Intelligens är ett intressant begrepp.
Det kallas även begåvning. Man har det, eller också har man det inte.
Begåvning, intelligens, är något medfött. Den går inte att ändra på. Man är född med biologiska förutsättningar som är som de är.
Detta sägs av intelligenta, begåvade människor.
Jag har tidigare sagt att intelligens är något ganska ointressant, jämfört med medvetandenivå. Låt mig utveckla detta.
Skolsystemet hamrar tidigt in att vi måste vara intelligenta. Och att vi i vilket fall som helst måste göra det bästa av de förutsättningar vi har.
Vi slussas in i ett ständigt, livslångt jämförande. Vi tycker oss uppleva begränsningar gentemot andra. Vi har en viss mängd av begåvning. Vi lever våra liv, tjänar pengar som kan ta slut för att jobbet tog slut, förhållandet som kan ta slut, tar nu slut, och vi super oss fulla med alkohol som tar slut, och rätt som det är tar livet slut.
Och vi är rädda.
Alla är nog med på att alkoholen tog man till för att bedöva. För att situationen ska upplevas lite ljusare än vad den är. Den gör att vi ser det på ett annorlunda sätt.
Alla är med på att när man ska konfrontera sitt miserabla tillstånd igen, så känns det motigt. Om man nu inte kan göra något åt tillståndet, då kan man välja att inte vara medveten om det. Det behöver inte vara med alkohol! (men det används flitigt när det gäller att sänka sin medvetandenivå). Vad jag vill ha sagt är, att medvetandenivå kan sänkas. Den kan därmed ändras.
Och då kan den höjas! Naturligtvis!
En intressant fråga är. Hur mycket då?
Vad sätter gränsen för hur medveten man kan bli?
Egentligen finns det ingen sådan gräns.
Men det finns oftast hinder.
Som den tillnyktrade med vånda återser sin eländiga situation, har vi också rent generellt ett slags vånda mot högre nivåer av insikt.
Det heter att sanningen är smärtsam, och det ligger mycket i det. Så smärtsam kanske, att vi skjuter upp görandet av sådant som vi tror gör oss medvetna.
Men, när jag har läst de böckerna, då! När jag har gått de kurserna, då!
Vänta ett tag nu, jag talar inte om bildning, jag talar om medvetandenivå! Det finns litteratur som rätt förstådd kan höja medvetandenivån ( läs George Orwell, tex), men det fordras alltid ett slags ödmjukhet, en ärlighet, för att utvecklas från det man är, till något mera än det.
Se det JAG som ÄR. Inte det jag jag gör. Utan masker. Då kan du utveckla det.
Oftast, och vanemässigt, sätter man sig gärna på tvären här, dock. Med ”man” menar jag en del av dig. Den del som är säker på att ha 100% koll, och som slår vakt om det du har.
Att nå en högre nivå av medvetande betyder ofta att gå igenom en zon av rädsla.
Att genomleva en känsla av utsatthet.
I nuet är vi utsatta. Därför är det bekvämt att fly in i sånt som ska göras, för att framtiden ska tryggas… för att något ska ”bli bättre”, eller fly in i det förflutna.
Fly in i tid.
Om det du HAR är något som kan ta slut, blir du rädd att tappa det du har.
Och om du är så rädd om det du HAR att du identifierar dig med det, då har du uppfunnit problemet med din död.
Om du tycker att pengar styr, så blir pengar viktigt. Men pengar kan ta slut. Hela livet, i princip, blir en fråga om att HA så mycket som möjligt, så att det inte tar slut! Och då tornar döden upp sig. Rädslan för den. Eftersom allt leder till att också livet kan ta slut! Tänk på det här.
Därför har vi en del av vårt jag, som passar bra ihop med ”ta slut” och pengajagandet. Detta jag har modellerats upp under generationernas gång. Det är det jag kallar egot.
Den vite mannen, för vilken det här med pengar en gång blev så viktigt, begav sig åstad att erövra världen, för att HA. Mer och mer.
