Jag såg för några dagar sedan en video – Consuming Kids – som berörde mig mycket djupt. Jag vill att du ser detta. Det är en välgjord dokumentär(om länken försvinner, sök på “Consuming Kids”).
(EDIT 2012.07.08: Youtube-länken fungerar inte längre, men jag tror videon kan ses här: http://vimeo.com/4443670)
Det går inte att blunda längre nu. Nu handlar det om våra barn. Jag har inga egna. Men jag bryr mig ändå.
Det händer i USA. Men det går inte att säga ”jamen, det är deras problem”. Det kommer hit också.
Tänk dig tanken att du har barn, som går i skolan. Du har som förälder ingen uppsikt över barnen där. Hmmmm….!
Till denna skola kommer med jämna mellanrum en buss som tar barnen på ”utflykt”. Turen går till Toys’R Us, där de ansätts i timmar – då de skulle ha haft undervisning i skolan – av slipade salesmen. De vet exakt vad ungarna helst vill ha. De vet exakt hur de ska SKAPA BEHOV hos barnen. Den vetskapen vilar på åratal av avancerade vetenskapliga studier, under vilka barn utsatts för alla typer av stimuli för att utröna exakt vad som utlöser VILL HA-reflexen. Barnen är öppna, oskyldiga och kan inte säga emot, det utnyttjas maximalt, de vet att de kommer att ansätta sina föräldrar när de kommer hem, de vet att det kommer att åkas hit påföljande dag och handlas för massor av sköna dollar. Det var bara den kortsiktiga aspekten. För den andra är – tja, vi kan för ovanlighetens skull skönja en viss långsiktighet i agerandet hos dessa kommersens drakar. Vi kan se hur de s a s bygger för framtiden. Reser sig nackhåren? Jag vet. Jag råder dig dock att läsa vidare…
Barnen är överhuvudtaget ständigt bombarderade av säljinviter från alla håll som kan användas. De påverkas till att uppge sina personuppgifter, sina telefonnummer, och de lever praktiskt taget i en virtuell värld där de är mer eller mindre uppslukade, har ingen kontakt med verkligheten. Kommersiella krafter manipulerar deras identitet; barn växer upp med devisen DU ÄR VAD DU HAR. Du läste rätt. Och det finns ingen riktig, fast, balanserande motkraft av förnuft. Det är rentav emot lagen att uttrycka missnöje över kommersiella strukturer.
Man måste ändå beundra amerikaner. De har något slags stake. De vågar protestera, även om livet står på spel. Även om övermakten är för stark.
Och när det här förs på tal, har naturligtvis ingen något ansvar för det här.
”Vi bara ger dem vad de vill ha!”, säger en .
”Jag bara tjänar mig en hacka”, säger en annan.
En tredje drar sig inte för att säga:
”Men allt är väl ändå för helvete föräldrarnas ansvar!”
Vi har hört om fördumningen i amerikanska skolor. Nu förstår vi vad som menas. Det är inte meningen att folk ska vara medvetna. Folk ska bara konsumera. Vad som är rätt eller fel avgörs av makten. Lagen!
Man kan tro, vill tro, att det ÄNDÅ finns något slags sans, någon kontroll. Men vi ska vara medvetna om att girighet är en drog, och vi vet redan att ingen tar något ansvar för det här. Vi ska också veta att vi inte längre kan se på profitens intressen som om det vore ”inte så farligt”, blott ett oskyldigt okynne, ett irritationsmoment bara (de vill gärna framställa sig så). De har lagen bakom sig! De har makt! Därför kan de skjuta ifrån sig ansvaret. Ansvaret landar på de som inte har makt. Och det är från oss ”maktlösa” som nämnda sans och kontroll måste komma!
