Förväntans lön

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=Et_jG58qg1k&feature=related]

För en tid sedan hörde jag talas om en märklig olycka vid en skjutbana. Skytten missade målet, troligen var det ett vådaskott eftersom kulan gick högt över tavlorna och sandvallen bakom som ska fånga upp förlupna kulor. Där bakom fanns en skog, och någon kilometer längre bort gick en bilväg. Kulan följde sin bana utan att slå in i någon av alla dessa trän, och i takt med att den förlorade alltmer energi dalade den successivt, och till slut nådde den fram till bilvägen där en man kom körande med nervevad sidoruta. Mannen träffades rakt i tinningen och dog. Kulan hade precis såpass kraft kvar att det räckte. Hade rutan varit stängd hade han klarat sig. Kulan nådde just den punkt där den rektangulära öppningen – lika stor som den datorskärm jag skriver detta på nu – befann sig just då, för att bilisten hade just den hastigheten, för att skytten slumpade iväg ett skott i just den vinkeln, just i det ögonblicket. Hade det varit en hundradels gradskillnad hade han missat bilen med många meter. Och likaså om han skjutit  en hundradels sekund senare eller tidigare.

Hur stor är sannolikheten för att detta ska ske? Om man börjar fundera på det inser man att det inte räcker med de gemensamma faktorer jag räknat upp, utan vi får lägga till så otroligt mycket mer, som just de vindförhållandena, mannens beslut att köra till det stället just då, skyttens beslut att åka och skjuta just den dagen, som i sin tur berodde på… vi kan hålla på så i det oändliga ända tillbaka till Big Bang!

Och i beaktande av Tillvarons alla övriga olidliga sannolikheter, förefaller det troligt att mannen som dog levde sitt liv som de flesta av oss. Kanske lämnade han in en Lottorad varje vecka? Kanske vann han åtta gånger på 40 år, samtliga gånger med lägsta möjliga vinst (ca 25 -30 kronor). Detta är matematiskt mycket sannolikt. Så var det för två av mina närmaste släktingar som bägge dog vid 54 års ålder, var och en av otroligt sällsynta cancerformer som endast någon på miljonen drabbas av. Men kanske är Döden den verkliga högvinsten?

 Existerar slumpen? Slump är något som ”bara sker”, totalt frikopplat från inblandning av tankar eller beslut. Men en serie beslut ledde likväl fram till bilistens död. Inga beslut var givetvis medvetna, men ändå. Var Big Bang också resultatet av ett beslut?

Det beror kanske på den som ställer frågan. I beskrivningen ovan av orsakerna som vi hypotetiskt alltså kan backtracka bakåt för att så småningom nå Big Bang, inkryper oftast en mänsklig svaghet: Vi förenklar någonstans på vägen, säger stopp (troligen innan det börjar kommas in på beslut) och skapar ett slutet system inom vilken vi låter slump uppträda. Ungefär som de här plastkloten inom vilka det finns numrerade Lottobollar som susar runt under inflytande av tryckluft. Vi skapar således vår frikoppling från tankar och beslut – medelst ett beslut! Nu kan man sätta igång med matematiska sannolikhetsmodeller, som uppvisar en märkvärdig regelbundenhet. Och om Big Bang var ett beslut eller inte, det skiter vi helt enkelt i, och använder våra matematiska modeller i stället, som antyder att tillvaron faktiskt följer ett mönster, låt vara inom en bubbla som vi definierat. ”Slump” är således ett begrepp som vi använder där vi stöter på ”skiter i”-gränsen. I den vetenskapliga metoden ingår alltid möjligheten – och utvägen – att ignorera med bibehållet ansende.

 Existensen av slump kräver att vi antar att vi är fullkomligt åtskilda från tillvaron. Att vi lever i ett kontinuum över vilket vi inte har något inflytande. Både religion och vetenskap har präntat in denna idé i västvärlden. Separation från Gud. Separation från objektiv verklighet. Separation från varandra. Men nu har det dykt upp något nytt. Nyandligheten talar om Oneness, att separation inte existerar, utan att vi alla är Ett. Ju mindre ansvar över våra liv vi är villiga att ha, desto mer separation upplever vi. Och desto mer predestinerade blir våra liv. Kvantfysiken har sedan länge påvisat att den objektiva verkligheten bara är en illusion, och få människor är medvetna om det krig som råder i fysikens värld och hur vi påverkas av det, men jag har redan skrivit mycket om det på denna blogg.