Samtidigt finns i t ex Indien människor som inte äger mer än ett skynke att klä sig i, och inte har en sikin i pengar mätt. Men de har FRID i sinnet. För Indiern finns ingen död. Den är blott en övergång, helt naturlig! Ingen rädsla. Eller i vart fall mindre rädsla!
Indiern vet att inte göra motstånd mot det som ÄR. Han sitter där, lugnt, och är NÄRVARANDE.
Han vet att livet är ett oändligt flöde, och han lever i det flödet. Han skulle aldrig kapa till sig en bit av detta flöde, och kalla det MITT!
Då blir livet ändligt! Då blir han en vit man.
(Och denna del han kapat till sig skulle bli färglös, statisk och tråkig. Och utsatt för tidens tand. Men han skulle vårda den som det dyrbaraste han hade.)
Indiern har allt INOM sig. Och han är lyckligare än någon av oss som dyrkar Mammon.
Livet är ett oändligt flöde. Och livet är evigt. Döden är inte livets motsats. Det är födelsen som är dödens motsats. Det sa Eckhart Tolle.
Livet har ingen motsats.
Den sanna styrkan ligger i det som förefaller svagt. Svagheten skapas i och med att man tar strid för något, kallar det mitt! Vare sig det är en bit mark, en summa pengar eller en ståndpunkt i en diskussion (egot). Genom det här försvaret, motståndet, skapas rädslan.
Det är rädsla som är svaghet!
Det som förefaller starkt är ett pansar, byggt av rädsla.
Det motstånd man genererar skapar också smärta. Ju räddare man är desto ondare gör det.
Som att ta en spruta. Jag minns hur ont det gjorde första gången. För jag var inte medveten om varför den måste tas, inte medveten om att alla andra också får sprutor. Jag såg som i ett tunnelseende denna hemska spruta, och smärtan var enorm.
Men nästa gång var jag medveten. Då var det bara ett litet stick.
Och om vi nu återgår till diskussionen om intelligens kontra medvetande…
Vi kan föra en otroligt intelligent diskussion om hur medveten man kan bli.
Det är exakt samma diskussion som den om Gud existerar!
Det är som att sitta i en mardröm och föra en (mycket intelligent) diskussion med någon i drömmen, om det existerar ett uppvaknande.
Vi vaknar och allt vi sa i drömmen är totalt meningslöst, hur smarta vi än var!
Vi föds in i en tillvaro som kan införa begränsningar som vi faktiskt inte har.
Och vi lever kanske just nu, du och jag – i en mardöm…
17 replies on “Den vite mannen”
Intelligens kan vara en mycket effektfull egenskap att fly in i. Lika lätt att identifiera sig med som vilken statuspryl som helst. Har egot investerat rejält i hjärnans IQ och möjligheterna att blända med sin intelligens plötsligt stryps… Ojojoj. Och aj. Ajajaj, vad ont det gör.
Ha en schysst lördag! (Det är väl lördag idag?)
Det är nog lördag, Rolle… ha det schysst själv.
O ja! intelligens är status, och hårdvaluta för egot. Inget får egot att växa, som intelligens. “Över” andra. Makt, helt enkelt. Därför finns den här lögnen, för det är vad det är, att intelligens är konstant.
Den stora faran med intelligensfixering är det högmod som kan uppstå. Som hindrar medvetenheten att höjas – därmed också intelligensen.
Egot, ser du, är 100% säkert på att ha full koll. och att det står på MAX vad gäller intelligens, medvetande..allt. Egot är statiskt.
Men du Perra
Hög medvetandenivå avlönas inte i vårt samhälle. Hade det gjort det så vore nog bilden en helt annan. Det mättar inte min mage att vara medveten, jag måste också vara intelligent för att skapa en tillvaro där jag kan förtjäna mitt levebröd. Nog för att intelligens och medvetande inte är samma sak men båda är lika viktiga så som jag ser det. Är man inte intelligent så kan man inte förvalta sitt höga medvetande. Det är höger och vänster hjärnhalva som samarbetar.