Det pågår just nu en globalisering av den ekonomiska makten. Det betyder att det här fenomenet kan komma att råda globalt, inte bara i USA. Om profitens råa drifter får som de vill. USA:s regering (som folk tror är en garant för folkets väl) är i grunden bara en partner i en bankkartell. Därför kan bankerna få regeringen att stifta lagar som gynnar deras intressen. Men bankerna har egentligen alltid sett världen som sitt arbetsfält. Nu börjar deras slutliga dröm kanske gå i uppfyllelse. Nu ska Mammon bli gud.
Media? Vad säger dom? Det avgörs av vilka som äger dem. Jag kan – bara som exempel – nämna att Reuters ägs av Rotschilds. Och de måste ju följa lagen…
Rätta mig om jag har fel! Jag har SÅ GÄRNA fel!!! Jag vill så gärna ha en trygg mamma som kommer till mig nu och säger till mig: “Men kära barn, vad har du nu suttit och drömt ihop?” – och sedan inse att allt var bara en ond dröm…!
För vidare studium: Se också G. Edward Griffins video som jag länkar till här:
http://video.google.com/videoplay?docid=6507136891691870450#
29 replies on “Barn mot profiten”
Läste här för några dagar sedan. Jag blev djupt deprimerad.
Ibland känner jag mig fullständigt hudlös inför världen – och den gör mig ont. Jag har inget försvar, inget skydd.
Flockdjuret människan drivs av en mäktig ekonomisk elit, inte mot ett stup, men mot den död som kan göra en hel mänsklighet levande död.
Jag har även läst ditt förra inlägg flera gånger.
Dina tankar och din blogg tillför ett parallellspår i mitt liv.
Hej Anders!
Tack.
Det är en svår balansgång mellan att sprida medvetenhet och att sprida rädsla.
Men språket är det enda vi har. Och pansaret av likgiltightet har vuxit sig tjockt.
Vi måste våga SE, och det kan inte hjälpas att det verkar skrämmade. Men det beror på att vi har blundat så länge. Jag vet att man kan bli deprimerad. Men den som följer min blogg (vilket du gör, tack för det du säger!) ser att det inte bara är sånt här.
Det pågår å andra sidan ett intensivt andligt uppvaknande, också globalt. Människor börjar komma till insikt om sin sanna identitet. Och där är vägen ut.
Det finns en lösning. Men vi kan inte göra något.
Vi kan inte göra något. Det spar oss mycket tid om vi förstår det: Vi kan inte göra något åt det här. I traditionell mening menar jag. Alltså: “kämpa mot det onda”. Kanske vi kan hejda något, tillfälligt, någonstans, men vi kan egentligen inte göra något.
Vi måste istället VARA något. Men det här är inte någon klen tröst. Det är nuclear power.
Vi är inte rädda om vi vet vilka vi är. VAD vi är. Då kan vi inte styras. En gång blev de styrande väldigt nervösa över en snubbe som gick omkring och sa att Gud är inom oss. Det är exakt samma sak nu. De styrande känner på sig att det är något på G. Det finns ett “urgency” i deras agerande. Och de vill att vi ska se att det är något UTOM oss som styr. Därför att vi blir rädda. Det har varit så här i tusentals år!
Det är ett flöde som måste vändas på! Det yttre är ett resultat av det inre!
Det är så uppenbart att det finns ett faktiskt motstånd för var och en av oss, att se inom oss. Det är något som vill dra oss UT, få oss att se DÄR!, DÄR!! händer farliga saker, viktiga saker! Det är vårt ego. Det finns också ett kollektivt ego, som byggs upp av alla enskilda egon.
Sök det Absoluta. Lägg ner det dualistiska, där det alltid är något som är “rätt” och något som är “fel”, varvid “rätt” måste kämpa mot “fel”. Det här göder besten. Något tar näring ur konflikt.
Jag ser nu att du inkommit med en kommentar till, ska nu läsa den..
@ Perra. Off topic, och kanske lite mer hörande till dina två tidigare inlägg.
