Det vaknande ögat öppnades, sedan jag slutat drömma om uppvaknandet
Den som öppnar är utanför om vi dömt oss så
Vem går där med nycklarna
Till cellerna,
som vi dömt oss – drömt oss – att hållas i
Många sitter här så länge
Många många år
Många många många livstider
För länge
Och ändå, det är bara att gå
Han står där med nycklarna
När du slutat drömma
Om friheten
Det är bara att gå
Har han ens några nycklar,
var det olåst hela denna tid?
Kan du ta det?
Eller jagar du iväg befriaren?
Du är nyckelmannen
Vill du gå eller ha en giltig orsak
Till fångenskapen,
Till all denna tid, förslösad!
Vill du hålla domen vid liv,
Har domen ett värde
Större än friheten
Är det drömmen som är domen?
Och du din egen domare, så mycket hårdare
Än dessa cellväggar,
som begränsar din sikt
Du river ut dina ögon!
För att slippa se mera
Dina ögon rullar runt på cellgolvet,
Bland kackerlackor och damm
Men de söker, som målsökande missiler
In sig, tills de glor storögt på dig
Vem ser den ögonlöse?
11 replies on “Den som har ögon”
Hej Perra!
Längesedan nu. Det har varit tyst om mig ett tag men det verkar som om konstskapandet tar fart igen. Jag ville bara säga att jag tror att ditt inlägg här inspirerade mig att skriva ett nytt inlägg. Det första sedan i juli i år, så det är ett tag sedan. Detta med uppvaknandet är väl egentligen det centrala egentligen. Att verkligen börja se, se viljans vara eller icke vara och se vilka vi egentligen är.
Tack för dörröppnaren Perra.
Ja vem ser den ögonlöse? Mästaren, krukmakaren, fängelsemakaren osv. Där han själv sitter instängd som sagt.
Jennyli
Tack Jennyli! Roligt att höra av dig igen!
Har jag lyckats inspirera dig, då har jag lyckats med något. Tack!
Och den här frågan”vem ser den ögonlöse?” har ju två nivåer. Vem den ögonlöse ser, eller vem som ser den ögonlöse..
Frågan är lika adekvat i bägge fallen.
/Per
Ja det är sant, det är precis som de där bilderna som har två bilder i en. Man får anstränga sig lite så framträder ytterligare en bild. Det är väl så med livet också.
Jennyli
Nästa gång vi ses tror jag vi kommer sitta tysta tillsammans. Smutta på ölen och kanske nämna något om nattfrost och vackra höstfärger.
<3
Jo, det känns nog så…
Brukar ni två träffas? Kul i så fall 🙂
tjingeling
Då kanske man kan få vara med och dela på tystnaden och ölen 😉
Hej Jennyli!
Ursäkta att jag glömde svara. Jodå det har allt skett att vi träffats (vi bor en kvart med pendeln från varann). Och nog kan väl det ordnas nån gång, det du föreslår!
Oj det var väldigt nära det. Vore ju dumt att inte träffas när man bor så nära. Alltid kul att ha någon med ögon framför sig, he he.
Jag bor lite längre bort tyvärr, men man vet aldrig vart livet tar en.’
Hälsningar
Jennyli
Dikten hade möjligen kunnat sluta med raden:
“Kan du ta det? Eller jagar du iväg befriaren?”
Det upplever jag som ett crescendo, en kulmen, en förtätning av budskapet. Och det är ju spot on. Det där om att vi essentiellt är fria, det är bara vårt sinne som fängslar oss. Så enkelt men så svårt.
Tackar! Positiv kritik är jag tacksam för. Du har nog rätt!
Undrar om det var Wiehe som sa:
“Det finns så många fängelser där mänskor spärras in. Och värst är väl dom som saknar galler.”