Mitt problem är att jag har tränat min intelligens därför att jag lärt mig att så måste man göra för att komma någonstans. Nu har jag läst ditten och datten och lika väl har jag bara blivit massageterapeut. Den utbildning på tre år som jag läste har jag inte avslutat, istället sitter jag med en massa studieskulder att betala av. Därför tänker jag att det halvår som saknas borde vara värt alla de pengar jag har i skuld egentligen. De är inte värda nåt så länge utbildningen ej är avslutad. Det tar så mycket energi av mig att veta att många års studier har lett till….hmm….egentligen ingenting. Förutom en oavslutad treårsutbildning har jag läst två delkurser i pedagogik, en delkurs i biblioteks- och informationsvetenskap, två års förberedande utbilding i musik (som inte ledde vidare). Allt detta äter på mig samtidigt som det finns med mig som en slags bred allmänbildning. Men hur mycket är det värt när man söker jobb. Då är det papper som gäller.
Det lustiga är ju att om man ska få chans att förändra synen på utbildning och intelligens, vad som ska värderas högst osv, mjuka eller hårda kunskaper, då måste man vara intelligent ur det rådande samhällets normer. Det krävs att man smälter in till 100 procent för att sedan kunna sticka ut och smidigt komma med förändringar. Då krävs det att intelligens och medvetenhet samarbetar på hög nivå. Därför sitter jag här nu under julhelgen och funderar var jag ska börja. Jag måste helt enkelt avsluta mina studier. För min egen skull och för världens.
Jennyli
Tex har jag fått förfrågan om att hålla kurser för små barn i violin. Det är ett oerhört ansvar och eftersom jag endast har kommunal musikskola och två års förberedande studier i musik är jag osäker på om jag klarar det. De små barnen måste läras på ett speciellt sätt. visst skulle jag kunna gå på min känsla men jag har sett hur riktiga suzuki-lärare undervisar. Jag har inte den bakgrunden och kunskapen. Detta känns som ett dilemma. Mitt medvetande skulle inte vara tillräckligt i detta läge. När allt kommer omkring är intelligensen oumbärlig. Jag vet att ni tänker att jag måste tro på mig själv och det är säkert sant också. Dessa barn som det handlar om kanske inte skulle få någon annan chans och då är jag bättre än ingen lärare alls.
Jag skulle också kunna gå en kompletterande kurs i metoden men ytterligare en kurs, det står mig upp i halsen. Bättre att avsluta de jag inte har avslutat. Nu står jag även som extra vikarie på min sons dagis men jag har ingen utbildning. Hmm jag som har läst i så många år efter gymnasiet. Har jag ingen utbildning? Okej det är egot som talar….. men om jag räknar efter så har jag pluggat i lite drygt 8 år och då har jag inte räknat med de kurser jag gått från arbetsförmedlingen. Detta gör mig ibland ledsen, särskilt nu när jag i princip är arbeslös och inte kan hitta något jobb. Och skulle jag hitta ett som passar mig då är jag inte behörig.
Allmänbildning i all ära. När allt kommer omkring är samhället uppbyggt kring specialistkunskaper och även om man är hur dum som helst på alla andra områden i livet så spelar det ingen roll. Jag läste Kultur- och kommunikationsprogrammet eftersom detta ämne intresserade mig. Nu erkänner jag att skulden jag fick var det enda av värde…. Jag har länge försökt se meningen med detta, vad jag ska lära mig av detta men jag återkommer gång på gång till samma sak. Jag måste avsluta det jag har påbörjat. Förlåt min långa utläggning, men du skakade om i just den grytan som länge har legat och småkokat under locket.
TACK
Hej Jennyli,
Jag ville bara slå hål på en myt, som troligen kommer från Darwins evolutionsteori, att intelligens skulle vara något konstant. Att intelligens har med hjärnvolym att göra etc. Intelligens blandas ihop med begåvning, talang. Talang kan jag ställa upp på, är medfött. Talang är något som gör just DIG unik. Intelligens är en opersonlig egenskap, i strikt mening.