Ändå. Jag dristar mig till att lägga in en dikt här av Jalal al-Din Rumi, persisk poet som levde under 1200-talet. Sufist. Sufisterna bär en filosofisk tradition inom Islam, av många kallade mystik, en gren du säkert hört talas om är de dansande dervisherna, män i vida yllekjolar som till suggestiv musik dansar runt, runt i något som liknar en evighet.
Här dikten:
“Jag är dammet som cirklar i solens sken
Jag är den runda solen
Till damkornen säger jag ‘Stanna!’
till solen ‘Fortsätt vandra.’
Jag är morgondimman
och kvällens sista andetag.
Jag är vinden i trädets krona och vågen
som bryts mot skäret.
Masten, rodret, skeppets styrman och dess köl
jag är korallrevet som sliter sönder det.
Jag är ett träd med en tam papegoja på dess gren
Tystnad, tanke och röst
Jag är den luft som bär musiken ur en flöjt
gnistan slagen ur en flintasten
det smidda järnets flämtande sken
Jag är både ljusen och nattfjärilen, som oupphörligt söker sig dit.
Ros och näktergalen förlorad i dess doft,
Jag är alltings varande och den virvlande galaxen
all utvecklings idé, allt det som lyfter och allt som faller bort.
Det som är och det som inte är.
Ni som känner Rumi, ni alla säg mig vem jag är
Säg jag är du.”
* * *
Jag dristar mig till att lägga in en till. Observera att jag vare sig vet eller förstår hur ordet dualism kommit in i texten, om ordet fanns i 1200-talets persiska vokabulär, eller om det är så man väljer att idag översätta vad han Rumi skrev för 800 år sen:
“Jag har gett upp dualismen, jag har sett att de två världarna är en;
En jag söker, En jag känner, En jag ser, En jag kallar.
Jag är berusad av Kärlekens bägare,
De två världarna är bortom mitt förstånd
Jag har inget annat ärende än att festa och rumla.
…
Jag är inte jag, du är inte du och inte heller är du jag.
Men ändå är jag jag och du är du och du är jag.
På grund av dig, ack skönhet från Khotan, är jag i dag
förvirrad över huruvida
jag är du eller du är jag.”
****************************
Perra, även ni andra som är här, ser ni som jag att Rumi genom ett maskhål i tiden står rätt nära Eckhart Tolle, Rumi är dock ystrare och frambringar i sina dikter virvlar av mer direkt glädje, Eckhart är lite mer stillsam i sin framtoning, utan att för den skull sakna humor : )
Hej igen!
Det här är inte “off-topic!”. Det är hur topic som helst.
Det är Stillheten runt. Stillheten runt “topic”. Stillheten runt “off-topic”!
Men samma Stillhet.
Dessa diktrader uttrycker det Absoluta!
Jag håller med dig, visst finns ett eko av Tolle, absolut. Och det här är något som fascinerar mig: Att se vad till synes skilda källor (skilda både i tid, rum och topic) har gemensamt. Man kan mer och mer se vad som är icke-dualistiskt; vad som är Absolut, vad som FÖRENAR.
Tao Te Ching är också mycket Tolle.
Och av allt det jag sett är det ETT som står över allt. Något som är riktigt Absolut: Gud är INOM. Eller undvik ordet Gud om det är för missfärgat, det som ÄR, är inom.
Intressant att stöta på ordet “dualism” här. Och det passar ju in i sammanhanget!
Se det som FÖRENAR. Det är det som är Absolut.
Det som vill separera vill säga. ” Det är väsensskilt från det”, och DET är viktigt! Viktigare än DU.” Världen hackas upp i småbitar. Och att du ÄR nånstans bland småbitarna. Att det ÄR du. Du blir också en småbit.
