Vår medbloggare Svensson har skrivit en bra bok. Jag vet att den är bra därför att jag har läst den. Jag ser mig inte kapabel att recensera den, vilket utan tvivel skall ses som ett hälsotecken, jag säger helt enkelt att den är mycket läsvärd. Och det är mycket som avhandlas på de här 205 sidorna. Den är dessutom skrivet på ett språk som nästan blir till ett sinnestillstånd – och ett behagligt sådant, som man längtar tillbaka till. En och annan gastronomisk utflykt hinns med också, vilket inte är fel, inte minst för undertecknad. Och om man säger så här: Inget är så viktigt att vi inte hinner med det som trots allt gör livet värt att leva, och det säger något om attityden hos författaren. Det finns en lättsamhet i framförandet som dock inte saknar stora djup! Aktuell är den också, då en konflikt belyses som borde vara av stort intresse då den berör oss alla. Den som råder mellan det teknisk/materialistiska synsättet, kontra det andliga/filosofiska/religiösa. Enklare uttryckt: objektivitet versus subjektivitet. Eller ännu enklare (uttrycket från Antropolis): Teknik mot ande
Finns det egentligen något objektivt? Man kan möjligen säga att det gör det, men bara inom vissa gränser. Lennarts bok berör det på ett tankeväckande sätt. Jag har å min sida skrivit lite om det i mitt inlägg Fysiken, mystiken och Nuet, och den som vill ha mera på benen kan också se Kim Michaels video “The ongoing revolution in human consciousness” (videon ligger utlagd här till höger, klicka på “Kim Michaels”).
Det finns två sidor i denna (ofta frustrerade) strävan efter det som är “riktigt”. Om man letar i vetenskapen landar man definitivt i tiden före Einstein (som vände upp och ner på det mesta). Om man letar på den andliga sidan hittar man dogmatisk kristendom – allt annat är “New Age” och subjektivt flum. Och det finns definitivt mycket flum inom New Age, som man klarar sig utan. Det är nog så att varje stor lärdom kommer med sin svans av parasiter och lycksökare som vill göra sig en hacka på folks godtrogenhet.
Men det är en brutal generalisering att avfärda New Age i sin helhet. Det går inte. Och ser man närmare på det märker man att New Age påfallande ofta är Old Age! Ofta enormt mycket äldre än vår dogmatiska kristendom. Einstein är svår att bortförklara, särskilt som när hans upptäckter leder till sammanträffanden inom Buddhismen, och som klart visar att vår tillvaro inte är materialistisk. Det finns högre tillstånd av medvetande, och varande. Men samhället sitter ännu så hårt fast i ekonomiska strukturer och profittänkande. Detta “tänkande” ser helst en materialistisk livssyn och vill gärna bromsa de nya vindarna. Det är det kanske viktigt att förstå? Det är endast vår ökade medvetenhet som kan bringa fram den nya eran av samarbete, i stället för konflikt. Och insikt i vår sanna natur.
Det behövs ingen konflikt mellan teknik och ande. Det finns ett samarbete mellan de tu, som egentligen är alldeles uppenbart.
11 replies on “Antropolis och den nya eran”
Gregg Braden är en trevlig snubbe som föreläser kring det här med andlighet/vetenskap. Sök på honom. Han är riktigt bra… Han också!
Många intressanta bloggare det finns, jag hinner inte läsa alla…
Ska ha tid att skriva egna också. Har publicerat alldeles nyss ännu en!
Fredrik
“Det behövs ingen konflikt mellan teknik och ande”, avslutar du. Samarbete finns – och detsamma säger jag i boken, citerat på baksidan: “Vi måste alltid kunna räcka varandra handen.”
Detta är berättarjaget Jenro Klaos avskedsbudskap till stadens två fraktioner, tekniken och andligheten. De senare vinner något slags överhand i kampen, men för den skull ska man inte förneka allt som västerländsk teknik och vetenskap åstadkommit.
Tack annars för de vänliga orden. Detta är den första någorlunda utförliga kommentaren kring boken; ett pionjärarbete!
Hej Fredde!
Gregg Braden säger du? Han får kollas upp! Men det är som du säger, man hinner inte läsa alla.
Ditt senaste inlägg på bloggen är superbra! Du har öga för sanningen.
Hej Svensson!
Glädjande att du ser min kommentar som någorlunda adekvat! Och det finns ju betydligt mer potential i Antropolis än vad som antytts här! Den ligger i tiden, helt klart (men har kanske också kvalitéer som får anses tidlösa?).
Kommer mera?
Jag glömde säga att senaste blogg är inspirerad av DIG!
Apropå frihet, kärlek o rädsla…
Fredde
Perra: kommer mera? Nog har jag en och annan text på hårddisken åt samma håll, “new age-stories” om man så får säga.
Andlighet symboliserat i fattbara landskap, läsbara berättelser med något slags mening. Men jag undviker att föreläsa, vill primärt skapa atmosfärer och miljöer. “Bröd och salt, guld och vin talar om funnen lycka”…
Fredrik:
Nähä? Inspirerad av MIG? Den om fången som sitter inne ikväll? Cool!
Astronomi: Jag tänker på en sf-story jag nyss läste, om en astronom vars fru “didn’t have any love for the stars”. Hon förstod honom inte, delade inte hans hängivenhet. Det var nästan religiöst på någe vis, de sanna astronomerna drivs av en etersik längtan till de högre sfärerna.
I antikens Grekland var även astronomin en av de nio sköna konsterna. Urania hette astronomins musa.
Visst vet en zenbuddhist mer om astronomi än en sedvanlig forskare. Men för att vara naturvetare är astronomerna ändå mer eteriska än sina kolleger kemisterna osv. Man kan i alla fall ha astronomen som SYMBOL för en esoterisk vetenskapare.
Stephen Hawking anser jag vara en fallen storhet. Det är synd om denne invalid, förvisso, men på idéernas område har han inte mycket att bidra med. Hans bok om universum är en sån som alla äger men ingen har läst sägs det.
En smartare konventionell naturvetare är i mina ögon Paul Davies.
För övrigt vad gäller fler Svenssontexter (noveller) hänvisar jag till min blogg och etiketter som “Stratopias gåta”, “Melinas resa”, “En novell om Babylon” och “Berättelser från Rokkana”. Där finns det lite att ta på.
Lennart!
Paul Davies ja! Han skrev ytterligare en klassiker från det ljuva 80-talet: Gud och den Nya Fysiken. Har du läst den?
Vad Hawking beträffar är det precis som du säger: Jag har hans bok om universum men jag har inte läst den… 😐
Har det skrivits några fler liknande böcker efter detta 80-tal? Jag tror inte det, va?
Nu ska jag läsa Hawkings bok!
Jag har ägt Davies’ bok men tyvärr sålt den. Men han talade bl a om självorganiserande processer som motverkar entropin, minns jag. Diskreta krafter som bygger upp och skapar sfärernas musik, parallellt med att det finns nedgång och förfall. Yin och yang med andra ord.
[…] författare, Lennart Svensson har gjort det igen. Förra gången det begav sig skrev jag om hans Antropolis; denna gång är det Till Smaragdeburg som tilldrager sig […]