Medvetande är något som stärker din sanna identitet, du ser sammanhang. och det lyfter upp både intelligens och talang till nya höjder.
Man kan nog träna intelligens till viss del. Men medvetande kommer mera av plötslig insikt, som en blixt från klar himmel.
Jag är rörande ense med dig om att varken utbildning eller arbetsliv gynnar medvetenhet. För att spetsa till det lite: Ingen arbetsgivare vill ha en medveten arbetare. Han vill ha en intelligent arbetare, som går in till 100% i sin uppgift, och inte klagar. Medvetna personer klagar. De ser hur saker hänger ihop.
Jag tror inte medvetande på något vis produceras i hjärnan. Hjärnan är en köttklump, en kommunikationslänk, ett reläsystem. Vår sanna identitet, vår väsen, talanger,har inget med hjärnan att göra.
Evolutionsteorin, och annan vedertagen vetenskap, vill gärna binda oss till materia. Och det sätter gränser för oss. Jag tror de har fel..
Med all respekt för vetenskap, men den ska inte uttala sig om vad människan är.
Är det inte så att intellektet hör ihop med vänster hjärnhalva och det logiska tänkandet medan medvetande och känsla hör ihop med höger hjärnhalva som står i förbindelse med hjärtat. Människan är både kropp och själ och behöver både förnuft och känsla.
Talang bör kunna förknippas med läskunnighet. Nu menar jag inte vanlig läskunnighet utan sådan talang har med kännedom om det eviga ordet att göra. Sanningen om den medfödda talangen har att göra med evighetens livsflöde. Alla som har förmåga att låta förmedla detta livets flöde måste kallas talangfull. Tids nog kommer alla att kunna göra det. Tids nog sker något som kanske medvetandegör oss om vad talang egentligen handlar om. Tack för ett intressant inlägg 🙂
Jennyli
Intressant inlägg Perra, öppenhjärtig kommentar Jennyli och intressant samtal er emellan.
Hur ser ni på detta med att “tjäna Gud” i vilken form han än uppträder, på vilket sätt det vara månde? Han kan uppträda som fienden och sättet att möta honom kan vara krig. Öh, kan det vara så? Jo, det känns så. Det övergår mitt förstånd … vilket antagligen är ett tecken på att det kan ligga något i det. Vad tror ni?
Björn!
Kul att höra av dig igen.
Jag har i ett av mina första inlägg beskrivit hur religionen har tagits i besittning för rena maktsyften. Katolska kyrkan var the Ruler under en väldig massa år, drog in skatter och begick enorma grymheter. Läs t ex om Torquemada om du orkar.
Prästerna hade makten. Påven var gud. En människa tar sig rätt att döma dig i Guds ställe!
Vem har makten idag? Om vi säger så här: Pengar är makt. Därmed är det Mammon som blir gud. Och då blir det som du säger. Vi kan inte tjäna en sådan gud utan bara slava under honom.
Du ser, Gud ÄR ingen yttre “makthavare”. Här har något gått snett.
Att tjäna Gud på riktigt är att för det första inse att Gud inte finns nånstans “därute”. Han är inom dig.
Jag rekommenderar dig verkligen att klicka på länken jag ger här. Det är ett oerhört intressant resonenmang kring det du berör.
Ett tillägg: Det är BARA människor som ser ett intresse att suga ut andra, som VILL att du ska tro att Gud är utom dig. För att du ska känna dig hjälplös. För att du ska känna skuld. Tänk att detta har fått fortgå så länge!
Respekt för auktoriteter är vår förbannelse!
Det FINNS inga människor som är bättre än andra. VAD gör dem bättre? Pengar?
Som vanligt kommer jag hit för att koppla av från mitt vanliga värv. Men idag blev det en liten aha-upplevelse. Jag blev en kort sekund varse ett litet mikrostänk av nytt “medvetande” medan jag läste din text.
Det är inte klokt. Man slåss nu därute i mammons värld, inte bara för att äga pengar och produktionsapparater och ha makt över människors kroppar så de kan jobba åt de som äger de där fabrikerna…
Nu flyttar man fram sina positioner så att man ska kunna äga och patentera och upphovsrättsskydda det Gud eller naturen eller det stora alltet i oss och omkring oss liksom rikt och frikostigt har gett oss alla.
På ett ytligt plan för jag just nu en strid mot den dumhet som just nu representeras av våra lagstiftande församlingar runt omkring i världen.
Men egentligen handlar ditt detta inlägg om samma sak som mina ihopstulna tankar jag pressade ihop i detta inlägg:
http://djingis.blogspot.com/2009/01/ipred-och-immaterialrtten-r-farlig-fr.html
Om faran med immateriell rätt
Världen går verkligen fel väg, är inte medveten. Nu vill man stjäla saker av varandra, av gud av naturen, bygga det till norm, istället för att äntligen befria oss.
Hej Anders
Det gläder mig att du finner något här.
Och det är nog så, att vi skriver om samma sak. Vi ser det på olika sätt, bara. Jag har läst din blogg och jag såg också videon. Jag tror alla har en sk “bryr mig-gräns”.
Det finns krafter i världen som vill pressa ihop den gränsen, allt snävare. Då flyr man till slut in i sin egen “lilla värld”.
Märkvärdigt nog, och häri finns det hopp, finns nu en lika stark kraft som vill få individen att ta större ansvar, både över det egna självet och för mänskligheten i stort.
Det gror en global insikt om att det nuvarande ekonomiska systemet inte fungerar längre, t ex.
Pengar har inget värde om inte vi själva har ett värde.
Förr var det religionen som användes som maktmedel. Nu är det pengar.
Ekonomikrisen kan, även om den ter sig hemsk, också föra med sig viktiga insikter.
Det GÅR att ha en ekonomi som bygger på sunda, faktiska värden.
Men det kommer också en annan insikt nu, via den nya andligheten: Den om det mänskliga egot. Det är mycket viktiga kunskaper. Det fungerar inte längre, att låta egot styra.
Men de här typerna av insikt hos folket tror jag inte manifesteras som upplopp eller massdemonstrationer eller rentav krig, utan det kommer liksom inifrån. Sovjetunionens fall, t ex. Det bara skedde, som resultatet av en bred kollektiv insikt…
Om inte de stora massorna är med, kommer inte de här kontrolltendenserna (som kanske kan ses som ett sista desperat försök att hålla kvar ett gammalt system?),
att lyckas. Vad tror du?
Det skadar inte att så många som möjligt blir medvetna. Rent allmänt medvetna, helt enkelt…
Jag tänker på det här med intelligens. I den här världen är det gott att vara intelligent. I den här världen är det föraktligt att vara utan. Det är på grund av det (bland annat) man inte gärna föder ett barn som såsom foster diagnoserats med Downs syndrom.
För egen del vet jag att jag satte upp ramarna kring mitt livsschema innan jag kom hit till jorden. Precis som alla här gjort. Vi har våra egna stigar att trampa. Kullrigt och platt, bullrigt och stilla, snurrigt, sanslöst – men framför allt unikt. Jag föddes därför att jag så valde.
Kontentan?
Kontentan är att jag i min själs innersta, i varje beståndsdel av mitt väsen, alltid kan säga att alla är lika mycket värda och mena det. Det är ingen floskel. Kan omöjligt vara. En människa som väljer att tillbringa sitt liv på den här jorden som förståndshandikappad har kanske det största medvetandet av oss alla? Om inte annat så besitter vederbörande ett ofantligt mod.
Intressanta tankar, Rolle.
Man sätter ogärna ett barn till världen som har Downs syndrom. Det är också ett exempel på människors självpåtagna rätt att döma över liv och död.