(Nu försöker jag svara i tråden där vi pratade, men jag hamnar under Bosse rent visuellt nu när jag skriver, så vi får se var detta läggs in. Nå, Bosse är ju med i resonemanget i högsta grad så det var väl detsamma var denna min kommentar hamnar…)
Jag fortsätter att leta omkring efter Rumi-citat. Här ett till som inte är så dumt:
»Jag har blivit sanslös, jag har förfallit i jaglöshet – i absolut jaglöshet, hur glad jag är åt Jaget! Jag kommer att bli mig själv i samma ögonblick som jag utplånas och gjorts jaglös: Jag är endast fullständig när jag är utanför de fem sinnena och de fyra elementen.«
Jag har i perioder gjort många slagningar och googlat iväg på irrfärder inom Islam. Nu hittade jag en för mig ny Shaykh, Muhammad Nazim al-Haqqani
(länk: http://starsonadarknight.homestead.com/AboutShaykhNazim.html)
Han sade:
“there are three big snakes that harm human beings:
to be fed up with the people around you;
to be accustomed to something you cannot leave;
to be controlled by your ego;”
He said, “to achieve in the worldly life is humiliation, and to achieve for the next life is honor. I am so amazed at those who prefer humiliation to honor.”
* * *
Vad jag söker är främst poesi av Rumi, för när poesi träffar rätt är det för mig den direktaste vägen. (bredvid bågskytte då *ler*)
Men vad som är roligt här är att det från helt olika håll och traditioner kommer liknande konklusioner.
Fritt översatt och tolkat av mig från Tolle och Muhammad Nazim al-Haqqani och Perra J:
Ormen i paradiset är egot…
Perra, jag har själv barn i grundskoleåldern och anfäktas dagligen av funderingar som dessa. Har inte haft tid att se videon ännu, men jag gissar att den är en tydlig illustration över hur egot verkar i världen och hur extra tydligt och upprörande det blir när det gäller oskuldsfulla barn.
Jag ska inte sticka under stolen med att jag stundtals har mina tvivel, men jag känner mig mest dragen till att inte försöka kriga mot egot i alla dess former, vare sig i mig eller någon annan, utan mer vara HÄR och på så sätt vara en förebild över något annat. Det förvånar mig inte alls om videon är fruktansvärd, men samtidigt så känner jag att min reaktion, alltså min negativa reaktion mot den, kommer från mitt ego, från min omedvetenhet, från min oförmåga att vara HÄR och då stärker jag bara den egomässiga speglingen i världen. Svårt som faan, men som Gandhi sa “We have to become the change we want to see in the world” och jag fortsätter med ett citat från Jed McKenna ”And if it kills you, so the fuck what”.
Som sagt, svårt som faan!
Hej Bosse!
Välkommen till denna blogg.
Du har förstått! Du har hajat det.
Nu drivs allt till sin spets. Allt som vi i alla år kanske tyckt varit bara “fina ord”, men utan nån riktig substans. Inte något “riktigt”. Det har alltid varit något därute som är mera viktigt. ALLTID något vi måste springa efter, jaga. Vi tror vi ÄR nånstans därute, att vi är utsatta. Men det är bara en illusion!
Allt är bara ett “mindset” som fostrats i årtusenden, i den här maktpyramiden som är samhället. Vi har fostrats till respekt för auktoriteter. De är “över oss”. De har “rätt”. Vi har fostrats till att inte ställa några frågor. Och de har alltid kunnat skrämma med döden.
Men hur kan de skrämma någon, som vet att döden bara är det Absoluta? I en dualistisk värld måste det absoluta framstå som det mest skrämmande som finns.
Det är bara ditt ego som ska dö. Det är bara ditt ego som är rädd. Men egot kan dö fast du lever. Dö innan du dör.
Vet inte om jag förstår egentligen 🙂 men kanske börja ana att det är något lurt med det hela och att inleda funderandet med att säga att allt är som det ska, framstår förstås som enormt provocerande, men när det så småningom börjar gå upp för en att det finns en koppling mellan Egot/Mindet och världen där ute, att de rent av är ett och samma och dessutom en stor illusion, så blir det hela en annan sak, även om man fortfarande till allra strösta delen är kvar i den. Men… det finns anledning att närma sig detta med ödmjukhet och öppenhet och helst utan att veta någonting. 🙂
Blev visst något fel på min länk i förra inlägget
Anders!
