är verkligen unik.

Annars ser jag bara likriktan. De många söker sin frälsare. Vi har fött nya kullar, nya kejsare, och drömmen om jesu återkomst är fortfarande vad som styr. Ett originalmanus ligger och skvalpar i flaskposten och styr kapten på skutan. Trots att han är asfull. Han siktar mot stjärnorna men kommer knappt till relingen. Och manskapet ror. Ror, ror, ror allt längre in i illusionen. Någon kanske gör myteri men lämnar aldrig skeppet.

Livets mening skriver vi varje dag. Alltid. Oavsett. Dessutom, livet handlar ju inte om att komma fram till någonting, utan endast lägga märke till att jag redan är här. Och då lämnar vi skutan. För den reser vidare ut över sina vatten, i sin hägring, mot något där framme. Sen. Inte nu. Sen. Låt vara sjukhusreformer, låt vara lägre skatt, låt vara en värld utan pengar. Alla som ror lever i en fantasi.

Vi kan vara överens om världens oegentligheter. Men till sist pekar fingret mot mig. Hur lever jag mitt liv? Vad ger jag andra? Hur levande är jag? Vilka tankar göder jag? Vilka system göder jag? Hur mycket kärlek inrymmer jag?

Alla tankar konspirerar vår hjärna. Tvingar oss att ro. Hjärtat går däremot aldrig att lura.

Den här drömmen och verkligheten är större än oss. Evig dessutom.

Kan vi greppa DEN tanken?!

Jag vill samtidigt be dig läsa Calle Rehbinders blogg, lite som en förklaring till varför jag upplever Russel Brand som en verklig pajas. Jag förstår inte alls varför kloka människor går på så korkade floskler.

http://tantrikblog.wordpress.com/2013/12/27/den_otrygga_framtiden/

Kram på dig!

Tack Fredrik
I sanning ett fantastiskt inlägg av Rehbinder. Exakt!! Håller med om allt han säger!
Och alla är vi unika, fast vi är också alla EN. Jag tror jag har något slags kanal, som bara finns där när jag skriver. Men du har nog en sådan du med. Bob Dylan talade om en “outburst of words from within”.
Men i övrigt, utåt sett, är ju du, jag och Bob precis som folk är mest, vi kan hänga i nån bar och snacka tills vinet är slut 😀
Så vi odlar vår illusion ett tag till, och ett tag till… samtidigt som något för oss närmare något. Och när illusionen är över?

Det är precis så som du säger också! Vi skriver alla livets mening varje dag. Vi skapar och återskapar oavbrutet vår identitet (både vår Sanna och vår illusoriska) hela tiden, som Walsch skrev. Det är egentligen allt vi gör! Även när vi förlorar oss i detaljer, går vilse i labyrinter som bara leder till nya labyrinter.

Vad likriktan gör är att försöka fånga vår identitet, stänga in den, försöka göra illusion till sanning, något som inte kan förändras – i grunden det som Rehbinder skriver om också. Det är det dualistiska medvetandetillståndet, drömmen, mayan, labyrinten… att “se tillbaka på våra misstag, för att skapa det perfekta Systemet”; eller att vänta på att Jesus (eller vad som helst) ska komma och leda oss genom labyrinten…leder bara till nästa labyrint. Det hjälper inte att göra rätt. Vi måste VARA rätt. Jesus (eller vad det nu är vi “tror på”) kommer inte utifrån.
God Fortsättning, Kram på dig!
P

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *