Fysiken, mystiken och Nuet

……… there is something essential about the “now” which is outside the realm of science.
-Albert Einstein

På 80-talet skrevs en rad av böcker om ”Den nya fysiken”. Jag läste en del av dem, bl a Gary Zukavs De Dansande Wu Li – Mästarna, en klassiker som har uppnått kultstatus, i likhet med Fritjof Capras Fysikens Tao. Stephen W Hawking skall också nämnas, han är den nu levande fysiker som brukar jämställas med Einstein.

Den här ”nya” fysiken visar sig vid närmare studium inte alls vara särskilt ny.
Man kan generellt säga att allt började 1905. Det var året då Einstein gav oss historens mest berömda formel: E=mc²

Jag ska inte analysera den formeln, utan diskutera de nya (för de är alltjämt nya, 100 år senare) perspektiv den öppnar upp. Som att det kanske inte finns någon solid materia? Är allt energi?
Stora forskningsprojekt startades för att finna den minsta partikeln. Det vill säga en partikel som inte ytterligare kan delas i mindre partiklar, universums grundläggande byggsten. Elementarpartikeln.

Jag ska inte uttala mig om huruvida man har funnit denna partikel ännu (vad jag vet har man inte det), utan jag väljer att studera scenariot att ALLT är energi. Vad vi vet är att materia kan omvandlas till energi, och att denna energi är oerhörd i förhållande till mängden materia.
Atombomben är just en sådan materia-energiomvandling som Einsteins formel öppnade vägen för. Det här är ännu ett exempel på hur makteliter rycker åt sig användbara idéer för att utöva makt. Förr var det religionen som användes. Idag är det ekonomi (Einstein engagerade sig f.ö. i politiken efter att ha berörts illa av hur hans upptäckt hanterades)

Einstein ger oss massor med goda insikter om de används rätt. Det kanske mest häpnadsväckande är att allt i universum verkar vara sammankopplat. Det finns ingen neutral observatör å ena sidan och en faktisk verklighet å den andra.
I jakten på elementarpartikeln har man funnit partiklar som är så små att de egentligen inte finns, utan är mera ”tendenser att existera”.
Och att dessa ”partiklar” kan dyka upp ur tomma intet, för att i nästa stund försvinna i tomma intet. Men att alla dessa skeenden påverkas av observatörens medvetande. De dyker upp när forskaren tänker på att de ska göra det!

Det finns alltså ingen klinisk, neutral verklighet, utan allting är påverkat av våra medvetanden.
Våra tankar är också energi. Om allt är energi är våra tankar energi också, och ALLT samverkar. Våra tankar är skapande.
Det finns inga kliniska experiment. Över en viss nivå blir det tydligt att människan själv är en del av experimentet. Vi måste också nämna den berömda våg-partikeldualismen. Under samma jakt på elementarpartikeln klövs forskarna i två läger, den ena parten hävdade att det är en partikel vi ska leta efter, den andra hävdade att det är en vågrörelse. Men att det framkom att det beror på observatörens förväntningar under experimentet huruvida det han/hon hittar är en partikel, eller om det är en vågrörelse.

Låter det flummigt?
Kanske. Men vad är det då som är riktigt? Exakt vetenskap? Vad är det?
“Exakt vetenskap” vilar på ett antagande som aldrig ifrågasätts. Ett antagande att det finns en klinisk verklighet som vi på något märkligt vis är totalt bortkopplade från. Det är varje inblandning av oss själva i det, som gör att det blir flummigt, eller hur?
Det som är riktigt har inte med oss att göra?
Exakt vetenskap ger oss t ex sjukvården. Den har med din kropp att göra, inte med dig.
Är det någonstans du får höra att du är inget annat är en kropp, så är det på ett sjukhus. Tankar och känslor är flum. Ovidkommande. Jag hoppas du slipper uppleva det här.

Man kan säga att ”exakt” vetenskap har sina rötter innan Einstein, hos Isaac Newton. Där finns den tidigare dualismen mellan materia och energi. Där är dessa skilda från varandra.
Men här sitter vi fast, de flesta av oss. Än fast det sedan mer än hundra år är bevisat att det inte stämmer. Från Newtons epok kommer också uppfattningen om tiden som en enda universiell tid. En linjär och absolut tid. Det håller inte.