Jag försöker oxå svara i tråden men det finns ingen “svara”-länk där.. men det spelar mindre roll.
Tack för Rumi-citaten och den här länken om Nazim al-Haggani! Mycket intressant! Han blev förföljd och satt i fängelse av de styrande! Tro fan det…. har du en länk om Rumi också?
Och det du citerar är EXAKT samma sak som det alltid handlar om.
Och det som Jesus försökte införa, och som var för magstarkt.
Och det som Tolle och alla andra försöker säga nu.
Det här bevisar att det finns EN sanning, ETT Absolut, och att den har varit tillgänglig och kontroversiell inom alla religioner och filosofier. Jag anade det hela tiden, men hade inte riktigt kläm på Islam, men nu kommer du med detta! Tack!
Bosse!
Det är bra, försök inte förstå. Det är Mindet som försöker förstå, och Mindet vill hitta ett koncept att grabba tag i, relatera in det i dualismen. Var bara ärlig, Se!
Perra: Börja med en googleslagning genom att skriva rumi i googles sökfälät; så här:
http://www.google.se/search?rlz=1C1GGLS_svSE318SE318&sourceid=chrome&ie=UTF-8&q=rumi
Min ingång var från början en helt annan (ca 1992). Jag skulle ha fram fakta om Balkh, en av de städer min kära Djingis Khan fullständigt jämnade med marken. Jag letade alltså i källorna för att kunna börja skriva min romansvit om Djingis. Nå, Rumi tvingades fly för att inte hamna i mongolernas våld…
Jag hamnade i ett lätt sidospår kan man säga. Sufism…
Hej
Tja, jag tänkte om du hade nån särskild sida om Rumi. Här hittade jag i alla fall Poems by Rumi som jag genast la upp i mina favoriter. Det här är en skatt, ju!
Kanske ska man bli sufist?
Intressant med dina böcker om Djingis! Det var väl så allt började för dig, meningen var att det skulle handla om Djingis, men så skenade det iväg åt helvete? Tyckte jag läste nåt sånt på din blogg…
Tidgare har jag läst Rumi i pappersböcker från biblan; när jag sökte efter info till mina romaner hade internet ännu inte något innehåll i frågan. Nu, bara några år senare finns här massor : )
Så bästa källan är väl att vi båda börjar rota runt på nätet o så kommer vi helt naturligt att tipsa varandra när vi hittar guldkorn!
(nu sova)
“Liberate yourself from the fetters of the Ego and surrender yourself before God.
Let the Lord be your shepherd, allow Him to attend to all your cares
And do not allow temptations to entice you.
Aspirations of this world are the cause of all concern.
Aspire to God and obtain freedom.”
Sheikh Abdul Qadier Jillani
_________________
citatet kommer från sidan jag tidigare hänvisade till.
http://starsonadarknight.homestead.com/NaqshWay-WhatisSufism.html
“Liberate yourself from the fetters of the Ego and surrender yourself before God.
Let the Lord be your shepherd, allow Him to attend to all your cares
And do not allow temptations to entice you.
Aspirations of this world are the cause of all concern.
Aspire to God and obtain freedom.”
Sheikh Abdul Qadier Jillani
från sajten starsonadarknight.homestead.com
Hej Anders
Din första kommentar fastnade i mitt spamfilter av nån anledning. Länkar är känsligt. Jag trodde det gick en gräns vid tre länkar, men nu var det ju bara en, fattar nada. Kör sneakversionen av WordPress, funderar på att uppgradera till betalversionen, där man kan styra lite mera själv. Om jag får råd, vill säga…
Tack för detta! Det här är enormt, och jag sätter stort värde på det.
Du kan utan vidare byta ut ordet “sufism” mot t ex “Tao” och erhålla perfekt överensstämmelse.
