Fredrik är en vis man. Han ger mig rådet att inte kategorisera. Att ta livet som det kommer. Knyta ihop tiden.
Livet ÄR. Kan inte kategoriseras.
Naturligtvis har han rätt..
Jag kommer inte att kategorisera.
Det är kanske så att man ska släppa alla fåfänga försök att hålla ordning, om man vill ha ordning?
Alla försök skapar bara ångest, och det vi är rädda för drabbar oss till slut.
Och visst kan det väl tillämpas även på de betänkligheter jag hade, över bloggandets inneboende löpsedelskaraktär?
Jag kände att jag ville försöka komma från den genom att kategorisera en aning, skapa en hylla för “stående” inlägg, typ. “Som alltid har uppmärksamhet”. Annars blir det ofrånkomligen så att det senaste inlägget får ALL uppmärksamhet, oavsett hur tunt det är.
Jag har känt detta så ofta på andras bloggar. Där! Ett jäkla intressant inlägg!
Men det är för sent att kommentera det, det är inte färskt längre, ingen ser det längre… så synd! Ett sånt waste!
Jag är givetvis helt fel ute här, och det ser trubaduren Fredrik.
Dylan har sina “stående” klassiker. Men det betyder inte att han inte måste harva dem om och om igen. Men då vässar han till dem lite, gör nya versioner av dem.
Och så måste man kanske jobba som bloggare också? Det är ju bara att ropa “one more time!” åt trubaduren så drar han kanske sin låt i nuet igen. Och är det nåt man själv upplever som särskilt viktigt och sant i det man sagt nån gång som bloggare kommer man helt säkert att upprepa sig – och i en vässad version!
Därför oroas jag inte mera över att stora sanningar om livet och anden tillfälligt skyms av nåt tjatter över en golvmopp från TV-shop (eller nåt), som får all uppmärksamhet just nu.
Det vore att ansluta sig till alla de frustrerade nasare som söker överrösta varandra “Hej!!. Här är det!!”, “Nej!!Lyssna på mig i stället!!”…och på sin höjd framkallar en
8 replies on “Sanningens logistik”
intressant – du “metabloggar” …. Skall berätta hur jag tänker kring dom där bitarna. Jag ser det som en tibetansk sandmandala. Man måste när som helst kunna radera hela bloggen. Jag kan göra det. Jag har gjort det. Två gånger. Den senaste, nonduality in dialogue (fyndigt namn va?) hade massa hundra inlägg. Plötsligt en dag år 2007, raderade jag hela alltet och det kändes som en befrielse. Men sedan fick jag mejl från folk som undrade vart den tagit vägen, som tyckte att sådär kan man ju inte göra. Och jag håller med.
Jag har testat med etiketter. Det funkar ett tag. Sedan ändrar man strukturen, skapar nya etiketter, och vips har man för många etiketter. Det blir rörigt.
Hemsidan jag lade upp i helgen på Google sites är ett ställe där jag skall skapa struktur. Då kan jag länka till hemsidan från bloggen. Och tvärtom.
Ett tag var jag ganska aktiv med att försöka få läsare. Kommenterade på andra relaterade bloggar m.m. Men då hann jag inte med. Har jobb och familj och den här verksamheten http://blisslerum.blogspot.com Önskar ibland att jag hade mer tid. Framför allt till att läsa andras bloggar. Eller till att skriva och läsa här http://eckhart-tolle-forum.inner-growth.info/ …. eller här http://integrallife.com/ …
Skapandet är väldigt kopplat till nuet och därför tror jag inte det är någon risk att väsentliga saker försvinner. Det som är väsentligt är det skapande som sker i nuet. Nästa gång temat kommer upp finns troligen en ny vinkling som är kärnfull. Blogga på bara, det kommer jag göra. Ska följa dig framöver.
jennyli
Tack Jennyli!
“Skapandet är väldigt kopplat till nuet och därför tror jag inte det är någon risk att väsentliga saker försvinner.”
Du bara “höftar av” sådana här saker ibland, lite sådär bara…eller hur?
Det är lätt att gå förbi om man inte är vaksam…
Hej Perra
Nej det gör jag inte. Det jag säger kommer från hjärtat och efter att jag läst hela inlägget.
Jennyli
Jag kanske missförstod din kommentar Perra, jag tolkade dig som om du menade att jag bara säger något för att säga nåt utan att egentligen tänka efter eller känna efter. Därav mitt svar. Det kanske inte var så du menade. Jag förstår ju din tankegång i ursprungsinlägget och tyckte det där med Dylan var bra. Det är också lite grann som när man pratar ett annat språk som man inte kan särskilt bra och sitter mitt i en diskussion med några som har språket som modersmål. Jag har varit med om det på spanska och när jag väl formulerat en mening jag vill flika in med i diskussionen är ämnet för längesedan borta och ersatt av ett nytt. Det är nog lite samma sak som med bloggandet. Men då är det ju bara att ta upp det igen, precis som du säger.
Jennyli 🙂
Precis. Jag menade att just du kan säga såna här otroliga sanna insiktsfulla saker, på nån rad liksom, lite vårdslöst nästan. Nu senast detta med att skapandet är kopplat till nuet, och att det inte är nån risk att väsentliga sake försvinner. Det ger mig enorma vibbar och tror det är material nog till ett nytt inlägg. Du har hajat det här med nuet. Men det här verkar så naturligt för dig…
Jag vet, man får vara vaksam när man kommunicerar medelst elektroniska tecken på skärm. Det är lätt hänt att något missförstås…
Ja eller hur, det är alltid en viss risk med kommunikation via nätet så här. Men nästan i samma ögonblick jag postade min kommentar så insåg jag att jag missförstått dig. Det värmer att höra det du säger, det värmer mitt hjärta. Tack
Jennyli
Björn!
Jag hittade precis ditt inlägg! Du vet, det hamnar i SPAM-korgen om det innehåller fler än 2 länkar, eller nåt sådant.
Ber om ursäkt för att jag inte sett detta coola inlägg förrns nu!! Ska nu kolla upp dessa länkar, tack!