Det ligger ett oerhört högmod i att döma andras förmåga. Men därmed är det lika högmodigt att döma sin egen förmåga.
Man sätter ogärna ett barn till världen som har Downs syndrom.
Man sätter hellre ett barn till världen som kommer att passa in perfekt i den här världen och gör som alla andra. Gärna lite bättre. Downbarnet skulle kunna ligga dig till last.
Man sätter ogärna ett barn till världen som är vist. Visdom kan också betyda bekymmer.
@ Perra J: Även om jag kommer hit för att slappna av, eller snarare återigen vidga mitt andliga rum åtminstone någon millimeter, kan jag inte komma ifrån “striden” därute.
Du skriver i din kommentar:
Sovjetunionens fall, t ex. Det bara skedde, som resultatet av en bred kollektiv insikt…
Om inte de stora massorna är med, kommer inte de här kontrolltendenserna (som kanske kan ses som ett sista desperat försök att hålla kvar ett gammalt system?),
att lyckas. Vad tror du?
Om jag nu konkret tittar på vad underhållsindustrin (den industri som av kreatörer genom hårresande civilrättsliga affärsavtal kontrakterar till sig upphovsrätten till texter och musik och annat trevligt) så ser jag att denna industri genom sina organ Ifpi, med andra beter sig helt och hållet som gangsters. Och så får de med sig lagstiftarna att bli ännu mer gangsters…
Antingen kan man betrakta dem endast som giriga, och att de inte förstår sin egen girighet och att den nu blivit så stor och ful att snart sagt ingen vill köpa deras produkter – varför fler och fler börjar piratfildela…
Eller också är nu denna sk underhållingsindustri varse att det finns ett hot mot dem. att vi bla genom internet har blivit gladare människor på så sätt att vi inte längre bara vill sitta och passivt lyssna på musik som vi betalt 200:-/cd-skiva, utan nu vill folk bli medskapare. Man remixar musiken, lägger upp musiken i nytt skick på nätet och så chattar ett glatt kompisgäng kring det nya sound som på så sätt uppstod. Och så remixar man igen.
Ibland förädlas på så sätt ett musikstycke. Ibland kanske det fördärvas. Men framför allt. Underhållningsindustrin/upphovsrättsgangstrarna tjänar inte längre några pengar! Folk roar sig själva genom att engagera sig i egen manipulation av tonarter och vad det nu vara månde.
Detta deltagande, som en del börjar kalla deltagarkultur, kan faktiskt medföra det häpnadsväckande att folk blir just mer engagerade – och på så sätt mer “äkta”, sig själva och höjer sin, som du kallar det, medvetandenivå….
Ja, kanske känner sig de gammeldagsa kapitalisterna sig osäkra i de strömningar som de trots allt känner av härute?
Just nu har vi alltså slagit igång två fasliga motorer hos dem:
1) Girighetsmotorn
2) Rena överlevnadsadrenalinkicken.
Upphovsrättsgangsterindusrin tror sig nu slåss, kanske med rätta, för sin överlevnad…
Det är dödsryckningar vi ser…
Men om vi inte lyckas hejda lagstiftarna nu så befarar jag att vi går in i en fascistoid tidsperiod innan vi slutligen befriar oss.
Hej Anders.
Jag tror att både du och jag ser de här tendenserna också ur ett större perspektiv. Jag är mer rädd för FRA än IPRED, för att uttrycka mig lite naivt. Jag använder aldrig fildelning, men det beror mest på att det det oftast drar in en hoper spyware och annat som pajar datorn.
Men IPRED är att lagra IP-addresser, så att man kan spåra den användare som gjort nåt på Internet. Det här kan användas i andra syften än att pejla någon som “illegalt laddar ner upphovsrättsskyddat material”. Det får vi inte glömma.