Det är samma visdom! Och Jesus är med också. Det finns EN sanning. EN Gud.
Eller har du nåt att invända? Jag har vart ute och druckit ett par glas vin, så jag KAN vara lite väl yvig nu… 🙂
Menar alltså i det här stycket. Det som du länkar till:
”
Sufism, which is sometimes known as the Way of the Heart, is the spiritual path that exists in Islam. Sufism teaches humankind how to rise above our lower selves, by purifying our hearts from bad manners and characteristics.
Sufism recognizes and nurtures
the spiritual nature of human beings.
Sufism as a path is an art, a science, a practice.
It’s mystical and practical.
It’s the path to knowing God by knowing ourselves.
Sufism is the path ot seeking the pleasure of God,
learning to love and be at peace with one’s self,
to be in harmony with all Allah’s creations and to be dressed with the beautiful attributes
of Prophets and Saints.
“
Visst är det bra!
Olika kulturer har egentligen hittat fram till samma kärna. Eckhart Tolle hittade vägen alldeles själv, men har i efterhand, vad jag förstår, även tagit stöd i andra traditioner.
Ja det är mycket bra. Läste denna DN-artikel om Rumi, där han framhålls som en överbryggare av de konflikter som råder melan religionerna.
http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/vem-var-jalal-ad-din-rumi-1.517739
Tolle är mycket beläst, och han nämner ofta andra influenser, som t ex Tao Te Ching. Annars hittade han “dit” alldeles själv som du säger, efter en djup kris där hela hans värld slutligen rasade samman. På ett positivt sätt. Han drev omkring i två år, och satt mestadels på parkbänkar, utan jobb, utan hem men uppfylld av inre lycka och total klarhet. Och Livet tog hand om honom.
Neale Donald Walsch lär ha en liknade historia bakom sig.
På hoppfält i USA har jag träffat på människor som varit uppfyllda av stor inre lycka, men de har inte varit lika verbala som Tolle eller kunnat förklara sin syn på världen. De har bara varit…
I andras ögon ser de givetvis ut som luffare och misslyckade personer, de bor i sitt tält eller i sin risiga egenhändigt byggda husbil, släntrar omkring, packar en och annan fallskärm åt rika “hoppturister”, rensar borden efter festerna på mat så de får mat i flera veckor…
Jag levde själv så i 3 månader i Zephyrhills, Florida. Det var så jag träffade några av dem som mer permanent valt det livet. Jag valde, TYVÄRR, det livet endast den korta tiden, för djävulen började ju rida mig efter ett tag att jag måste ‘hem’ och skapa mig en framtid…
En av dem som levde i det fria i utkanten av ett fallskärmshopparfält var mycket konstnärlig. Han hade gjort skivomslag till stora rockgrupper. Det var han lite stolt över, men samtidigt struntade han helt i den saken. Han struntade faktiskt blankt i sin konstnärliga gåva, han valde att bara vara. Han valde att bara finna där i utkanten av hoppfältet… Och någon gång i månaden gjorde han ett fallskärmshopp, om han råkat fått ihop ett överskott på $15…
Tack Anders!
Mycket intressant att höra om dessa människor som häckar i utkanten av hopppfält. Man tror inte det är sant. Och jag tror de här existenserna är lyckligare än någon annan.
Och du trodde det fanns ett samhälle. Nåt “riktigt”…
givetvis fanns där också otroligt trasiga människor som strök omkring i denna subvärld runt hoppfälten. En kille var ‘festfixare’. På min första resa dit, när jag fortfarande var naiv begrep jag inte hur han kunde livnära sig på det. En till tre gånger i veckan fixade han grillparty, pizzaparty, eller vad det nu kunde vara. Han var otroligt bra kock. Så för en lika otroligt billig peng fick vi käka i och omkring hans husbil…
Nå. Han var ju den lokala dealern, lärde jag mig. Man kunde beställa “extra allt” av honom… Men jag nyttjar ju inte sådant och det förstod han intuitivt så jag fattade galoppen först när kompisar till mig köpte lite vitt pulver för att festa lite extra…
Det tragiska med denna man var inte att han pushade lite droger till folk som ville ha lite extra till festen, det tragiska var att ibland slog hans historia igenom. Då blev hans blick totalt svart. Jag har aldrig sett svartare, sårigare, trasigare. Till slut var jag rent tvungen att fråga. Han tittade länge på mig med den där svarta helvetesblicken. Han sa:
– Nam, man.
