Jag hade egentligen tänkt skriva ett inlägg om Die Mauer idag; det är 20 år sedan muren föll, och det är ofattbart att sådant här hände så nära oss, och för så kort tid sedan. Jag ser sällan på TV, men i fredags gjorde jag det, och såg en helt underbar film, De Andras Liv, som handlar om den här epoken. Försök att se den här filmen om STASI-förtrycket. Det är inte en massa lidande som skildras utan det finns en positiv sida i den här filmen som gör den helt fantastisk. Det här är en sådan film man minns för resten av livet.
Jag har annars för lite att säga om Berlinmuren för att fylla ett helt inlägg (och för den delen är ju muren redan riven), därför vill jag istället ägna det åt en herre vid namn Walter Veith, som är mannen bakom en video jag publicerar här. Det här är en av de mest fantastiska historier jag har hört på år och dar, av en evolutionist (framstående sådan, professor) som ”bytte sida” och blev kreationist. Det finns inte så många sådana människor, och man undrar varför det måste vara så här. Det sätter fingret på ett stort problem. Ett av nutidens största problem, faktiskt. Någonstans i spänningen mellan dessa läger går sanningen förlorad – för bägge sidor gör anspråk på att ensamma vara herre över den kompletta Sanningen om vilka vi är och varifrån vi kommer. Det ligger mycket prestige här, och det handlar tyvärr mycket om makt. Rigida hierarkier mot varandra.
Man kan utan vidare säga att det råder en spänning som mellan det forna öst och väst. För att återknyta till Berlinmuren… här finns i sanning ännu en mur som behöver rivas – muren mellan religion och vetenskap. Vilket betyder muren mellan det objektiva och det subjektiva. Två nödvändiga sidor av livet i konflikt. Den kan bli så allvarlig att den ena sidan måste förinta den andra – det kan sluta i ännu ett kontrollsamhälle som STASI-regimen, om inte Livet, Ljuset och Kärleken får råda.
Men jag ska inte säga mera, lyssna på det så förstår ni, det är nästan lika bra som filmen jag nämner och han är en utomordentlig talare, vilket med råge kompenserar den risiga bildkvalitén. Nej, det är inget “avancerat” resomenang som ställer några särskilda krav på lyssnaren, utan han talar direkt ur verkliga livet (i den mån det är verkligt… 🙂 )
14 replies on “Att Riva Murar”
Det är tjugo år sen murarna revs. Jag har varit där, i Berlin. Sett. Och onykter har jag varit också, där i Berlin. Minns att mitt resesällskap lärde mig vad strykjärn (det är ju schysst att få stryka sina kläder på plats) heter, och jag förmodar att den emottagande gemytlige landlorden har permanent pannrynka efter att begripa vad jag obegripligen då hävdade att ett strykjärn heter på tyska. (Skäms på dig, by the way, you deceptive donnerwetterfeuchtigfleuchterwasserfleschkluschtischflattischfinkelstein of a Swede – tänker inte yppa ditt namn.)
Nåväl. Riva murar. När gör man det? Gör man det då ens egna raserats?
Någons fingertopp sökte min. Försiktigt, försiktigt var den där. I mörkret var den där och försiktigt, försiktigt fann dennas hand en annans och den var min.
Jag tänker som så om raserade murar att kanske är dom så nära såsom ett ängsligt och modigt hjärtslag dunkar.
Är det inte så?
Tjena Rolle!
Jodu, det är inte helt okomplicerat. Raserade murar kan också vara ett aber (ännu ett tyskt ord till ditt förråd 🙂 ).
Många tyskar ägnade sig sammanbitet åt att bygga upp murar igen, en lång period efter att den revs… det kanske pågår ännu?
Men du, kolla upp den här Veith-grejen.
Intressant Perra. Kreationism är nytt för mig. Vafalls? Wum? För att falla in lite tyskt.
Visst är det som du fingrar över – de inre murarna har vi kvar. Alla människor som hemfaller åt idéer är ute och cyklar. Inget fel i det, men tämligen meningslöst. Och kontroll är skapt ur behovet att konservera, att hålla kvar makten kring sin egen idé, sitt eget paradigm.
För människor som lever, som ser det som ÄR behöver varken hävda eller mästra. De behöver inte förklara eller förstå. Det som är ÄR. Vi vinner, vi förlorar. Men livet består. Om vi alla gav upp. Om vi släppte den här krampen att veta, att förstå, att penentrera. Om vi lät livet ske. Som Tolle gör i sina retreats. Hu…
(Förresten, lite försmak från skivan på min MySpace…)
Fredde, å jäklar, jag ska genast kolla upp Edert MySpace!!
Kreationism, ja, det är helt enkelt de som tror att Gud skapade oss- och INTE evolutionen. Jag ser ingen skillnad.
Att evolutionen kan ta miljontals år på sig att skapa något ses som ett kriterium på att Gud inte skapar. Men tid är ju något mycket illusoriskt. Gud visar hur han gör, i slow-motion. Tidsbegreppet är ju också illusoriskt. Men det begriper inte biologer (ja, nu ska jag inte racka ner på dom…)
Din sista kommentar där Perra, “jag ska inte racka ner på dom” den tar jag till mig. Frågan är, drömmer jag eller är jag vaken?