Einsteins relativitetsteori visar oss i stället att man måste tala om rum-tid. Tiden gäller inom ett visst rum där samma gravitation råder. Ju starkare gravitation desto lägre frekvens, och desto långsammare går tiden. Alla periodiskt återkommande mekanismer går långsammare. Klockor t ex. Men även atomer är periodiska små klockor.

Men om tiden inte är universiell, inte linjär, vad är då Nuet? Jag skriver Nuet med stort N. Är Nuet en tidpunkt? Är det att vara modern? Nej, det är närvaro. Medveten närvaro.
Nuet är insikten om att det finns ingen tid. Det finns bara ett enda evigt ögonblick.
Tiden är en upplevelse som styrs av frekvens. Och man kan fastna i den upplevelsen, så att den blir till verklighet.

Jag sa i förra inlägget att man går uppåt i frekvens (högre vibration) för att hitta den absoluta kärleken.  Och en normalt förälskad person är också lite av ”inte av denna världen”, han/hon har höjt sig till en högre frekvensnivå, där gnistrar allting och det finns sådant som inte fanns i den lägre frekvensen. Det här är intressant.

På samma sätt som olika radiostationer finns på olika frekvenser, i form av ljudvågor (energi), men i samma rum, så finns våra medvetandenivåer på olika frekvenser, och vi ser vår omvärld på olika sätt beroende på vilken frekvens vi är på, och sådant som inte finns på en lägre frekvens dyker upp på en högre och vice versa.
Vetenskapen har fastställt att vårt materiella universum utspelar sig inom ett visst frekvensområde. I de högsta frekvenserna hittar vi gammastrålning, i de lägsta hittar vi radio-långvåg. Någonstans där i mitten har vi synligt ljus, blått ljus har högst frekvens, rött har den lägsta. Det är här vi uppfattar vår omvärld!

Men visst kan det väl finnas frekvenser långt bortom detta intervall? Nej, säger du kanske, därför att det finns inga vetenskapliga belägg för det, och då finns det inte.
Eller om du väljer att vara öppen och ha kvar barnasinnet (Einstein var sådan), så kanske du kan visualisera tanken att det på denna plats där du sitter just nu – och i beaktande av tanken att allt är energi och att solider inte existerar – på en högre frekvens kan finnas något helt annat?
Paradiset kanske är här? Jag menar här där du är nu. Men du ser kanske bara din vardagsmisär (jo, jag ser min egen här, nu…)

Syndafallet som beskrivs i gamla testamentet kanske har med det här att göra? Det sägs att Adam och Eva efter att ha ätit av den förbjudna frukten inte längre kunde vara kvar i paradiset. Det som hände i själva verket var att de föll ner till en lägre frekvens, efter att ha separerat sig från det absoluta, från Gud, från det sanna?

Jag avslutar med en passage ur De Dansande Wu Li – Mästarna:

”Minkowskis matematiska forskningar rörande rum och tid var både revolutionerande och fascinerande. Av dem följde ett enkelt diagram över rumtiden, som visade de matematiska relationerna mellan det förflutna, nuet och framtiden. Det mest fascinerande i hela den väldiga informationsmängd som innehålles i detta diagram är att varje individs hela förflutna och framtid möts och möts i evighet i en enda punkt: nu.
Dessutom är varje individs nu lokaliserat till en viss plats och kan aldrig befinna sig någon annanstans än här (var än observatören råkar befinna sig).
Sextiotre år innan Ram Dass i sin stora bok Be Here Now ställde upp slagorden för medvetenhetsrörelsen bevisade Hermann Minkowski att det i den fysiska verkligheten inte existerar något val i denna fråga. Olyckligtvis för fysikerna är inte alltid  teoretisk insikt och upplevd erfarenhet samma sak.
Efter att ha praktiserats i Österlandet under tvåtusen år erkändes likväl meditationens begynnelsesteg, att vara här nu, av den västerländska vetenskapen via Minkowskis strikt matematiska bekräftelse, som inspirerats av den speciella relativitetsteorin.”
(Hermann Minkowski var Einsteins matematiklärare)