Han såg att jag inte förstod. Han svalde och hans anletsdrag blev hårda, som för att stålsätta sig för sina egna inre minnen.
– You know. I saw to many young kids die.
Med ens förstod jag. Han var vietnamveteran. Efter hemkomsten från kriget hade han halkat ur det ‘vanliga’ samhället och nu levde han i utkanten tillsammans med andra, en del lyckliga, andra trasiga, andra famlande sig tillbaka till någon form av anständighet.
Det är en fantastisk subkultur av människor som klamrar sig kring hoppfälten i USA… Jag var på god väg att bli en av dem. Det finns olika små födkrokar. Själv var jag videoman och frifallsinstruktör. Bara man har en videokamera och kan hoppa så kan man genom att filma andra eller instruera dem i luften tjäna några dollar per dag. Man kan också packa fallskärmar…
Jag älskade att filma, men det var på den tiden då videkameror var stora och sällsynta. Nu har var och en videokamera på huvudet när de hoppar, så nu kan jag inte längre sälja den tjänsten till rikare hoppare!
(Hm det här som dök upp i minnet borde jag nästan utckeckla till ett blogginlägg!)
Fantastiska samtal!
Tack för dessa.
Från och med idag är jag inte i samällstjänst längre. Inget mer förvärvsarbete. Inget skydd. Ingen garanti. Endast var dags outforskade marker. Helt underbart! Jag ger mitt liv för den här drömmen, vartän den bär. Jag lovar!
Apropå den här trådens huvudfråga: Consuming kids. Inte fan går det att stoppa dessa krafter. Det går ju endast att väcka en känsla, en medkänsla, för den meningslöshet och tomhet som de här företagen skapar. Människor i den här branschen är ju helt och hållet omedvetna om vad de gör. De är fokuserade på något helt annat. Något som konsumerat dem, absorberat dem. De tjänar något som inte har ett värde. De är inte medvetna om varför de gör som de gör. Som missbrukare. Exakt som missbrukare. Och en sådan problematik måste köras till botten. Till noll. Sedan kan man bara vara där som ett tecken på liv. Som ett icke-dömande ansikte.
Oh, det verkligen känns att vi är mitt i en eld. Att alltmer skumma figurer kommer att beträda den offentliga scenen. Klas Göran klättermus, Arne Anka och snart kommer väl Långben. Spirou och Kapten Haddock också. Albert från tidningen Mad har nyss klivit av scen efter att ha gjort sitt och banat väg för alla dessa seriefigurer.
Ja, ingenting är som det är längre – vi lever redan i Underlandet.
Fredde
Hej Fredde!
Härligt att ha dig tillbaka igen. Jag undrade vart du hade tagit vägen.
Är du helt friställd nu? Ute ur systemet?
Jag vet inte om jag ska beklaga eller gratulera, som det ser ut nu. Samtidigt är jag medveten om allvaret i situationen. Antar att du tar en dag i taget?
För övrigt: Visst, det är missbruk. Legaliserat missbruk! Såg du videon med Edward G Griffin också? Då ser du hur omfattande det är, och hur “högt upp” missbruket sitter. Likväl: Vi måste SE det. Det värsta vi kan göra är att ignorera det här. Det är sån jäkla skillnad mellan att SE och att ignorera.
Hej Perra!
Jag har varit off the record, begravt mig i arbete, slutfört inspelningarna av kommande platta. Som blir en höjdare. “Gott liv” heter den. Får se det som en affirmation.