Om jag är vaken då kan jag bara inte bli arg på dom andra drömkaraktärerna i drömmen, inte på drömkaraktären med mitt namn heller. Att börja i vakenheten är frihet.
Nu skall jag lämna ämnet här och gå in på det vill prata om… 🙂 Pricken över i i friheten är när man inser att ingen av drömkaraktärerna någonsin kan vakna upp. Drömkaraktären Björn kan heller aldrig vakna upp.
Nej, nu får jag bromsa. Jag har blivit monomanisk. Orkar inte titta på den där gubben. Det ser ut som att han lider av förstoppning…. Nej då, jag skall heller inte racka ner på någon drömkaraktär….
Men filmen vill jag se. Har hört från fler håll att den är enastående!
Ha det gött!
Björn
Hej Björn!
Men du ska inte titta på den här gubben, du ska lyssna! 🙂
Funderar på att köpa hem den här DVD:n från CDON, den kostar 59 spänn och ingår också i en sån här “2 för 99 spänn”-deal om man så vill…
Skönt att höra att ingen av drömkaraktärerna kan vakna upp. Men vad händer om jag drömmer om andra som drömmer? Kan inte dom vakna före mig? Men då försvinner dom väl bara? Alltså i drömmen?
Ha de gött själv. Dröm gött!
Verkligheten är endast en utsaga av drömmen.
Vetenskapen står och skär i “verkligheten”. Dissikerar och analyserar.
Som om de vore statisk. Stilla. Död, egentligen.
För alla som gjort storartade förändringar i sitt liv har ALLTID ändrat sin tanke, sin perception på livet. Och tänkt en ny tanke. En annan tanke. Helt enkelt skapat sig en bild av det liv hon önskar. När drömmen sedan får form så var det inget konstigt med det. Den verkligheten fanns ju redan, Inom sig. Dock såg alla utifrån den personens gamla liv.
Gud? Evolution? Hum?
Det är så underbart för i drömmen fungerar inte verkligheten alls. I drömmen förstärks bara det jag räds. Då är “världen” klädd för att slöjas av. Som Alice i Underlandet. I drömmen är Jag alltihopa! Alla är aspekter, sidor, masker av Mig!
Visst är det hisnande!
Den som drömmer ger egentligen fan i verkligheten. Fast att vi hänger upp oss på hur makteliter formerar oss, undergräver våran frihet, vår röst, vår sanning.
Såg alldeles nyss Debatt på teve om “Sanningsrörelsen”, som någon kallar “dem” (som om det vore en enda rörelse) och slående hur de “etablerade” sköt ovanifrån, som om människor med avvikande uppfattning om “verkligheten” egentligen var lite korkade pappskallar som inte förstått den rätta bilden, den rätta vägen. Det rätta sättet.
Och bara någon som titulerar sig “professor” uttalar sig så kommer den riktiga sanningen. Den objektiva, faderliga, trygga uppfattningen. Den om verkligheten. Som bara är en utsaga av drömmen. Skapad och bibehållen av ett kollektiv av sovande människor!
(nu sprang jag läck helt…)
Häpp!
Ja, vad ska man säga om detta? Mycket snack om olika religioner, be as it may bland troende. Det här känns som en ursaga berättad av en luttrad man som åter kommit till insikt. Det är vackert. Hoppfullt. Vi är alla här för varandra.
Jag har förresten gått ur Svenska kyrkan.
/Rolle
Det är en intressant gubbe det där….
Det är inte många som kan leva i bägge världar som han. Det råder verkligen black-and-white-thinking här, och det är ett stort problem. Som du säger, det är hoppingivande att höra. Jag tycker det är helt fantastiskt, väldigt originellt.
Kyrkor behövs ju inte….
Såg med ena ögat dokumentären om Prag. Om november-revolutionen där 89. Om Vaclav Havel som pratade om den inre, själsliga revolutionen hos folk. Som aldrig kom. Istället kom massunderhållning och andlig död åt andra hållet…
Intressant dokumentär.
Sickna fina flinger som dräller ner här numer…
Hej Rolle!
Ja, har själv sett detta. Det var flinger när jag startade bloggen oxå, i december förra året. Det var riktigt nostalgiskt att se dem nu igen. Det känns som det var 10 år sedan eller nåt.
Jaja, men du menar att dom kommer oförhappandes vid denna tidpunkten oavsett? Ploppar bara ner?
Menaru att du haren blogg me flister?
/Jätteundrande
Blogginnehavaren meddelar förtrytsamt sitt avståndstagande från illfundigt fabricerande av associationskedjor vid vars ände låter skönjas hednisk resignation under godtycklig skotsk väderlek.
Flingerna kommer vid denna tidpunkt, såvida inte Blogginnehavaren – allsmäktig i sin strålglans och härlighet – medelst en avmätt handledsrörelse ändrar alla förutsättningar.