Och IFPI är en internationell (global) organisation. Jag är inte så faktamässigt kunnig, men händer det inte något med vår förhandlingsposition gentemot dessa globala skeenden? Vi kan protestera hos Reinfeldt, eller hos nån ledamot i EU. Men de rycker på axlarna. Det “bara kommer”. Vi kan inte göra något som är efffektivt (?) De blir ungefär som att vara missnöjd med det ekonomiska systemet, och protestera mot den fria marknaden. Rätta mig gärna här, eftersom jag känner att jag inte har nog med fakta bakom mig.
Tänk om hela det ekonomiska systemet löper amok! Håller det på att ske? Det vore ett stålbad, och en prövning så stor att vi inte kan överblicka det. Eller går det att plocka ner den bollen på ett smidigt sätt?
Vi vet alla att det nuvarande systemet inte fungerar i all evighet. Vi kan inte längre bygga hela vår tillvaro på pengar, som plötsligt kan försvinna på grund av en masspsykos.
@Perra. Jag väljer att ha lite hopp, att det trots allt går att påverka.
I de personval av ministrar mfl som Obama nu genomför i USA sker faktiskt något nytt. Det inger så här långt visst hopp att bara rätt politiker blir valda kan politik skapa något gått.
Om det nu verkligen blir så att Obama kan baxa USA i en något annorlunda färdriktning mot vad supermakten haft, så kan det även hända saker här.
Just nu är våra politker, både i EU och i vår riksdag, förda bakom ljuset av lobbyister från bla Ifpi. (likväl som FRA är en tjänstemannaprodukt med sitt direkta ursprung från själva FRA, vad det ser ut!)
Men likväl som lobbyister kan påverka våra politiker så kan ju även vi och opinionen göra det.
Det är ju rätt fantastiskt att okunniga lilla jag blivit inbjuden att hjälpa till i arbetet att skriva motioner till det största politiska partiet i Sverige.
samtidigt är det inte märkligt alls. Det är faktiskt bara att betala medlemsavgift i det parti man nu tycker sig stå närmast. som medlem blir man sen berättigad att delta i det politiska arbetet. Man kan faktiskt av helt egen kraft sätta igång och skriva motioner inom sitt parti.
Ett problem med demokratin, att det gått så snett, är ju att vi, allmogen, inte engagerar oss….
Det blev lite off topic, men ändå. För mig blir frågan om demokrati och allas vår frihet så oerhört blottlagd i frågor som FRA, IPRED, datalagringsdirektivet.
Jag förnippar dessa lagars uppkomst med rädsla och girighet.
Jag kan välja att bo vid mitt skogsbryn, rycka ur kontakten ur min dator – och jag skulle leva i personlig frid tills jag dör om ca 40 år.
Men samtidigt funkar det inte så. Jag är inte fri om inte min kompis är fri.
Som människa är jag ett sorts kommunicerande kärl. Jag vill att mina medmänniskor ska finna sin glädje, harmoni. Jag blir lycklig bland lyckliga människor. Jag blir glad bland glada människor.
Fosforbomber hör inte till bilden. Fosforbomber förstör inte bara livet på en plats utan även glädjen för oss flera hundra mil bort.ö
Likväl som girighet förstör. Och avund. Och småaktighet.
Olika heliga skrifter har sammanfattat det rätt bra genom tiderna. Pysslar människan med dödssynder mår hon och hennes omgivning inte bra.
Tack Anders för dessa upplysande ord. Det låter lugnande, för mig i alla fall, att höra att FRA är en produkt av svensk byråkrati, och inte ett direktiv som EU tvingar på oss. Och i vilket fall alltså andra EU-länder, som t ex Finland eller Spanien, skulle ha sina motsvarigheter till FRA-debatter? Men så är det alltså inte?
Obama är helt klart en frisk fläkt. Jag hoppas han får leva. Jag håller på att läsa hans bok, faktiskt “Min far hade en dröm”, som den heter. Han skriver oförskämt bra. Ja, varför skulle inte USA:s president kunna det? Man sitter kanske fast i det moras föregångaren har lyckats dra ner det ädla ämbete i…