 Märkliga personer dyker upp nuförtiden, och kanaliserar budskap från högre dimensioner. De har funnits i alla tider, men nu intensifieras det. Det blir mer och mer av det här, samtidigt som å andra sidan centraliserande krafter intensifieras, som för att försöka skapa ett slutet system. Det tar sig allt sjukare uttryck; se t ex hur Sarah Palin offentligt uttrycker att Julian Assange borde dödas, eller alternativt behandlas som en terrorist. Och alltför få verkar reagera. Matt Damon är en av de få, han har gjort en youtube där han uttrycker sin oro över att Palin faktiskt kan bli USA:s nästa president.

Men jag har redan uppehållit mig mycket på den negativa sidan, det finns som sagt en positiv sida också av det som sker med världen. Vilka är alla dessa profeter och sanningssägare, och dessa”whistleblowers” som de kallas? Allt det här pratet om 2012, vad kommer att ske? För mig är det klart att det som sker, sker inte av en slump. Det är som om vi lever i konsekvensernas tidevarv, där var och en måste ta ansvar över sina liv.

 Ignorance Is Bliss är en livsstil som inte håller längre, nu när det börjar bli uppenbart att brottslighet kommer mera uppifrån våra betrodda makthavare än från enstaka galningar från samhällets periferi. Det är tack vare vår egen ignorans som det kan ske. Men nu måste var och en ta ställning i de Stora frågorna. Finns Gud, eller är det evolutionen som gäller? Är det verkligen säkert att ingen kan veta vad som sker efter döden? Vem är JAG? Råder kaos i universum eller råder ordning? Allt sånt här har vi överlåtit åt auktoriteter. Men nu är det som om allting upplöses. Allt förändras. Inget är längre vad det har varit – och det liksom accelererar! Alltfler märker att man inte kommer undan längre med Ignorance Is Bliss. Alltfler funderar över tillvaron och de djupare aspekterna av den, och alltfler ser hur makthavare dragit nytta av vi inte har funderat så mycket. Alltfler ser den enorma skillnaden mellan det som kan ses på internet och det som presenteras i TV och i media. Mycket på internet är skräp, visst. Men väldigt mycket som presenteras vill många att vi inte ska veta.

 Universum ger oss tillbaka det vi själva skapar. Det sägs allt oftare. Materialister går till aggressivt motangrepp. Jag är själv tveksamt inställd till kombinationen aggression och vetenskap. Vad än Sanningen är, så är den inte något som behöver försvaras med vrede. Förlöjliganden är ett annat av de vapen som tas till. Youtuben ovan är exempel på det. I sammanhanget kan man betänka filosofens ord:

Everyone takes the limits of his own vision for the limits of the world.

Och i synnerhet:

All truth passes through three stages. First, it is ridiculed. Second, it is violently opposed. Third, it is accepted as being self-evident.

(Arthur Schopenhauer)

Undras vilket liv den omnämnda bilisten hade skapat? Kanske han hade förbannat tillvaron hela sitt liv : ”Jag har alltid en sådan extrem otur!! Just jag drabbas alltid av så otroligt konstiga saker!” Jag har själv aldrig vunnit något på Lotto mer än lägsta tänkbara vinst, men inser samtidigt att jag ofta säger ”jag vinner aldrig något!”, eller rentav ”jag är inte värd en sådan vinst!”

Om man i stället säger ”Jag vinner högsta vinsten när som helst nu”, så vaknar komplicerade reaktioner inom en. Man vill inte säga så, för att inte bli besviken om man INTE vinner! Så resonerar en typisk svensk, tror jag! Man tippar för att belönas av något man INTE förväntar sig, och som man därmed inte ger något utrymme för. Samtidigt vet vi ”att arga katter får rivet skinn” (det är så sant!), och att ”den som gräver en grop åt andra faller oftast själv däri”. Det är så in i **** intressant det här…

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=hqtXzX0UQOo&feature=related]