Ja, jag såg videon och den är skrämmande. Det känns så sjukt att folk kan vara så beräknande medvetna om vad de gör (fast ände vet de inte vad de gör).
Och visst måste vi se.
Många människor jag pratar med värjer sig för den här exponeringen av konspirationer som sker just nu. Många orkar inte ta in detta faktum. De har “nog av sitt”, som det heter. Man vill vara i sin egen bubbla. Vid sin egen läst.
Impregneringen är ofta total.
Medvetenhet kostar våra liv. Vilket inte är detsamma som att dö. Fast ändå.
Jag ÄR. Alltså: jag har alltid VARIT. Jag kommer alltid att VARA. Och där är fingret rakt på den stora gåtan!
Man vill vara i sin egen bubbla. Det har funkat förr. Det funkar inte nu. Varför vi har den här situationen är för att alla har varit i sina egna bubblor.
Jag tittade på den här sajten http://www.vaken.se som nån (din bror?) la in på din blogg, det vill mycket till när en sån sajt får en att må bättre, men det var vad som hände. Någon reagerar. Någon vågar. Många kändisar i USA börjar reagera, även vetenskapsmän. Annars är det mest en OERHÖRD tystnad som möter en.
Hur gör du med vaccinet? Vägra eller inte vägra, fan vilket dilemma!
Descartes hade fel: “Jag tänker – alltså är jag” är fel. Men yttrandet är mycket beskrivande för vår gemensamma sjukdom och bör ses från en annan abstraktionsnivå. Descartes beskrev sin sjukdom på ett bra sätt.
Vi söker identitet i våra tankar. Vi skapar “storyn om MIG”. Men det är inte du.
Vi har ett “fejk-jag” som alltid måste stärka sin identitet.
Anders!
Tack för din skildring! Jag sätter värde på detta. Jag som just gick och tänkte på vietnamveteranerna, hur de stöts ut ur det amerikanska samhället, efter att ha vågat sitt liv för sitt land. Det var så viktigt att åka till Vietnam! De offrade sig. De skulle vinna Ära. Heder. Tänk vilken grej det här var! Men de var schackpjäser bara. De hade aldrig åkt om de hade varit medvetna. De åkte för att någon annan tog ansvaret, tänkte de. De skulle döda, men nån annan tog det ansvaret. Men det fungerar inte så. De kom hem och allt ansvar låg på dem själva.
Hm. Jag har aldrig varit någon fan av Cat Stevens. Men när jag nu lyssnar retrospektivt på vad han gjorde när jag var tonåring, (vilket jag hörde på fester hos mina kamrater utan att själva ha skivorna) och därtill lägger hans mogna, stilla framförande av sin tolkning av en “universella tro” där Allah, Muhammed, Jesus, Abraham naturligtvis som ju alltid varit gemensam i alla tre religioner i vår hemisfär, judendom, kristendom och Islam.
Han säger rent verbalt inte ett enda nytt ord. Ändå gillar jag sången. Jag gillar hans nya lugn och harmoni. Jag gillar att han gör det. Man kan, som alltid om man vill vara synisk se det som “pekoral-prosaiskt”, men jag anser att det inte är det. Det är vackert.
Han vill och försöker verka med sin sång i denna världen. Stifta fred. Detta efter att han varit tyst och lagt ifrån sig gitarren och inte sjungit en ton under många många år, eftersom han som konvertit till Islam inte riktigt vågade förstå att sång faktiskt är OK…
Cat Stevens alltså. Fast nu som Yusuf Islam: http://www.youtube.com/watch?v=-L-GOHa5-YQ
(om nu länken går igenom).
Hm. Den här låten tar sig mot slutet! I början av den saknade jag nog Morning Has Broken- Cat. Men det här är så rent på något vis. Ärligt. Kräver flera lyssningar… han har ju gjort mycket grejer under namnet Yusuf ser jag på Youtube!